Bokrean 2016 - Cecilias tips

Nu är det dags igen! Årets bokfest närmar sig med stormsteg och alla internet-bokaffärer har redan öppnat dörrarna och låter oss förboka. Här är mina favoriter från årets rea:

Adlibris

Tove Janssons samlade serier del 3, 4 och 5 
Mitt betyg: 5/5
Jag äger inte dom här ännu men läste dom för ungefär ett år sen (Jag älskar bibiliotek!). Jag recenserade dem inte då, men kortfattat kan jag säga att dom är roliga, fräcka och att man mår riktigt bra av att läsa dom. Dom här tre är de enda jag vet med säkerhet att jag kommer beställa från Adlibris rea, sen får vi se :)
Jag rekommenderar Tove Janssons samlade serier till alla som är nyfikna på Mumintrollen, hans familj och vänner i Mumindalen.

 
Jag, En av David Levithan
Mitt betyg: 5/5
X-Publishing (distribueras nu av Gilla böcker-förlag) skickade denna bok till oss och jag läste den direkt. Jag hade varit nyfiken på att läsa något av David Levithan länge och jag blev inte besviken. Här är ett citat från min recension:
"Det är med andra ord en ganska omöjlig sits, en ganska omöjlig kärlekssaga. Och det är spännande.
Boken är uppslukande och underhållande. Men skulle även kunna användas som grund till en filosofisk diskussion om identitet och genus."
Jag skulle rekommendera Jag, En till alla ungdomar och vuxna som vill läsa en ovanlig och lite tankeskruvande bok om kärlek.


Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Mitt betyg: 5/5
Jag läste Himlen börjar här av Jandy Nelson för ett par år sen och blev helt förälskad, så när jag snubblade över I'll give you the sun (den engelska titeln) på bibblan var jag såklart tvungen att läsa den. Det ångrar jag verkligen inte. Det visade sig bli en av mina två favoritböcker förra året! Såhär skrev jag i min recension: "Jag Ä L S K A R den här boken! Den har alla ingredienser som jag älskar: Fantastiskt knasiga karaktärer, konst, syskonkärlek/hat, pirriga romanser och ett språk som gör att jag knappt hinner andas när jag läser."
Jag rekommenderar den här boken till alla. Det är en sån här bok som jag tvingar på alla jag träffar, jag är övertygad om att alla som läser den kommer gilla den lika mycket som jag :).


Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman
Mitt betyg: 5/5
En kort men vidunderligt fantastisk bok av min favoritförfattare i hela världen: Neil Gaiman. Den handlar om en man som bara ska svänga förbi sin barndomsby på väg hem och alla minnen kommer tillbaka. Neil Gaiman har den där underbara förmågan att balansera verklighet med magi och får till den där perfekta sagokänslan. Samtidigt som det är lite otäckt.
I min recension skrev jag "Jag rekommenderar den här boken till alla som vill koppla bort den verkliga världen en stund. Och har du inte läst Gaiman ännu? Det är dags nu!" 



Nattens cirkus av Erin Morgenstern
Mitt betyg: 5/5
Den här fantastiskt vackra boken har en handling som balanserar mellan dröm och verklighet, man får en riktigt magisk känsla vilket jag verkligen älskar. Den handlar om en cirkus, som utan förvarning bara dyker upp i en ny stad varje dag.
Jag rekommenderar den här boken till dom som vill svepas bort en stund och försvinna in i en magisk och lite otäck värld.


Komma fram av Rainbow Rowell
Mitt betyg: 4/5
Jätteroligt att ännu en favoritförfattare finns med på årets bokrea. Det här är inte min favorit av Rainbow men en helt klart läsvärd och välskriven bok som handlar om den framgångsrika manusförfattaren Georgie vars äktenskap knakar i fogarna. När hon och maken Neal är ifrån varandra under julen ringer hon hem till hans föräldrahem är det en 20-år gammal Neal som svarar..
Jag rekommenderar den här boken till den som vill läsa en lättsam och mysig relationsroman. Den utspelar sig under julen så kan vara värd att spara tills nästa vinter :)
Här kan ni läsa min recension.


Myteriet på Bounty av John Boyne
Mitt betyg: 5/5
Vid första anblick skulle man kunna tro att den här boken inte är min kopp te. Men så förvånad jag blev när jag läste den och älskade den. John Boyne har verkligen lyckats fånga den där känslan av äventyr. Boken bygger på en sann historisk händelse, och det har skrivits böcker och gjorts filmer om denna legend, bland annat Myteriet på Bounty från 1962 med Marlon Brando i huvudrollen. Det som är nytt med John Boynes version är att vi får följa historien genom kapten Blighs uppassare, unge herr John Jacob Turnstile. En ung man som växer enormt mycket under bokens gång.
Läs min recension här


Bokus

Ensam på Mars av Andy Weir
Mitt betyg: 5/5
Jag skrev tidigare att Jag ger dig solen var en av mina två favoritböcker förra året. Ensam på Mars är den andra av de två favoriterna. Den här boken är så fruktansvärt bra! Den har humor, den har vetenskap (eller åtminstone en massa vetenskapliga termer som man inte har en aning om men det funkar, jag går på det!), den utspelar sig i rymden, den har en spännande story och en fullkomligt fantastisk och älskvärd huvudperson. Vissa har retat sig på att han är så lättsam när han är lämnad kvar på en planet och förmodligen kommer dö men det är bara sån han är helt enkelt ;D
Jag försöker tvinga på varenda människa den här boken så köp den nu! Den är inbunden och kostar inte ens 50 spänn! Jag kommer definitivt att köpa den (den jag läste tillhör Umeå Stadsbibliotek men nu är det dags för denna skönhet att flytta hem till oss)
Här kan ni läsa min recension.


