På måndag sänds och streamas första delen av Neil Gaimans Neverwhere som radioteater på BBC Radio 4 och det allra bästa är att det betyder att även vi i Sverige kan lyssna :D
Neverwhere utspelar sig under London, i ett andra London som består av en labyrint av kloaker och övergivna tågstationer, bebodd av monster och änglar, mördare och riddare i skinande rustningar. En stad för de som hamnat utanför. En vänlig gest mot en främling kastar in huvudpersonen Richard Mayhew i denna undre, mörka värld och ett spännande äventyr tar sin början.
Neverwhere har inte översatts till svenska så om man tycker att det är lättare att lyssna än att läsa på engelska tycker jag absolut att man ska ta sin chans och ta del av denna fantastiska historia. Det är dessutom riktigt bra skådisar med i rollistan. T.ex. James McAvoy (X-men), Natalie Dormer (Game of Thrones), Benedict Cumberbatch (Sherlock) och Sir Christopher Lee.
Det första av sex avsnitt sänds imorgon 18:00 lokal tid (Alltså 19:00 i Sverige). Läs mer här.
Den 12 mars i år förlorade världen en av sina mest briljanta författare; sir Terry Pratchett. Jag har under de två senaste månaderna funderat över vad jag ska skriva om hans bortgång, men jag kan inte riktigt finna orden. Pratchett har funnits i mitt liv i 12 år nu och är en av de författarna som jag alltid är lika ivrig att få läsa något nytt av (eftersom jag har läst de redan publicerade ett flertal gånger), men nu kommer det bara en bok till av honom och sedan är det slut. För gott.
Jag sörjer sällan offentliga personer eftersom jag, trots allt, inte känner dem privat. Men med Pratchett och en del andra är det annorlunda eftersom de har varit en så stor del av ens liv. Jag vet t.ex. att jag kommer att känna samma sak den dagen Neil Gaiman lämnar oss. Pratchetts humor, intellekt och skarpsinniga skildringar av en värld, inte allt för olik vår egen, är minst sagt litterära mästerverk i mitt tycke. Visst, många av böckerna om Skivvärlden och några av hans fristående böcker klassas som ungdomsböcker vilket gör att vissa inte vill läsa dem, men det är deras förlust. Ungdomsböcker eller inte, de är ändå fantastiska.
Pratchett diagnoserades med alzheimer 2007, men har fortsatt att ge ut böcker i samma takt som förr. Neil Gaiman, som han skrev Good Omens (1990) tillsammans med, berättar att Pratchett alltid skrev. Jämt. När de träffades på författarevent och alla andra passade på att ha lite ledigt så satt Pratchett och skrev. Men nu är det över.
Den 10 september i år kommer hans sista bok om skivvärlden att ges ut: ”The Shepherd's Crown”
Det blir den 41:a boken i serien och kommer (tack och lov) handla om Tiffany Aching, som är en av mina favoriter i serien.
När man av någon anledning nämner för någon att man spelar rollspel så sker ofta två saker om denne själv inte spelar rollspel:
Personen får något i blicken som förtäljer att denne är lättad över att denne nog faktiskt är rätt så normal, trots allt.
Personen börjat nyfiket förhöra sig om hur det är att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd.
Båda dessa antaganden är faktiskt (oftast) helt fel.
Först och främst behöver man inte vara någon ”toknörd” för att uppskatta rollspel. Rollspelandet bygger på fantasi, historieberättande, matematik och tärningsslag – något som de flesta besitter kunskap i. Det är, enligt mig, historieberättandet som är kärnan i hela spelet och med en bra spelledare kan en rollspelskampanj vara bättre än vilken bok eller film som helst, då man får vara med att bestämma historiens gång.
När det kommer till att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd så kallas det i Sverige för ”Lajv” eller ”Lajv Rollspel”, medan det jag skriver om enbart kallas för rollspel (på engelska; Tabletop Role Playing Game)
Här följer några förklaringar på ord som förekommer i rollspel:
Ras – I Fantasy-rollspel får man ofta välja mellan t.ex. Människa, Alv, Dvärg, Halvorch osv. Andra rollspel, som t.ex. Mutant finns det andra raser.
