Morsning och goodbye av Magnus Härenstam och Petter Karlsson

Titel: Morsning och goodbye

Författare: Magnus Härenstam, Petter Karlsson

Förlag: BokförlagetForum

Originalspråk: Svenska

Utgivningsår: 2015

Genre: Biografi

Goodreads snittbetyg: 3.57

Handling och Omdöme:

De flesta av oss minns Magnus Härenstam tillsammans med Brasse Brännström och Eva Remaeus i det kultförklarade barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, som lärde ett helt land att räkna, läsa och skriva. Själv minns jag dock mer det kassettband med titeln ”Varning för barn” som jag hittade hemma som liten och lyssnade sönder. Eller de LP-skivor som jag lånade från familjen Isakssons uppe på byn med titlar som ”Det är serverat” och ”Magnus och Brasse”. Detta var krogshower med monologer som ”Verkmästaren i magen”, ”Backhopparen”, ”Bäst att ta sig ett glas”, ”Svordomsvisan” m.m. Sedan minns jag också när jag började tycka om Lasse Hallströms filmer där både Magnus och Brasse medverkade flitigt tills Lasse åkte över Atlanten för att bli Hollywoodstjärna. Jag minns Göta kanal, Picassos äventyr, Sällskapsresan, Macken – Roy's & Roger's Bilservice, Vuxna människor, Jeopardy! osv. Magnus var där hela tiden. Den 13 juni i år avled han dock 73 år gammal, men hann skriva ner sina memoarer i boken ”Morsning och goodbye” som kom ut en månad innan hans död. Här skriver han om sitt liv från sin gråa uppväxt i ett akademiska och religiöst barndomshem i Västervik till sina sista år i livet.

Jag är vanligtvis inte speciellt intresserad av biografier, men har läst ett par stycken som alla har handlat om människor jag har ”vuxit upp med” (t.ex. Robert Gustavsson, Tommy Körberg osv.) och som jag har ett genuint intresse för. Därför valde jag att plocka upp Magnus Härenstams biografi och ge den en chans. Jag måste dock säga att jag är aningen besviken och hade svårt att avsluta den. Till att börja med skriver Magnus mycket om sina båtsemestrar och liknande privata äventyr som bara skulle intressera hans barn eller någon annan närstående (eller om man är intresserad av båtar) – inte mig som utomstående läsare. Han drar upp många namn på ett sådant sätt som att jag borde känna till dessa människor, men har i verkligheten ingen aning om vilka dessa är. Detta återkommer hela tiden och får mig att känna mig lite utanför. Han hoppar dessutom en del från dåtid till nutid och tillbaka igen, så man kan få lite svårt att hänga med om vilket år det handlar om.

Det positiva med boken handlar dock enbart om hur intresserad av Magnus man är. Är man inte intresserad är boken inte mycket att hänga upp i julgranen. Den är som biografi okej, eftersom den är ganska rolig och tillsynes ärlig, men den enda gången jag kände att jag blev rörd av boken var dock när han berättar om Brasses begravning. Förutom det lämnade den mig ganska likgiltig.

Jag ger Morsning och goodbye av Magnus Härenstam 2 av 5 i betyg.

Recensioner av andra bloggare:

Böcker i Örat

Ljudboksfantasten

Klimakteriehäxan

Köp den här: Adlibris Bokus Cdon 

Life & Laughing: My Story av Michael McIntyre

Titel: Life & Laughing: My Story
Författare: Michael McIntyre
Förlag: Penguin Books Ltd
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2011
Genre: Biografi, Humor
Goodreads snittbetyg: 4.03

Handling och Omdöme:

Till att börja med: Om ni inte har en aning om vem Michael McIntyre är så vill jag rekommendera att ni tar en titt på någon av hans stand up-shower eller kollar klippen längst ner i detta inlägg. Gillar ni vad ni ser kan ni återkomma, annars är denna bok antagligen inget för er.

Som med alla självbiografier så handlar det mer om intresset för personen man läser om än bokens berättelse (i fåtal fall behöver det inte vara så). Själv är jag inte speciellt intresserad av självbiografier och ännu mindre biografier som är skrivna av andra än huvudpersonen som boken handlar om. Men jag har ändå läst några, t.ex. Robert Gustavssons ”Från Vaggan till Deadline” och Tommy Körbergs ”Sjung tills du stupar”, och gillat dem eftersom jag har ett intresse i deras historia och för att jag har vuxit upp med dem.