Mörk ängel av Laini Taylor
Mitt betyg: 5/5
Detta är första delen i en fantasytriologi som handlar om Karou, en konststudent i Prag med naturligt blått hår och förmågan att tala väldigt många olika språk (vissa av dom är inte ens människospråk). Jag fick den här som ett recensionsexemplar av Bazar förlag och var väl måttligt intresserad när jag tog upp den, men vilken käftsmäll jag fick när jag väl började läsa, jag kunde inte få nog! Jag har läst hela triologin nu och kan säga utan att spoila att den håller sin kvalitet rakt igenom - den blir faktiskt bara bättre och bättre genom hela serien!
Jag rekommenderar den till alla som gillar, eller är intresserade av urban fantasy.

Men det allra bästa med bokrean är ju verkligen att gå och rota i de små, lokala bokhandlarnas lådor och hyllor. Jag hoppas verkligen på att göra fina fynd i år :)
Vilka guldkorn har ni hittat på rean?

Sherlock Holmes - den tidlösa mästerdetektiven

Då och då blir jag förälskad i böcker och karaktärer - så har det varit sedan jag var en liten pojke och förälskade mig i historierna kring Heman och Turtles. Som många kanske märkte så var jag t.ex. för ett år sedan väldigt inne i Batmans värld - där jag spelade spelen, läste serierna/böckerna och tog reda på så mycket jag kunde om denne fladdermusklädda hjälte. Just nu är jag hemma sjuk för första gången sedan jag började på mitt nya jobb ifjol och har spenderat tiden genom att titta igenom den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudrollerna - och detta har skapat mersmak för den romantiska detektiven Sherlock Holmes.

Idag finns det många olika versioner av Holmes och mina favoriter, även fast de är ganska olika, är den tidigare nämnda serien Sherlock och filmerna Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. och Jude Law från 2009/2011. Jag har även börjat läsa den första berättelsen skriven av originalförfattaren Arthur Conan Doyle; A study in scarlet (En studie i rött) från 1887, som jag anser har en ganska typisk 1800-tals litterär ton. I likhet med t.ex. Bram Stokers Dracula från 1897 så är romanen skriven som en dagbok som skrivs av Holmes följeslagaren och livstecknare dr. John Watson och man följer därigenom äventyren genom hans tankar och observationer. Min teori är att man skrev böcker på detta sätt för att få det att kännas mer verkligt - som om man faktiskt läste anteckningar från verkliga livet. Karaktärerna från denna litterära tidsålder skiljer sig däremot ganska mycket från dagens skildringar. De är visserligen fortfarande intelligenta (vilket de flesta hjältarna var under romantiken), men de var artigare och... typiskt brittiska.

Serien Sherlock följer originalberättelsen ganska bra har jag upptäckt - om än något översatt till 2000-talets publik. Första avsnittet t.ex. heter "A Study in Pink" och är baserat på Doyles första berättelse om Holmes: "A study in scarlet". Watsons nedtecknande av deras äventyr är också uppgraderat från dagboksskrivande till en blogg.

Arthur Conan Doyle

1800-talets romantiska författare var ofta väldigt fascinerade av vetenskap och de för- och nackdelarna som detta medförde. I Frankenstein (1818) av Mary Wollstonecraft Shelley och Dr Jekyll och Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson så får vi ta del av den rädsla för vad vetenskap kan göra med oss människor. Men i Dracula så är det just en vetenskapsman (Professor Abraham Van Helsing) som är hjälten - och så är även fallet i Holmes-böckerna, eftersom Sherlock Holmes är inget mindre än en genialisk vetenskapsman.

Min fascination för Holmes är av samma anledning till varför jag är så förtjust i t.ex. Batman, Arn i Jan Guillous trilogi eller Columbo från den gamla deckarserien från 1960-talet med samma namn. De är övermänniskor som överlistar alla bara med sitt intellekt och kvickhet - något som skiljer sig ganska mycket från mina barndomshjältar Heman och Turtles, kan jag väl lugnt påstå.

Vanliga missuppfattningar:

• Det mest berömda citatet av Holmes är "Elementärt, min käre Watson" ("Elementary, my dear Watson"). Men Holmes sa aldrig så i originalberättelserna. "Elementary" och "dear Watson" förekommer var för sig, men aldrig tillsammans. Det felaktiga citatet finns först belagt i skrift i P.G. Wodehouses roman Psmith, Journalist (1915) och på film i The Return of Sherlock Holmes (1929).
• Den deerstalker-mössa som Holmes ofta avbildas med omnämns aldrig i originalberättelserna. Det är möjligt att det är en sådan mössa som avses, men den enda beskrivningen är att han bar en filtmössa med öronlappar, och detta endast då han var på resa. Att just denna modell förknippas med Holmes beror på Sidney Pagets illustrationer till bland annat Baskervilles hund. På samma sätt skrivs det aldrig att han använder en calabash-pipa, med stort huvud och krökt skaft. Det står däremot att han rökte briar- (ljungrots-) eller lerpipa, men inget om form och storlek. Möjligen introducerades den på teatern av den amerikanske skådespelaren William Gillette, som även skrev två pjäser om Holmes. Han gestaltade även Holmes på film, och då just med en sådan pipa. Det sägs att han valde denna pipmodell eftersom den gjorde att han kunde tala med pipan hängande i munnen (i motsats till en rak pipa som endast låter personen tala med sammanbitna tänder, något som inte fungerar på scen). 