Yrke – Man väljer eller slår (med tärningar) fram ett yrke. Yrken är egentligen inte vad man ”jobbar med” utan mer vad man kan. Är man en Krigare är man skicklig på att slåss och har färdigheter i t.ex. rustning och ett flertal vapen. Är man tjuv är man duktig på att smyga och göra saker osedd och är man Magiker har man en naturlig fallenhet för magi osv.
Fummelslag – Ett av de mest intressanta elementen i rollspel. Vid ett fummelslag så slår man det sämsta möjliga på sitt tärningsslag och då får antingen SL (spelledaren) bestämma vad för otäckt som händer eller så finns det bra tabeller för det. Vid strid kan man t.ex. hugga sig själv i foten och vid t.ex. smyga kan man springa rakt in till fienden och ropa ”Hello, Horsefuckers!” På en T20 är 20 ett fummelslag i Drakar och Demoner.
Perfekt slag – Detta är motsats till fummel och betyder att man slår bästa möjliga på sitt tärningsslag och kan, vid strid, göra en kritisk träff eller vid t.ex. vid ett diplomati-slag så får man mat och husrum av en ond magiker. På en T20 är 1 ett perfekt slag i Drakar och Demoner.
Karaktärsblad/Rollformulär – Kallas ibland för ”själen” och är, tillsammans med tärningar, det man behöver som spelare. Där står vem man är, vad man är bra på, vilken utrustning man har osv.
Spelledare/SL/GM (Game Master) – Den som leder spelet kallas ”Spelledare” eller kort ”SL” och det är denna person som är berättarrösten, domare och Gud. Denne ska hålla reda på regler och styra alla NPC:s (non-playable character) som spelgruppen träffar på.
Jag började min rollspelarkarriär när jag var 16 år då en vän introducerade det för mig. Jag måste väl medge att jag då inte tyckte det var speciellt spännande, utan det skulle ta ytterligare fem år innan jag blev riktigt förtjust i det. På den tiden bodde jag nere i Uppsalatrakten och umgicks med ett kompisgäng som alla spelade rollspel och efter några spelmöten var jag fast.
Efter det har jag hunnit spela både Drakar och Demoner, Mutant (med Phoenix Command- systemet), MERP (Middle-Earth Role playing Game) och lite annat.
Numera har jag inga att spela med och kände att abstinensen blev för stor så jag satte mig ner och började skriva mitt egna äventyr och hårdplugga regler. Regler är nämligen något som skulle kunna beskrivas som skelettet i spelet. Man har alltså först en historia och för att världen ska fungera och de olika rollkaraktärerna ska kunna agera i den så finns det en uppsjö av regler man måste följa.
Ett exempel är att SL säger: ”Ni går in i grottan. Det luktar unket och det känns som att mörkret fördunklar era sinnen. Slå ett slag för ’Upptäcka fara’”.
Här får spelarna slå ett tärningsslag. Det är olika för olika spel, men det vanligaste är att man har ett värde mellan 1-20 och man ska med en T20 (20-sidig tärning) slå under det värdet. Lyckas man så kan SL berätta något som de känner, ser eller hör.
Det finns, som sagt, en uppsjö av olika regler och versioner av rollspel – allt ifrån Drakar och Demoner där man slår en T20 för nästan allt, till Phoenix Command där man måste gå igenom ett gäng tabeller innan man vet om man ens har träffat (avstånd, om målet rör sig, sikt, vapnets värden osv.) Kort och gott finns det något för alla – avancerad eller nybörjare.
Jag sysslar nu med två äventyr.
Ett som jag, Cecilia och min äldsta dotter Iris spelar som jag försöker göra så enkelt som möjligt. Där är Iris en Alvprinsessa som har blivit kidnappad av Orcher och jag måste medge att jag blev imponerad av hennes förmåga att rollspela. Cilla spelar här en dvärg som prinsessan träffar i skogen efter hon flytt från Orchfästet och som ska beskydda henne på hennes resa hem till sitt kungarike. Detta rollspel är helt improviserat och jag hittar på saker eftersom, vilket är både utmanande och kul.