Michael McIntyre upptäckte jag för första gången för ett par år sedan då min kära svägerska, som bor i England, skickade över en av hans shower på DVD som julklapp till mig. Hon vet att jag är väldigt förtjust i stand up och att jag tycker att brittiska komiker är de absolut bästa (med endast ett svenskt undantag: Johan Glans). Tidigare har komiker som Eddie Izzard, Lee Evans och Dylan Moran (som visserligen är irländare) varit mina favoriter och nu upptäckte jag alltså Michael McIntyre som flög rakt upp till toppen på min lista med sin fantastiska vardagshumor.

Hans humor är enkel men otroligt fyndig och han tar upp saker som hur kvinnor ser ut när de tar på sig strumpbyxor, hur alla hem har en ”manslåda” med en massa onödigt skräp och hur det är att vara tvåbarnsfar. Eddie Izzard har sin intelligenta och något samhällskritiska humor, Lee Evans har sitt kroppsspråk och sitt gummiansikte och Dylan Moran har sin bittra Irländska prägel – men McIntyre har sin vardagliga och lättbegripliga humor.

Kom till saken då! Hur var boken?!

Ja, förlåt.
Boken var överraskande bra, om jag ska vara ärlig. Jag trodde att McIntyres flamsiga humor skulle göra boken oseriös, men jag hade fel. Den är brutalt ärlig och hans sätt att berätta om svårare stunder, som då han pappa dog eller hur han och hans fru led genom en ekonomisk kris innan han slog igenom, är väldigt uppriktigt och rörande. Lite som Robert Gustavssons självbiografi. Men visst är den rolig också och ibland dyker händelser upp som man känner igen från hans stand up. Det bästa är dock att man får lära känna de människor som han pratar om i sina shower, som t.ex. hans fru, och det gör det hela mycket mer intressant. McIntyre är en av världens mest framgångsrika komiker idag och detta är resan som han tog för att komma dit.

Jag ger Life & Laughing: My Story av Michael McIntyre 4 av 5 I betyg.

Ego Girl & Ego Woman av Carolina Gynning

Titel: Ego Girl
Författare: Carolina Gynning & Ingrid Carlqvist
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2006
Genre: Självbiografi
Handling:
"I samma ögonblick som Carolina Gynning steg in i dokusåpan Big Brother föll domen över henne: Här kom en ny bimboblondin med största möjliga silikonbröst och ett enda mål i sikte - att bli en av den nya tidens kändisar. Drygt tre månader senare steg hon ut som en superidol. Utanför Big Brother-huset stod tusentals tonårsflickor och skanderade: "Lina! Lina! Lina!" De dyrkade marken där hon gick och var beredda att försvara henne med näbbar och klor mot alla som sätter likhetstecken mellan blond och dum.

Men varför blev Carolina Gynning tonårsflickornas hjältinna? Är det ett uttryck för att dagens unga tjejer bryr sig mer om det yttre än det inre? Eller är det vi andra som är så fast i våra fördomar mot vackra kvinnor att vi dömer ut dem utan att lyssna på dem? I Ego girl berättar Carolina Gynning om sig själv. Om hur hon som 17-åring upptäcktes av en modellscout vid en busshållplats och kastades in i den internationella modellvärlden där hänsynslösa agenter inte skyr några medel för att utnyttja unga flickor. De vet att med knark och pengar kan man få tonåringar att ställa upp på det mesta.Carolina Gynning prövade hon också. Men hennes starka självkänsla och överlevnadsinstinkt höll henne alltid på rätt sida av gränsen."  från adlibris.

Titel: Ego Woman
Författare: Carolina Gynning & Ingrid Carlqvist
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi
Handling:
"Med stora bröst och blonda lockar blev hon känd. Med mindre bröst och brunt svall blev hon tagen på allvar. Carolina Gynning har lyckats med det som så många före henne gått bet på - att efter dokusåpan ta steget från bimbokändis till hyllad och prisbelönt programledare i tv.

Med inneboende självkänsla och stark övertygelse om att allt är möjligt, har Carolina forsat fram genom Kändissverige och nått en position som är få förunnade i en tid då kändisarnas brinntid är försvinnande kort.

Ego Woman är en fortsättning på Ego Girl och handlar om Carolina Gynnings virvelvindsliknande väg mot toppen, kändisskapet, äran, berömmelsen och de stora pengarna." från adlibris.