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sherlock_Holmes

Monster-tema: Sammanfattning

Planen var att göra ett videoinlägg för min sammanfattning av mitt monster-tema som jag hade i januari, men det började med lite tekniska bekymmer och fortsatte med tidsbrist. Nu sitter jag visserligen hemma men har då en jobbig förkylning som får mig att inte vilja visa mig för världen. Så, jag ger upp och skriver helt enkelt ett inlägg istället.

4. Frankenstein : eller den moderne prometeus av Mary Shelley
På fjärde och sista plats hamnar Mary Shelleys klassiska verk Frankenstein. Jag tror nog att det har mest att göra med det lidelsefulla berättarsättet som gör att man större delen av boken himlar med ögonen och blir ganska trött på den något patetiske huvudrollen. Även fast den redan 1818 tog upp det skrämmande med vetenskapliga framsteg som diskuteras fortfarande idag så tyckte jag ändå inte om den. Den får 2 av 5 i betyg av mig och då är jag ändå snäll.
Betyg: 2/5.

3. Dracula av Bram Stoker
Det svåraste med Stokers Dracula var att komma in i berättelsen när den är skriven i brev-, dagbok-, och journalform. Men har man väl passerat den tröskeln så blir den riktigt bra. Det här känns även som en av de få klassiska böckerna där The Bad Guy är rakt igenom ond - utan någon tragisk historia som förklarar varför han gör som han gör. Beskrivningen av vampyrer i denna bok är även något jag gillar då den moderna vampyrlitteraturen har försvagat dem och gett dem mänskliga egenskaper som att kunna känna kärlek vilket jag personligen inte tycker passa vampyrer och är en av anledningen till varför de är så fascinerande. Det är väl den här boken och Anne Rices Vampyrkrönikan som har "de bästa vampyrerna".
Betyg: 4/5.

2. Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
Det här var en bok som jag redan kände historien innan jag läste den eller sett filmerna. Trots detta och sina föga 96 sidor blev jag glatt överraskad och kände att jag tycker bättre om denna än Dracula trots att de fått samma betyg. Det här känns som en klassiker som jag skulle rekommendera till alla att läsa just för att den är så kort och så pass välskriven - i motsats till den tjocka Dracula-boken.
Betyg: 4/5.

1. Legend av Richard Matheson
Oj, vad jag tyckte om denna bok. Ni vet hur det är; ibland tar man upp en bok och begriper inte hur man ska kunna lägga ner den efter några sidor. Så var det för mig och Legend (I am Legend). Även fast jag hade sett filmen med Will Smith var boken så annorlunda så att jag inte kände som att den hade förstört något för mig när jag läste boken. Spänningen, humorn och den skrämmande fantasin om att vara den sista människan på jorden gör verkligen detta till en storslagen klassiker och jag förstår varför den har fått äran att stå som förebild för den moderna zombie-litteraturen (även fast det i boken handlar om vampyrer).
Detta är fortfarande den bästa boken jag har läst i år och trots att den skrevs 1954 så reagerar man aldrig på det förrän han funderar på att ta fram projektorn när han ska se film eller då han bara spelar LP-skivor... vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.
Betyg: 5/5.

Det har varit riktigt roligt att plöja igenom dessa fantastiska klassiker och jag funderar på att göra något liknande i framtiden. För tillfället så håller jag på med ett gäng böcker samtidigt och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på att läsa, men snart kommer jag nog att fastna för något.

PS. I helgen var jag och Cilla på min brors bröllop där jag fotade och där vi båda var vitten/Bestman och Brudtärna. Om ni har lust får ni kolla bildern på min fotoblogg: Gottegraphic.

Arn-trilogin av Jan Guillou och Sveriges vagga

Titel: Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Rikets vid vägens slut
Bokserie: Arn Magnusson
Författare: Jan Guillou
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 1998, 1999, 2000
Genre: Äventyr, Historisk roman
Handling: ”Nådens år 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård, belägen vid Vänerns strand några mil nordost om Skara. Han är son till Sigrid och Magnus, båda av urgamla stormannaätter och befryndade med både norska och svenska kungaätter. Detta är berättelsen om hur Arn, sedan han blivit moderlös, tas om hand av cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster och av dem får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Av den väldige broder Guilbert de Beaune lär han sig också hantera båge och svärd som en riddare utan fruktan och tadel. Ty cisterciensermunkarna har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan skulle kunna göra mera nytta som en Kristi stridsman och trons försvarare i Det heliga landet.”

Historia och omdöme:
Det är något speciellt med Guillous böcker om Arn. De berättar nämligen om en del av svensk historia som har varit omstridd och som för bara ett par decennier sedan stred om frågan:
Var är Sveriges vagga?

