Vissa saker blir man aldrig för gammal för och i mitt fall är det bland annat min fascination för Batman. När jag var liten så började den animerade serien sändas i svensk TV och jag fastnade snabbt för det mörka och mystiska med denna karaktär. Nu så här i efterhand så inser jag att jag har haft lite tur som upptäckte Batman när jag gjorde det eftersom det var just efter att den mörka versionen av Batman hade fått en renässans efter år av en mer lättsam version.
Det var nämligen så att genom åren så har Batman fallit offer för censur vilket har gett upphov till en något mer löjlig Batman som den man kunde se i TV-serien (”
Läderlappen”) från 1960- och 70-talet med
Adam West i huvudrollen. Batman i den första serien, "
The Case of the Chemical Syndicate", som publicerades i Detective Comics #27 i maj 1939, höll sig nämligen inte från att ta död på bovar. Så under 1960- och 70-talet så fick Batman börja slåss mot jätteinsekter, monster och rymdvarelser istället för att han skulle få fortsätta sin hjältebana.
Tack och lov förändrades detta genom Frank Millers serier som ”
Batman: The Return of the Dark Knight” från 1986 och ”
Batman: Year One” från 1987 där Batman återvänder till sina mörkare rötter – även fast han fortfarande inte dödar bovar så spöar han i alla fall upp dem rejält.
Även inom film återvände Batman till mörkret först genom Tim Burtons fantastiska film ”
Batman” från 1989 med
Michael Keaton och
Jack Nicholson i rollerna som Batman och Jokern, och sedan den animerade serie som jag först upptäckte Batman i. Burton gjorde ju som bekant senare ”
Batman Returns” 1992 med
Michael Keaton,
Danny DeVito,
Michelle Pfeiffer och
Christopher Walken, men efter det måste jag säga att det bara gick utför med Batman-filmerna när de gjorde ”
Batman Forever” (1995) och ”
Batman & Robin” (1997) . Det var inte förrän
Christopher Nolan gjorde sin The Dark Knight-triologi: ”
Batman Begins” (2005), ”
The Dark Knight” (2008) och ”
The Dark Knight Rises” (2012), som det blev ordning på torpet igen. Nolan tycker jag har gjort underverk med Batman även fast han hittat på mycket själv och vinklat och vridit på originalstoryn. Kan också berätta att det var tack vare Burtons Batman-film från 1989 som gjorde att översättningen ”Läderlappen” försvann (tack och lov).
Batman har under de senaste åren även gjort succe inom tv-spelsvärlden med spelen ”
Batman: Arkham Asylum” (2009) och ”
Batman: Arkham City” (2011) som har blivit mycket hyllade. Den 25 oktober i år väntas även ett tredje spel, ”
Batman: Arkham Origins” komma ut vilket i alla fall jag knappt kan vänta på. I spelen möter vi de flesta Batman-skurkarna och Jokern är förstås alltid den som jävlas mest (även fast Hugo Strange är huvudskurken i ”
Arkham City”). I ”
Arkham City” får man även spela Catwoman som har ett eget story-mode och även Robin och Nightwing - fast då bara i Challenger-mode och om man köper och laddar hem dem. Spelen är verkligen ett frosseri för oss Batman-fans då man hela tiden får läsa om karaktärerna som dyker upp i spelet och man märker att de verkligen har läst på. Att rösterna till Batman och Jokern är desamma som den animerade serien från 1990-talet (
Kevin Conroy och
Mark Hamill) gör inte saken sämre. Måste bara också berätta att Mark Hamill som gör rösten till Jokern i spelen och den animerade serien är den samme Mark Hamill som spelar självaste Luke Skywalker i de gamla Star Wars-filmerna.
Istället för att läsa böcker så har jag under den senaste tiden hållit mig mer till serier vilket jag inte insåg också är en form av litteratur förrän Cecilia påpekade detta. Så framöver tänkte jag presentera några av de seriealbum och böcker om Batman som jag har gottat mig i den senaste tiden.