Det andra rollspelet är ett som jag, Cecilia, min bror Alexander och hans fru Sara spelar. Detta äventyr har jag skrivit ner och arbetat fram en bakgrundshistoria, en värld, olika karaktärer och ett mål. Vi har dock bara hunnit spela en gång eftersom vi har småbarn och det är då svårt att hitta tid för spelmöten (som kan ta ett par, tre timmar). Cecilia spelar en alv/jägare, Sara en alv/tjuv och Alexander en halvalv/kunskapare. Efter vårt första spelmöte var alla förtjusta och lite mörkrädda.
Här följer några exempel på rollspel:
Drakar och Demoner – Det finns många olika versioner av detta svenska rollspel, men det som jag håller på med och som jag började min rollspelarkarriär med är versionen från 1991. Jag gillar den versionen på grund av sin enkelhet. De nya har jag tittat på, men känner väl att de inte är något för mig.
Dungeons and Dragons - Detta spel är nog det kändaste fantasyrollspelet internationellt. Det kom ut första gången 1974 och har varit inspirationen för många rollspel som kommit senare. Jag har aldrig spelat D&D, som det kallas, men jag gissar att det är lite som Drakar och Demoner. Pathfinder Roleplaying Game är ett annat rollspel som ska vara kompatibelt med D&D.
Kult – Ännu ett svenskt rollspel som jag tyvärr inte har provat på. Det ska, om jag har uppfattat det rätt, utspela sig i ”vår värld” fast med övernaturliga element. Får jag chansen kommer jag att testa det, för det låter väldigt intressant.
Mutant – Ett till svenskt rollspel som jag har spelat. Jag var med i en rollspelskampanj som höll på (nästan) varje söndag under fem år. Vi körde dock med Phoenix Command-systemet, istället för Mutants egna regler. Det utspelar sig i en dystopisk framtid där människor och mutanter lever tillsammans i en värld som har varit härjad av kärnvapenkrig och förstörelse. I världen finns ”Zoner” som ofta är gamla städer som befolkas av diverse monster och vidunder, men har man tur kan man hitta saker från ”De Gamlas tid”.
MERP (Middle-Earth Role Playing Game) – Detta rollspel är också ett fantasyrollspel, men det utspelar sig i J.R.R. Tolkiens Middle-Earth. När jag spelade detta (med samma gäng som jag spelade Mutant med) så var det 500 år före Ringens Krig som vår spelgrupp sprang omkring i västra Middle-Earth och härjade. Ett roligt spel, speciellt om man är ett Tolkienfan.
Slutligen.
De flesta som provar rollspel blir ofta väldigt förtjusta i det. Man behöver inte ”skådespela” i den utsträckning som många tycks tro, men det är bra om man gör val som ens karaktär borde göra. Jag rekommenderar alla att testa rollspel åtminstone en gång och om du har turen att få en bra rollspelsledare, som jag har haft, så kan jag lova att du kommer att se framemot nästa spelmöte. Cecilia var t.ex. inte speciellt intresserad av rollspel tills jag och Iris satt och spelade. Då fick jag göra en karaktär till henne så att hon fick vara med och det verkar som hon tycker att det är riktigt roligt.
Tack till Tommy Ebbeståhl som var min första SL och som har förmågan att trollbinda rollspelsgruppen med fantastiska äventyr… så länge ingen koltrast kommer och stör.
Tack till Stephan Weidemann som ledde Mutant-kampanjen och som lärt mig så mycket om både rollspel och annat nördigt
Idag har den roligaste och mest briljanta författaren jag
har läst somnat in. Pratchett har varit min favorit sedan jag upptäckte honom
för 12 år sedan och alltid kommit med nya och fantastiska böcker, tills nu. Han blev 66 år.
Livet som småbarnsförälder går verkligen oroväckande snabbt. Hon har redan hunnit bli över 8 månader. Och lika länge är det sen vi uppdaterade sist.
Det är en massa annat som har hänt under tiden vi varit borta också, jag har slutat jobba på sjukhuset och har istället gjort en helomvändning och pluggar nu Systemvetenskap på Umeå Universitet. Gottfrid är pappaledig med Juni. Dessvärre hinns det inte med så mycket skönlitteratur för nån av oss, jag läser på tåget när jag pendlar fram och tillbaka till skolan. Gottfrid läser mest om lilla Wille och Max ;) Och mellan tentastudier och blöjbyten prioriteras tyvärr läsningen bort.
Kram på er!
Vi har tillsammans med Veronica från Vettans Böcker skapat facebook-gruppen Svenska YA-bokbloggare!