Det har funnits två ”skolor” som har haft olika teorier om detta: Svealand-skolan/Vikinga-skolan, som jag skulle säga har sitta rötter i 1800-talets vikingaromantisering och är den gamla officiella sanningen. Den andra kallas för Västgötska-skolan och som till en början togs fram av mer eller mindre patriotiska amatörforskare. Svealand-skolan ville mena att Sveriges vagga ligger i Uppland kring gamla Uppsala medan Västgötska-skolan menade att den ligger i hjärtat av Götaland. Diskussionen var som hetast i början av 80-talet och forskare kom senare mer eller mindre slutligen överens om att det faktiskt var Västgötska-skolan som hade mest rätt i denna fråga. Sverige som rike fanns nämligen inte förrän långt efter vikingatidens slut och egentligen inte ens under den tid som Guillou skriver om - Västra Götaland, Östra Götaland och Svealand var skiljda riken, dock under en kung. Men Västra- och Östra Götaland under Arns tid la däremot grunden för Sveriges riksbildande i mitten av 1200-talet bland annat genom slaget vid Lena år 1208 och slaget vid Gestilren år 1210 som nämns i Riket vid vägens slut och där Västgötar och Svear kämpade och vann mot Östgötar och Danskar. Men det var också i Götaland kungarna regerade från borgen Näs på Visingsö. Där fanns också biskopssätet i Skara och det var där som maktens män sedan begravdes. Birger Magnusson (Jarl) levde på 1200-talet och betraktas som Sveriges landsfader. Han var bosatt i Västra Götaland, även om det var han som flyttade landets huvudsäte från borgen Näs till dagens Stockholm. Han begravdes däremot i Varnhems klosterkyrka utan för Skara i Västra Götaland. Hans son Magnus Birgersson (Ladulås) blev senare det nya riket Sveriges första kung.

Birger Magnusson 1210-1266

Guillous böcker är, trots att de är ren fiktion, det slutliga spiken i Svealand-skolans kista: Sveriges vagga ligger i Götaland. Är det Guillou som har forskat fram allt detta? Knappast, men det är han som förmedlar historien till det svenska folket genom dessa böcker och därför tycker jag att de är viktiga. Jag tror alla har nytta av att ha en aning om sitt lands historia (och även andra länders för den delen) för att veta var vi kommer ifrån och kanske lära oss både av våra förfäders misstag men också att nationalism kanske inte är lika svart och vitt som vissa verkar tro. Rasism och främlingsfientlighet blir rent utsagt löjligt när man läser historia och inser att vårt land är byggt av invandring och influenser av andra kulturer.

Guillou är också en riktigt bra författare och får en att känna som att man är med i det gamla medeltida Götaland. Hans porträttering av verkliga personer tycker jag också är väldigt klockrena - speciellt beskrivningarna av Saladin och Rickard Lejonhjärta i Tempelriddaren. Men det är också fiktion och vilken författare som helst måste nog böja lite på fakta och källinformation för att sätta in en påhittad karaktär i historien, men jag tycker att han gör det riktigt bra. Jag har fått för mig att författare som skriver thriller har en förmåga att skriva bra historiska romaner. Det är visserligen bara en teori, men förutom Jan Guillou så tänker jag på Ken Follett som skrev The Pillars of the Earth (Svärdet och spiran) som utspelar sig i medeltida England som också är en bra historisk roman skriven av en thriller-författare.

Jag rekommenderar Arn-trilogin till både de som söker spänning och äventyr i böcker, men också till de med historieintresse. Filmerna är också väldigt bra men i som så många andra fall så är böckerna mycket mycket bättre.

Om ni finner denna del av Svensk historia intressant och vill veta mer så rekommenderar jag Sveriges historia: 600-1350 av Dick Harrison.

Digital fotografi av Scott Kelby

Titel: Digitalfotografi : lär dig yrkesfotografernas hemligheter - steg för steg!
Originaltitel: Scott Kelby's Digital Photography
Författare: Scott Kelby
Originalspråk: Engelska
Översättare: Petra Hall, Elsie Formgren, Sten Sundströn och Richard Gustafsson
Utgivningsår: 2001
Genre: Fotografering, Facklitteratur
Beskrivning:
"Digitalfotografi första delen: Detta är inte en teoribok full av förvirrande jargong och detaljerade begrepp. Det är en bok som talar om vilken knapp du ska trycka på, vilka inställningar du bör använda och när du ska använda dem. 
Digitalfotografi andra delen: Varje sida i boken behandlar ett enskilt koncept som bidrar till att utveckla ditt fotograferande. Varje gång du vänder på bladet lär du dig ytterligare en professionell inställning, ett verktyg eller ett knep som du använder för att omvandla dina foton till konst som skulle platsa på ett galleri. 
Digitalfotografi tredje delen: Tredje delen tar vid där de andra böckerna slutar. Här finns det ännu mer av ”Aha, är det så man gör” och ”rakt på-sak”- och 'skippa-teknik'-snacket – alltså det koncept som gjorde Digitalfotografi till världens bäst säljande bok om digital fotografering."

Omdöme:
För er som inte känner mig (eller har läst under fliken ”Om oss”) så kan jag berätta att förutom att läsa böcker så är jag också väldigt intresserad av fotografering. Jag har drivit en fotoblogg med namnet Gottegraphic i några år nu (som däremot av olika anledningar har stått stilla några månader) och fotat bröllop, porträtt, konserter och mycket mer. När jag köpte min första systemkamera i början av 2009 så blev jag tipsad om att införskaffa de tre böckerna i Digital fotografi-serien av författaren och fotografen Scott Kelby (det finns en fjärde bok som ännu inte är översatt till svenska) - det visade sig vara det bästa bokinköpet jag kunde göra för min fotografiska utveckling.