Omdöme:
Rent spontant gillade jag Ego Girl bättre än Ego Woman, i den berättar Carolina om sitt vilda liv innan hon blev känd i Sverige - knarkfesterna, pojkvännerna och konsten (vilket är spännande att läsa om!). Ego Woman känns som den blev skriven för att Carolina vill tvätta rent sitt rykte och visa att hon är mer än en "Ego girl".
Ego woman är ett försvarstal med några duttar politiska åsikter och två kapitel varav det ena handlar om Carolinas farfars bror och det andra om hennes mormor (Varför nu det skulle vara intressant att läsa om..?)
Missförstå mig rätt, jag gillar Carolina Gynning. Jag hejade på henne i Big Brother och har följt hennes karriär genom åren, det var just därför jag var nyfiken på de här böckerna. Men tyvärr blir jag inte så underhållen. Som tur är var båda böckerna korta och extremt lättlästa.
En sak jag gillade med båda böckerna är Carolinas driv och allt-går-bara-man-vill-mentalitet. Det är otroligt beundransvärt och inspirerande. Kanske borde hon skriva en bok om hur man blir framgångsrik och når sina mål härnäst?
Jag ger Ego girl betyget 2/5 och Ego Woman betyget 1/5.

Tack till Izabelle för lånet!

Omslaget:
Omslagen känns stilrena och Carolina är en snygg tjej men dom är tyvärr ganska tråkiga och ser ut som vilka andra kändis-självbiografier som helst (varför tog hon inte med sin konst på omslaget?)


Recensioner av andra bloggare:
GoodBadGirl
Tofflan


Andra böcker av författaren:


Övrigt:
Carolina Gynning bloggar på gynning.net

Sjung tills du stupar av Tommy Körberg

Titel: Sjung tills du stupar
Författare: Tommy Körberg
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2012
Genre: Biografi, Självbiografi
Handling: ”I sin självbiografi berättar den frispråkige och folkkäre artisten Tommy Körberg om kärleken till musiken, sitt liv i rampljuset, om kokainmissbruket och tiden bakom galler och om hur det har påverkat honom att ha lämnats bort som barn.”

Omdöme: För en massa år sedan gick jag, min mor och min far på Hotell Lappland i Lycksele för att se en konsert med Tommy Körberg och den makalösa pianisten Stefan Nilsson. De spelade bland annat en hel del av Carl Michael Bellman (som jag själv spelade en hel del på den tiden) men även andra låtar som t.ex. ”Fattig bonddräng”. När jag senare på kvällen lämnade lokalen så fanns det egentligen bara en tanke i huvudet: ”Folk säger att han är dryg, men det får han banne mig vara med en sån pipa.”

Under min uppväxt var Tommy Körberg en av de som betydde mest för min musikaliska utveckling, då jag om och om igen spelade mamma och pappas LP-skiva "…är…" med honom och sjöng med till Stad i ljus, Himlen är oskyldigt blå och Jag är. Även fast jag aldrig har varit och troligtvis aldrig kommer att vara i närheten av den röstmässiga begåvning som är Tommy Körberg så har jag honom att tacka för mycket att jag i alla fall sjöng rätt. Han dök även upp i andra sammanhang som t.ex. Hasse och Tages revy Svea Hund som jag aldrig tycktes kunna se mig less på, i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter eller i ett visst program som jag minns där han var utklädd till tomat av någon anledning. Hans julskiva "Julen är här" är också enligt mig den enda julskivan som är värd att spela under storhelgerna. När jag tidigare i höst fick veta att han nu kommit ut med en självbiografisk bok blev jag så klart väldigt nyfiken och när jag öppnade julklappen från mina föräldrar så fick jag den slutligen. Jag har aldrig varit mycket för biografier och den enda som jag har läst tidigare och verkligen tyckt om var Robert Gustavssons Från vaggan till deadline. Men som med Robert Gustavsson så är Tommy Körberg en person som jag har vuxit upp med och är genuint intresserad av.

Boken var riktigt bra, om än något ryckig emellanåt då han spontant hoppar från händelse till händelse. Men det känns ärligt, uppriktigt och många gånger humoristiskt och ironiskt då Körberg är en ganska lustig prick. Han berättar om sitt liv från sin födelse i Norsjö som inte ligger allt för långt ifrån där jag sitter nu och fram till nutid – och däremellan om föreställningar, drogproblem, en massa damer och även en hel del tänkvärda utlåtanden m.m. Han är visserligen fortfarande dryg och divig, men det är också något jag alltid har gillat med honom, då han är en av de få svenska artister som faktiskt säger vad han tycker. En annan sak som slår mig är att han inspirerar mig musikaliskt då han skriver en hel del om musik (förstås) och på ett sätt som i alla fall jag upplever som inspirerande. Han kanske kan verka lite gnällig och cynisk ibland, men vilken 64-årig karl är inte det? Jag kan också rekommendera att sitta med Youtube och Spotify beredd för att kolla upp de videoklipp och skivor han nämner i boken. Detta gör det hela mer levande.