Det är en grupp för alla som bloggar om och läser YA-böcker. Vi tänkte att det skulle
vara kul med en samlingsplats för oss bloggare där vi kan ha
direktkontakt med varandra!
Här kan vi skoningslöst spamma våra blogginlägg, tipsa om tävlingar och bra bokdeals, gråta ut, längta efter boksläpp och framför allt diskutera böcker vi läst.
Klicka på bilden ovan för att komma direkt till gruppen! Välkomna in!
I min jakt på ny fotografisk inspiration så stötte jag på en idé som fick mig att skapa denna bild på runt 20 min. När väl inspirationen och kreativitet slår till behöver det inte ta så lång tid.
Då och då blir jag förälskad i böcker och karaktärer - så har det varit sedan jag var en liten pojke och förälskade mig i historierna kring Heman och Turtles. Som många kanske märkte så var jag t.ex. för ett år sedan väldigt inne i Batmans värld - där jag spelade spelen, läste serierna/böckerna och tog reda på så mycket jag kunde om denne fladdermusklädda hjälte. Just nu är jag hemma sjuk för första gången sedan jag började på mitt nya jobb ifjol och har spenderat tiden genom att titta igenom den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudrollerna - och detta har skapat mersmak för den romantiska detektiven Sherlock Holmes.
Idag finns det många olika versioner av Holmes och mina favoriter, även fast de är ganska olika, är den tidigare nämnda serien Sherlock och filmerna Sherlock Holmesmed Robert Downey Jr. och Jude Law från 2009/2011. Jag har även börjat läsa den första berättelsen skriven av originalförfattaren Arthur Conan Doyle; A study in scarlet (En studie i rött) från 1887, som jag anser har en ganska typisk 1800-tals litterär ton. I likhet med t.ex. Bram Stokers Dracula från 1897 så är romanen skriven som en dagbok som skrivs av Holmes följeslagaren och livstecknare dr. John Watson och man följer därigenom äventyren genom hans tankar och observationer. Min teori är att man skrev böcker på detta sätt för att få det att kännas mer verkligt - som om man faktiskt läste anteckningar från verkliga livet. Karaktärerna från denna litterära tidsålder skiljer sig däremot ganska mycket från dagens skildringar. De är visserligen fortfarande intelligenta (vilket de flesta hjältarna var under romantiken), men de var artigare och... typiskt brittiska.
Serien Sherlock följer originalberättelsen ganska bra har jag upptäckt - om än något översatt till 2000-talets publik. Första avsnittet t.ex. heter "A Study in Pink" och är baserat på Doyles första berättelse om Holmes: "A study in scarlet". Watsons nedtecknande av deras äventyr är också uppgraderat från dagboksskrivande till en blogg.
1800-talets romantiska författare var ofta väldigt fascinerade av vetenskap och de för- och nackdelarna som detta medförde. I Frankenstein(1818) av Mary Wollstonecraft Shelley och Dr Jekyll och Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson så får vi ta del av den rädsla för vad vetenskap kan göra med oss människor. Men i Dracula så är det just en vetenskapsman (Professor Abraham Van Helsing) som är hjälten - och så är även fallet i Holmes-böckerna, eftersom Sherlock Holmes är inget mindre än en genialisk vetenskapsman.
Min fascination för Holmes är av samma anledning till varför jag är så förtjust i t.ex. Batman, Arn i Jan Guillous trilogi eller Columbo från den gamla deckarserien från 1960-talet med samma namn. De är övermänniskor som överlistar alla bara med sitt intellekt och kvickhet - något som skiljer sig ganska mycket från mina barndomshjältar Heman och Turtles, kan jag väl lugnt påstå.
Vanliga missuppfattningar:
Det mest berömda citatet av Holmes är "Elementärt, min käre Watson" ("Elementary, my dear Watson"). Men Holmes sa aldrig så i originalberättelserna. "Elementary" och "dear Watson" förekommer var för sig, men aldrig tillsammans. Det felaktiga citatet finns först belagt i skrift i P.G. Wodehouses roman Psmith, Journalist (1915) och på film i The Return of Sherlock Holmes (1929).
