J. R. R. Tolkien och böcker om Middle Earth

The Hobbit (Bilbo/Hobbiten) var den första boken jag läste av John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973), eller J. R. R. Tolkien som vi känner honom, och även en av de absolut första böckerna jag i huvudtaget läste. Jag tyckte att det var en riktigt bra bok men tänkte inte så mycket mer på det förrän några år senare då jag började upptäcka den otroliga värld som Tolkien hade skapat. Jag måste erkänna att jag är en av de som upptäckte världen efter att filmerna hade gjorts men det gör mig knappast till ett mindre Tolkien-fan för det och nu, när många av oss sitter på nålar inför filmatiseringen av The Hobbit som har premiär den 12 december, tyckte jag det var dags för ett litet Tolkien-inlägg här på bloggen.

Det som fascinerar mig med Tolkiens böcker om Arda (världen varav Middle Earth är en del) är att det nästan är en outtömlig källa på information. Varje del av världen, art, magiska vapen eller andra små detaljer tycks ha sin egen genomarbetade historia som däremot inte alltid är förtäljd i den bok man just läser utan kan hitta i någon annan bok. Det mesta hittar man dock i The Silmarillion, en bok som kanske inte är den roligaste boken att läsa men som fyller sitt syfte då man vill fördjupa sig i Ardas historia. Tolkien berättar på så sätt inte bara en saga utan han har skapat en hel mytologi med svindlande mycket innehåll. Man kan däremot bara läsa Bilbo och vara nöjd med det, eller gå vidare till de storslagna Lord of the Rings-böckerna och ändå bara se ytan av Tolkiens skapelse. Detta är något som jag ofta uppskattar i böcker och kan samtidigt sakna i andra bokserier.

Jag har ofta kritiserat Cecilias favorit bland bokserier Harry Potter-böckerna, som jag själv tycker mycket om men anser är lite vag i grundläggande information om den värld som Harry förs in i. Jag skulle vilja veta varför magikerna gömmer sig, varför de behöver egna pengar, varför inte Mugglare ser drakarna och de andra magiska djuren och så vidare. Det kanske inte är livsviktigt för en berättelse att tillkännage sådan information, men i välskrivna serier som Harry Potter-böckerna skulle jag gärna ha haft tillgång till det.

Nå, tillbaka till Tolkien.
Jag har haft turen att ha tillgång till levande informationskällor från Tolkiens värld, nämligen mina vänner i rollspelsgruppen där vi bland annat har spelat MERP (Middle Earth RollPlaying Game). Dessa nördiga vänner har kunnat svara på de flesta frågor jag har haft angående vissa delar ur Lord of the Rings-böckerna, vilket jag verkligen har uppskattat. Det har varit allt ifrån varför Witch-king of Angmar (ledaren för Nazgûlerna) kunde förstöra Gandalfs stav under slaget vid Minas Tirith*, eller hur Tom Bombadill kunde både hålla i och ta på sig The Ring of Power utan att påverkas av den. Men jag har även läst The Silmarillion och därmed tagit del av de viktigaste delarna av Ardas historia och ja, det var ruggigt tråkig men ändå läsvärd om man är intresserad.

Filmatiseringen av Lord of the Rings-böckerna är fantastiska och jag har ännu inte hört en Tolkien-fan som har haft så mycket emot dem. Det verkar som att de flesta förstår att man måste ändra lite här och ta bort lite där för att det ska fungera som en film. Att de däremot blåser upp kärleksaffären mellan Aragorn och Arwen, placerar Arwen i Glorfindel ställe då Aragorn och Hobbitarna kommer till Rivendell och så vidare tror jag mer handlar om att fånga lite annan publik.** Men för fansen har de ändå satt in några små roliga detaljer som tex. i Two Towers-filmen (extended) så blir Merry och Pippin nerdragna under rötterna på några träd i Fangorn-skogen och Treebeard kommer och säger ”Eat earth! Dig deep! Drink water! Go to sleep!” som egentligen är ett citat av Tom Bombadill i Fellowship of the Ring-boken, som dock inte fick vara med. Men över lag är filmerna verkligen storverk och man kan ju bara ana hur bra The Hobbit-filmerna kommer att vara.

Om du som läser detta aldrig har läst bokserien The Lord of the Rings (Ringarnas herre) tidigare men funderar på att göra det kan jag säga att The Hobbit (Bilbo/Hobbiten) är den första boken man borde läsa, som också är den mest lättlästa av alla böckerna i serien. Sedan är det Fellowship of the Ring (Ringens Brödraskap) som enligt mig är den tyngsta att komma igenom. Men efter den kommer Two Towers (De två tornen) och Return of the King (Konungens återkomst) som är är riktigt bra böcker. Vill du sedan kanske fördjupa dig i Tolkiens värld så föreslår jag, som jag nämnt tidigare, att läsa The Silmarillion. Tolkien skrev även andra böcker som utspelar sig i Arda som The Children of Hurin och Unfinished Tales of Numenor and Middle-Earth, som jag själv inte ännu har läst.

Inför premiären för den första The Hobbit-filmen har jag nu börjat läsa om The Hobbit och tänker även fortsätta med Lord of the Rings-böckerna efter det. Det är en fantastisk värld att försvinna in i – speciellt under de kommande långa och mörka vinterkvällarna.

Vill ni veta mer om Tolkiens värld så besök gärna: http://www.glyphweb.com/arda/default.asp

*Gandalf är ju för guds skull en Maia och The Witch-king är ju en människa.
**En mer romantisk publik, skulle jag tro.