Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman

Titel: Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances
Författare: Neil Gaiman
Förlag: William Morrow Company
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2015
Genre: Noveller, Fantasy, Skräck, Poesi, Science Fiction
Goodreads snittbetyg: 3.94

Handling och Omdöme:
Att Neil Gaiman är en favorit hemma hos oss är nog ingen hemlighet, så även om jag vanligtvis inte brukar läsa noveller (brukar tycka att när man just har kommit in i historien är den slut) så ville jag ändå läsa Gaimans senaste samling Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances.

Än en gång överraskar Gaiman med en samling spännande och fantasifyllda historier som faktiskt känns tillräckligt långa. Han skriver egna historier om t.ex. Sherlock Holmes (”The Case of Death and Honey”) och Doctor Who (”Nothing O'Clock”), men också en spännande spin off med Shadow Moon (”The Black Dog”) – huvudkaraktären från hans egen bok American Gods. Visst, alla noveller är inte fantastiska, men jag tycker ändå att det är en hyffsad hög lägsta nivå.

I denna bok märker man verkligen Gaimans kärlek till berättelser och hans förmåga till att berätta dem. Om det så är för att skrämma oss med berättelser som ”Click-Clack the Rattlebag”, eller underhålla oss med en saga som i ”The Sleeper and the Spindle”. Om jag skulle vara tvungen att plocka ut en favorit så skulle det nog vara ”Nothing O'Clock” – novellen om Doctor Who, som utspelar sig omkring säsong 6 (2011) av de nya säsongerna av Doctor Who, där Matt Smith spelar The Doctor och han följeslagare är den skotska Amy Pond (Karen Gillan). Neil Gaiman har ju, som ni kanske vet, skrivit ett avsnitt av Doctor Who som har sänds på TV, ”The Doctor's Wife” (2011), som så klart blev ett av mina favoritavsnitt. Det var helt klart i klass med de avsnitt som Steven Moffat har skrivit och… nu kom jag av mig lite här känner jag…

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman som en utmärkt sommarläsning både för soliga och regniga dagar.

Jag ger Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman 4 av 5 i betyg.

Tomten av Viktor Rydberg

Nu närmare sig julen med stormsteg och även om både jag och Cilla ska jobba både jul och nyår så får vi tre lediga dagar innan julafton då vi får göra vad vi kan för att få igång lite julstämning. Jag hade tänkt att lägga ut en av mina favoritdikter idag som inte kunde passa så mycket bättre än just den här tiden på året: Tomten av Viktor Rydberg, med några vackra illustrationer av Jenny Nyström.

Tomten

av Viktor Ryberg, pub. 1881.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta ---

»nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen ---

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick --- men vart?

Gåtan, som icke låter

gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

intet likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Dikt av Viktor Rydberg, 1828-1895.

Bild av Jenny Nyström, 1854-1946.

The Raven

 "But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'"

- Edgar Allan Poe - The Raven. vers 10