Den deerstalker-mössa som Holmes ofta avbildas med omnämns aldrig i originalberättelserna. Det är möjligt att det är en sådan mössa som avses, men den enda beskrivningen är att han bar en filtmössa med öronlappar, och detta endast då han var på resa. Att just denna modell förknippas med Holmes beror på Sidney Pagets illustrationer till bland annat Baskervilles hund. På samma sätt skrivs det aldrig att han använder en calabash-pipa, med stort huvud och krökt skaft. Det står däremot att han rökte briar- (ljungrots-) eller lerpipa, men inget om form och storlek. Möjligen introducerades den på teatern av den amerikanske skådespelaren William Gillette, som även skrev två pjäser om Holmes. Han gestaltade även Holmes på film, och då just med en sådan pipa. Det sägs att han valde denna pipmodell eftersom den gjorde att han kunde tala med pipan hängande i munnen (i motsats till en rak pipa som endast låter personen tala med sammanbitna tänder, något som inte fungerar på scen).
Ibland kan man bara inte vänta, även fast man läst de andra delarna i serien på svenska.
Jag pratar givetvis om Allegiant, den avslutande delen i Veronica Roths Divergent-serie.
Det ska bli så sjukt spännande att se hur det går för Tris och Four och de andra!
Totalt 60 bloggare har fyllt i sina bloggadresser i goodreads-tråden nu! Jättekul! Kolla in de andra listorna här och här och här! Sätt igång och besök och hitta nya favoritbloggare! :D
Anledningen till att jag och Cecilia en gång i tiden startade den här bloggen var för att böcker var en av våra stora gemensamma intressen och vi bestämde oss för att bara skriva litteraturrelaterande inlägg, med ett undantag: Eurovision. Vi älskar nämligen båda två Eurovision och ser det som en av årets stora händelser. Låt mig förtydliga att det är Eurovision och inte det svenska versionen med deltävlingar och en massa telefonröstningar det handlar om - vi är enbart intresserad av finalen i det spektaklet för att se vad Sverige har att erbjuda Europa med. Vi har även suttit nu och gått igenom alla bidrag inför årets Eurovision, som vi gör varje år, för att sätta poäng på bidragen: 0-5 poäng var så att det blir en gemensam slutsumma på 0-10. Så här blev årets betygsättning: 9 poäng Danmark - ”Only Teardrops” med Emmelie de Forest - Fin låt, duktig sångerska med utstrålning i bohemiskt nummer.
Grekland - ”Alcohol Is Free” med Koza Mostra feat. Agathonas Iakovidis - Vi är båda svaga för det lite märkliga inslag i ESC och även fast vi bara hittade musikvideon till denna låt så blev vi väldigt förtjusta.
Frankrike - ”L'enfer et moi” med Amandine Bourgeois - Vi har en fransk favoritsångerska vid namn Zaz och det franska bidraget i år var väldigt likt henne så därför tyckte vi om det.
8 poäng Malta - ”Tomorrow” med Gianluca Bezzina - En trevlig ukulele-kompad låt med en tillsynens bortkommen sångare. En väldigt behaglig låt. Norge - ”I Feed You My Love” med Margaret Berger - En ganska tung poplåt med en känsla av dystopi. Duktig sångerska med en fast utstrålning. Rumänien - ”It's My Life” med Cezar - Ännu ett av de här märkliga framträdanden som vi älskar. Det går inte riktigt beskriva den här låten - den måste upplevas. Jag säger bara: En man sjunger opera som en kastratsångare. Årets bottennapp: Kroatien - ”Mižerja” med Klapa s Mora Österrike - ”Shine” med Natália Kelly Montenegro - ”Igranka” med Who See Albanien - ”Identitet” med Adrian Lulgjuraj & Bledar Sejko Tyskland - ”Glorious” med Cascada Men Sverige, Robin Stjernberg med "You" då?, tänker ni. Tyvärr, men ingen av oss var speciellt förtjusta i varken låten eller Robins framträdande. Jag tyckte bäst om Ralf Gyllenhammars "Bed on Fire" och Cilla hejade på Yohios ”Heartbreak Hotel”. Däremot så tror vi att Robin kan stå sig ganska bra i ESC. Om ni vill se alla bidrag så har vi gjort en spellista på YouTube.
Min bokblogg heter http://wonderfulbooks.blogg.se ! :)