Dessa böcker passar lika bra för de som är nybörjare med systemkamera som med en kompakt digitalkamera och råden Kelby ger är korta och enkla men också väldigt användbara. Han beskriver boken som att du och han är ute och fotar tillsammans och han ger dig några enkla tips på vägen – vilket jag tycker summerar böckerna ganska bra. Böckerna är indelade i kapitel som ”Fota blommor som ett proffs” eller ”Fota bröllop som ett proffs”, vilket gör det enkelt att använda dem som uppslagsböcker när du ska fota något speciellt. Sedan finns det en huvudrubrik per sida, t.ex. ”Gift dig med ditt stativ”, en bild och en text som innehåller råd, tips och beskrivning. Längst ner på sidan finns det i vissa fall även tips på utrustning eller ytterligare råd.

Jag kan fortfarande idag, snart 4 år senare, ta fram böckerna om jag t.ex. ska fota på ett bröllop och behöver friska upp minnet lite. Kelby skriver begripligt även för nybörjare och han är också väldigt rolig emellanåt, ta bara detta exempel:

”Knivskarp är en akronym, där KNIV står för Kelvin Neutraliserande Infraröd Visualisering     (som hänvisar till färgtemperaturen i fotografier) och SKARP står för SlutartidsKalibrering     Av Refraktorerade Polarisationer. Det kan tyckas att detta är rätt tekniska termer, men när du     inser att jag bara hittar på dem, så verkar det inte så komplicerat, eller hur? Men du måste     erkänna att det lät ganska övertygande till en början? Jag menar, visst lurade jag dig lite?”

Humor, eller hur?
Så, jag vill alltså rekommendera dessa böcker för alla er som är nybörjare eller glada amatörer inom fotograferingens konst, för jag lovar att ni kommer att få mycket ut av dem. Jag fick i alla fall det.

The Hobbit, or There and Back Again av J. R. R. Tolkien

Titel: Hobbiten/Bilbo
Originaltitel: The Hobbit
Författare: J. R. R. Tolkien
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1937
Genre: Fantasy, Äventyr
Handling: ”Den lille hobbiten Bilbo Secker dras av trollkarlen Gandalf grå med på äventyr tillsammans med tretton dvärgar, ledda av den sturske Thorin Ekensköld. De ska röva bort en stor guldskatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug. På vägen stöter de på ruskiga troll och vättar, men också hjälpsamma varelser som alver, jätteörnar och den store Beorn. Bilbo träffar också den slemmige Gollum som håller till i en mörk grotta uppe i bergen. Gollum utmanar Bilbo på en tävling och blir där av med sin magiska osynlighetsring. En ring som kommer att spela en viktig roll i berättelsen.”

Omdöme:
Även fast jag har läst denna bok ett otal gånger och senast läste jag ut den i förra veckan så tänkte jag ändå skriva en recension om den - speciellt nu när jag just har stigit upp tidigt en dag med sovmorgon för att boka biljetter för biopremiären av den första delen av The Hobbit den 12 december.

Först och främst så kanske ni undrar varför jag har två svenska titlar och då kan jag berätta att det är först efter den senaste svenska översättningen som gjordes 2007 som boken började heta Hobbiten – före det hette den nämligen bara Bilbo (vilket jag inte tycks kunna sluta att benämna den som). Något som jag har blivit irriterad över i den nya översättningen, både av The Hobbit och Lord of the Rings-böckerna, är att de faktiskt har översatt Bilbos efternamn från Baggins till Secker. Men men, det får väl gå ändå.

Anledningen till varför jag har läst om denna bok så många gånger är för att enligt mig är detta sagornas saga. Den ultimata ”there and back again”-berättelsen med allt ifrån drakar, skattjakter, hjältemod, lustigheter och den lugna och trygga figuren som blir en oväntad hjälte. Även fast många har försökt så tycker jag få kan få till den där fairytale-feelingen (som jag kallar det) och bland de moderna författarna tycker jag väl att Neil Gaimans Stardust är det närmaste någon har kommit sedan The Hobbit släpptes. Efterföljarna, The Lord of the Rings-böckerna, tycker jag saknar mycket av detta eftersom man blir tvångsmatad med information - vilket visserligen är intressant men det tar enligt mig lite död på sagokänslan. Hobbiten är däremot mer sparsam med fakta och håller en kvar i Middle Earth på ett mer naturligt sätt.

Man märker ganska snabbt att Tolkien har använt olika sätt av berättande i The Hobbit och The Lord of the Rings-böckerna. I början av The Hobbit då han beskriver Hobbitar så står det: ”...De sysslar föga eller inte alls med trollkonster, utom av den vardagliga sort som hjälper dem att försvinna tyst och snabbt när stora dumma människor som du och jag kommer klampande som elefanter...”.
Medan han i Ringens Brödraskap skriver: ”...Från första början kunde de konsten att försvinna snabbt och ljudlöst  när storvuxna som de inte ville träffa kommer klampande...”.
The Hobbit är alltså lite mer som att han berättar för yngre läsare medan The Lord of the Rings-böckerna är mer riktad åt vuxna läsare.

Ni kanske redan anat men jag ger The Hobbit en klar 5 av 5 i betyg.

Läs gärna mitt inlägg om Tolkiens värld.

Spekulationer om filmen:
Jag kan inte annat än att ha höga förväntningar på den kommande första filmen som är baserad på The Hobbit. Speciellt eftersom man var tredje månad eller så fortfarande ser om The Lord of the Rings-filmerna. Jag har fått tillit till Peter Jacksson att han gör en film som är värdig Tolkiens berättelser då The Lord of the Rings-filmerna var så välgjorda och gav alla Tolkien-fans gåshud från första filmrutan då Galadriel började prata till sista scenen med Samwise Gamgee, så där en 12 timmar senare. Det ska hur som helst bli riktigt roligt att se.