Jag känner att jag har svårt att betygsätta denna bok då det är mer än själva litteraturen som spelar in för mig, men i slutändan får jag kompromissa och ge den 4/5 i betyg. Den hade fått 5/5 om jag utgått enbart för bokens sentimentala värde, men bara 3/5 om jag utgått från det litterära.

Slutligen tänker jag ge er ett exempel från boken som jag tyckte var riktigt roligt. Han berättar nämligen att han i slutet av 80-talet skulle sjunga låten Beauty And The Beast tillsammans med Celine Dion som tydligen inte alls hade varit speciellt imponerad av Körberg under repetitionerna och dessutom var "surmulen och tyst". Vad hon inte visste var att Körberg hade hållit tillbaka för att spara rösten och när han sedan (1:30 in i videon) sätter av i full kraft är Celines min obetalbar...

Is it just me? av Miranda Hart

Titel: Is it just me? 
Originaltitel: Is it just me?
Författare: Miranda Hart
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2012
Genre: Biografi, Humor
Handling:
"Well hello to you dear browser. Now I have your attention it would be rude if I didn't tell you a little about my literary feast. So, here is the thing: is it just me or does anyone else find that adulthood offers no refuge from the unexpected horrors, peculiar lack of physical coordination and sometimes unexplained nudity, that accompanied childhood and adolescence? Does everybody struggle with the hazards that accompany, say, sitting elegantly on a bar stool; using chopsticks; pretending to understand the bank crisis; pedicures - surely it's plain wrong for a stranger to fondle your feet? Or is it just me? I am proud to say I have a wealth of awkward experiences - from school days to life as an office temp - and here I offer my 18-year-old self (and I hope you too dear reader) some much needed caution and guidance on how to navigate life's rocky path. Because frankly where is the manual? The much needed manual to life. Well, fret not, for this is my attempt at one and let's call it, because it's fun, a Miran-ual. I thank you." amazon.com

Omdöme:
När jag besökte min syster i England i somras bekantade jag mig med den kvinnliga komikern Miranda Hart. Hennes egna komediserie Miranda hade precis premiär på tv och jag å syrran satt och garvade åt (med) denna otroligt roliga kvinna. Hon är klumpig, hon säger alltid helt fel saker, hon bjuder extremt mycket på sig själv och hon har en förmåga att försätta sig i helt fel situationer. Hon är kort sagt helt fantastisk.
Så när min födelsedagspresent från Nettan (min syster) dimper ner på hallmattan och jag sliter av omslaget och hittar denna fantastiska bok (som dessutom är sjukt snygg men mer om det senare) blir jag så otroligt glad!! Jag visste inte ens om att Miranda hade skrivit en bok!
Boken har ett otroligt starkt berättar-jag. Det är Mirandas röst som pratar till mig genom orden på sidorna och jag känner mig otroligt inbjuden. Ibland kommer även hennes 18-åriga jag in i samtalet och jag får känslan av att sitta och lyssna på två gamla vänner som tjivas och munhuggs med varandra. Helt underbart.
Boken är väldigt rolig och hon delar med sig av en hel del pinsamma anekdoter. Jag är nöjd för det är vad jag väntat mig. Det som förvånade mig är att hon dessutom lyckas väva in lite allvar i sin text. Hon lyckas diskutera skönhet, barn, giftermål (allt som vi kvinnor förväntas ägna oss åt) på ett roligt och tänkvärt sätt. Det höjer betyget!
Däremot vet jag inte hur pass rolig denna bok är för någon som inte "känner" Miranda sedan tidigare. Så jag rekommenderar att se åtminstone en säsong av hennes serie Miranda innan du läser boken. :)
Jag ger "It is just me?" betyget 5/5!!

Omslaget:
Jag tycker boken är fantastiskt snygg! Jag älskar typsnittet och hennes min är "typiskt Miranda". Så himla bra! Dessutom innehåller boken fina illustrationer av Annika Huett, vilket jag verkligen gillar! Själva boken är rosa så den är snygg även utan skyddsomslaget! :)