J. R. R. Tolkien och böcker om Middle Earth

The Hobbit (Bilbo/Hobbiten) var den första boken jag läste av John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973), eller J. R. R. Tolkien som vi känner honom, och även en av de absolut första böckerna jag i huvudtaget läste. Jag tyckte att det var en riktigt bra bok men tänkte inte så mycket mer på det förrän några år senare då jag började upptäcka den otroliga värld som Tolkien hade skapat. Jag måste erkänna att jag är en av de som upptäckte världen efter att filmerna hade gjorts men det gör mig knappast till ett mindre Tolkien-fan för det och nu, när många av oss sitter på nålar inför filmatiseringen av The Hobbit som har premiär den 12 december, tyckte jag det var dags för ett litet Tolkien-inlägg här på bloggen.

Det som fascinerar mig med Tolkiens böcker om Arda (världen varav Middle Earth är en del) är att det nästan är en outtömlig källa på information. Varje del av världen, art, magiska vapen eller andra små detaljer tycks ha sin egen genomarbetade historia som däremot inte alltid är förtäljd i den bok man just läser utan kan hitta i någon annan bok. Det mesta hittar man dock i The Silmarillion, en bok som kanske inte är den roligaste boken att läsa men som fyller sitt syfte då man vill fördjupa sig i Ardas historia. Tolkien berättar på så sätt inte bara en saga utan han har skapat en hel mytologi med svindlande mycket innehåll. Man kan däremot bara läsa Bilbo och vara nöjd med det, eller gå vidare till de storslagna Lord of the Rings-böckerna och ändå bara se ytan av Tolkiens skapelse. Detta är något som jag ofta uppskattar i böcker och kan samtidigt sakna i andra bokserier.

Jag har ofta kritiserat Cecilias favorit bland bokserier Harry Potter-böckerna, som jag själv tycker mycket om men anser är lite vag i grundläggande information om den värld som Harry förs in i. Jag skulle vilja veta varför magikerna gömmer sig, varför de behöver egna pengar, varför inte Mugglare ser drakarna och de andra magiska djuren och så vidare. Det kanske inte är livsviktigt för en berättelse att tillkännage sådan information, men i välskrivna serier som Harry Potter-böckerna skulle jag gärna ha haft tillgång till det.

Nå, tillbaka till Tolkien.
Jag har haft turen att ha tillgång till levande informationskällor från Tolkiens värld, nämligen mina vänner i rollspelsgruppen där vi bland annat har spelat MERP (Middle Earth RollPlaying Game). Dessa nördiga vänner har kunnat svara på de flesta frågor jag har haft angående vissa delar ur Lord of the Rings-böckerna, vilket jag verkligen har uppskattat. Det har varit allt ifrån varför Witch-king of Angmar (ledaren för Nazgûlerna) kunde förstöra Gandalfs stav under slaget vid Minas Tirith*, eller hur Tom Bombadill kunde både hålla i och ta på sig The Ring of Power utan att påverkas av den. Men jag har även läst The Silmarillion och därmed tagit del av de viktigaste delarna av Ardas historia och ja, det var ruggigt tråkig men ändå läsvärd om man är intresserad.

Filmatiseringen av Lord of the Rings-böckerna är fantastiska och jag har ännu inte hört en Tolkien-fan som har haft så mycket emot dem. Det verkar som att de flesta förstår att man måste ändra lite här och ta bort lite där för att det ska fungera som en film. Att de däremot blåser upp kärleksaffären mellan Aragorn och Arwen, placerar Arwen i Glorfindel ställe då Aragorn och Hobbitarna kommer till Rivendell och så vidare tror jag mer handlar om att fånga lite annan publik.** Men för fansen har de ändå satt in några små roliga detaljer som tex. i Two Towers-filmen (extended) så blir Merry och Pippin nerdragna under rötterna på några träd i Fangorn-skogen och Treebeard kommer och säger ”Eat earth! Dig deep! Drink water! Go to sleep!” som egentligen är ett citat av Tom Bombadill i Fellowship of the Ring-boken, som dock inte fick vara med. Men över lag är filmerna verkligen storverk och man kan ju bara ana hur bra The Hobbit-filmerna kommer att vara.

Om du som läser detta aldrig har läst bokserien The Lord of the Rings (Ringarnas herre) tidigare men funderar på att göra det kan jag säga att The Hobbit (Bilbo/Hobbiten) är den första boken man borde läsa, som också är den mest lättlästa av alla böckerna i serien. Sedan är det Fellowship of the Ring (Ringens Brödraskap) som enligt mig är den tyngsta att komma igenom. Men efter den kommer Two Towers (De två tornen) och Return of the King (Konungens återkomst) som är är riktigt bra böcker. Vill du sedan kanske fördjupa dig i Tolkiens värld så föreslår jag, som jag nämnt tidigare, att läsa The Silmarillion. Tolkien skrev även andra böcker som utspelar sig i Arda som The Children of Hurin och Unfinished Tales of Numenor and Middle-Earth, som jag själv inte ännu har läst.

Inför premiären för den första The Hobbit-filmen har jag nu börjat läsa om The Hobbit och tänker även fortsätta med Lord of the Rings-böckerna efter det. Det är en fantastisk värld att försvinna in i – speciellt under de kommande långa och mörka vinterkvällarna.

Vill ni veta mer om Tolkiens värld så besök gärna: http://www.glyphweb.com/arda/default.asp

*Gandalf är ju för guds skull en Maia och The Witch-king är ju en människa.
**En mer romantisk publik, skulle jag tro.

Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman

Titel: Good Omens
Originaltitel: Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch
Författare: Terry Pratchett och Neil Gaiman
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1990
Genre: Fantasy, Humor
Handling: " Världen kommer att gå under nästa lördag, precis innan middag, men det visar sig finnas några problem - Antikrist har tappats bort, de fyra ryttaren av the Apokalypsen åker motorcyklar och företrädare från himlen och helvetet besluta att de gillar den mänskliga rasen."

Det kan ju inte annat än bli bra när författare som Terry Pratchett och Neil Gaiman samarbetar och inte minst för att de är två av mina tre absoluta favoritförfattare (den tredje är J.R.R. Tolkien). En sak som de har gemensamt är att de har vad jag kallar för fairytale-feeling, ett begrepp som jag använder för att beskriva när det finns en viss känsla av saga med i berättelsen som verkligen får en att fly verkligheten när man läser.

Good Omens handlar först och främst om en ängel och en demon som har fått i uppdrag att vandra jorden i väntan på apokalypsen. De har dock blivit indoktrinerade av jordelivet och har börjat tycka om det (de lyssnar även på Queen – hur kan man inte tycka om det?). Sedan handlar det om Satans son Antikrist… eller ja, till en början handlar det om ett barn som ängeln och demonen tror är antikrist men det verkar har blivit något missförstånd och medan ängeln och demonen tävlar om barnets uppmärksamhet växer den riktiga antikrist upp i ett vanligt engelskt hem med en kärleksfull familj och stöttande vänner. Hur kommer det att gå med apokalypsen om självaste antikrist inte är förberedd och vet vad han står inför?  Vad händer när de fyra motorcykelknuttarna av apokalypsen kommer körandes inför det yttersta dagen? Ja, det återstår att se.

Sir Terence David John "Terry" Pratchett (född 28 april 1948) är mannen bakom den fantastiska Skivvärlden-serien som har vunnit en massa priser och där den 39:e boken i serien (Snuff) har blivit publicerad, men han har också skrivit fristående böcker som The Carpet People och The Nation. Pratchett skriver framför allt med en ständig grund av humor, men också med ett knivskarpt intellekt och en känsla för dramatik. I december 2007 fick Pratchett diagnosen Alzheimers sjukdom men trots detta fortsätter han att skriva med hjälp av en assistent och vissa tekniska hjälpmedel.

Neil Richard Gaiman (född 10 november 1960) är nog mest känd som författaren bakom Sandman-serien. Men jag känner honom bäst som författaren bakom böcker som Stardust, American Gods, Coraline, Anansi Boys eller en av mina favoritböcker genom tiderna: The Graveyard Book. Gaiman skriver, till skillnad från Pratchett, bara om vår värld och de alternativa världar som kretsar kring den och om ”vanliga människor” som är med om fantastiska äventyr. Även han har en känsla för humor och dramatik, men det som gör Gaimans böcker så fantastiska är hans grundkunskaper om mytologi och hur han förverkligar dem genom sina berättelser.

Jag kan inte ge Good Omens något annat betyg än 5/5.

/Gottfrid.

Damernas detektivbyrå

Damernas Detektivbyrå handlar om Precious Ramotswe, en traditionellt byggd dam som även råkar vara Botswanas första kvinnliga detektiv. Vi får även lära känna hennes sekreterare Grace Makutsi och bilmekanikern J.L.B Matekoni. Mma Ramotswe löser vanliga människors vardagsproblem, allt från otrogna makar till dödsfall.
Böckerna är skrivna med värme och kärlek, det märks. Jag mår otroligt bra när jag läser dom och ligger ofta och småfnittrar förtjust för mig själv. Böckerna har även ett djup som ibland är riktigt allvarligt. Att varje bok dessutom bara är runt 250 sidor långa gör dom helt perfekta när man behöver en snabb lycko-injektion.

Författaren Alexander McCall Smith föddes i Zimbabwe och har bott ett par år i Botswana (där böckerna utspelar sig), han är professor emeritus (pensionerad professor) i medicinsk juridik vid universitetet i Edinburgh och böckerna om Mma Ramotswe har getts ut i 14 miljoner exemplar och har översatts till 39 språk. Det har även spelats in en tv-serie av BBC med Jill Scott som Mma Ramotswe.
Han har även skrivit andra framgångsrika bokserier, t.ex.Scotland Street 44 och Filosofiska Söndagsklubben. Jag har inte läst några av dem ännu, men det kommer. Var så säker!
/Cecilia

Mma Makutsi, Mma Ramotswe och Raa Matekoni.

eller Anika Noni Rose, Jill Scott och Lucian Msamati som skådespelarna heter.

Böckerna i Damernas detektivbyrå heter på svenska:
Damernas detektivbyrå (2004)
Giraffens tårar (2004)
Vackra flickors lott (2006)
Kalaharis skrivmaskinsskola för män (2006)
Livets skafferi (2007)
I muntra damers sällskap (2007)
Lycka och ett par blå skor (2007)
Den gode maken på Zebra Drive (2008)
Miraklet på Speedy Motors (2009)
Tedags för normalt byggda damer (2010)
Extra bekvämt på Safariklubben (2011)
Lördagens stora bröllopsfest (2012)

Dag 01 – Den bästa bok du läste förra året.

Vi hakar på 30 days of Books! Vi kommer inte skriva inläggen 30 dagar i rad, utan när vi känner för det. Vi kommer samla alla berörda inlägg under kategorin 30 days of books.

 

Cecilia:
Det måste vara Igelkottens elegans (L'élégance du hérisson) av Muriel Barbery.

Den handlar om Portvakten Renée Michel och 12 åriga Paloma Josse som båda bor i samma fastighet i de finare kvarteren i Paris. Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.
Jag älskade den här boken. Jag såg även filmen och blev inte besviken.
Boken är charmig, mysig och intelligent. Jag sögs in i bokens värld och var ledsen i flera dagar efteråt för att jag "saknade mina vänner". Jag ser fram emot att läsa mer av Muriel Barbery.




Gottfrid:
Det är nog Människohamn av John Ajvide Lindqvist - författaren som även ligger bakom succén Låt den rätte komma in... som jag ännu inte har läst dock.

Jag fick boken av min bror och hans flickvän för ett bra tag sedan men det tog mig nästan ett halvår att komma mig för att läsa den. När jag väl hade börjat så gick det dock inte att lägga ifrån sig den. Berättelsen utspelar sig på Domarö i Roslagens skärgård och det hela börjar med att en liten flicka försvinner spårlöst nästan bakom ryggen på hennes föräldrar. Några år senare kommer fadern, nu skild och nedsupen tillbaka till Domarö och man får sedan följa hans sökande efter sin dotter som han är övertygad fortfarande är vid liv.

Boken är fylld av spänning, kärlek och hat och det är svårt att inte fortsätta läsa. John har lyckats beskriva skärgården även för en fjällpojk som mig på ett sätt att även jag förstår vitsen med den. Jag har som smått börja snegla åt Hanteringen av odöda som står på bokhyllan nu.

Discworld av Terry Pratchett

Jag var 20 år gammal då jag först fick höra om den brittiske fantasyförfattaren Terry Pratchett och hans böcker om skivvärlden. Idag, nästan 10 år senare har jag läst alla böckerna om skivvärlden och även några fristående böcker, som t.ex. boken Nation. Hans böcker är framför allt väldigt fyndiga men har också inslag av spänning och är väldigt intelligent skrivna. Bokserien kan läsas kronologiskt, men huvudpersonerna skiftar från en bok till en annan. En bok kan t.ex. handla om häxorna medan nästa bok handlar om någon annan. Sedan går det några böcker tills häxorna dyker upp igen och börjar där den senaste häx-boken slutade. Jag läser inte böckerna kronologiskt utan väljer ut en huvudperson och läser bara böckerna om denne.

Det finns i huvudsak 6 stycken serier i själva serien och det är böckerna om Rensvind - Värdelös trollkarl med ett levande bagage, Mormor Vädervax - troligtvis Skivvärldens mäktigaste häxa, Döden - han med kåpan och lien ni vet, Stadsvakten - De mer eller mindre modiga stadsgardet i Ankh-Morpork med Sam Vimes i spetsen, Tiffany Aching (och Nac Mac Feegles) - En ny häxa där Mormor Vädervax dyker upp ibland, Moist von Lipwig - Skojare som får ett nytt liv i boken Going Postal och sedan några böcker med diverse andra karaktärer.  Här följer i alla fall några av mina favoriter i serien:

Häxorna:

• Equal Rites/Trollkarlens stav (1987)
• Wyrd Sisters/Häxkonster (1988)
• Lords and Ladies/Herrskap och Häxor (1992)
• Maskerade/Masker (1995)
• Carpe Jugulum/Carpe Jugulum (1998)
• The Wee Free Men/Små blå män (2003)
• A Hat Full of Sky (2004)
• Wintersmith (2006)
• I Shall Wear Midnight (2010)

Stadsvakterna:

• Guards! Guards!/I lagens namn (1989)
• Men at Arms/En man på sin vakt (1993)
• Feet of Clay/På lerfötter (1996)
• Jingo/Jingo (1997)
• The Fifth Elephant (1999)
• Night Watch (2002)
• Thud! (2005)
• Snuff (2011)

Även vissa av de fristående böckerna, som t.ex. Monstrous Regiment (2003) är riktigt bra.
Kolla in min Discworld-hylla på Goodreads!

Sir Terry Pratchett (född 1948 Beaconsfield, Storbritannien) diagnoserades i december 2007 av alzheimer. Han skriver ännu böcker och har sagt att den dagen han inte kan skriva längre så vill han dö. Han gjorde en dokumentär om aktiv dödshjälp ”Choosing to die” där ämnet diskuterades. En författarkollega, Neil Gaiman berättade en gång att även när de träffades på författarkonvent så skrev Pratchett medan alla andra ville vara ledig.

Skivvärlden är en värld som består av en skiva som vilar på ryggarna av fyra elefanter och som i sin tur står på jättesköldpaddan A´tuin som simmar genom rymden medan en måne och en sol cirkulerar kring världen. Världen har en stark grund av magi och är därför en plats för häxor och trollkarlar. Även riktigt dåliga sådana som Rensvind som dyker upp i de två första böckerna Colour of Magic och Light Fantastic. Böckerna om stadsvakterna är dock mer i deckarformat än fantasy och utspelar sig i skivvärldens största stad Ankh-Morpork.

Som ni kanske redan har förstått så rekommenderar jag dessa böcker och andra av Terry Pratchetts verk varmt om ni vill ha spänning, magi och framför allt humor.

/Gottfrid