Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman

Titel: Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances
Författare: Neil Gaiman
Förlag: William Morrow Company
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2015
Genre: Noveller, Fantasy, Skräck, Poesi, Science Fiction
Goodreads snittbetyg: 3.94

Handling och Omdöme:
Att Neil Gaiman är en favorit hemma hos oss är nog ingen hemlighet, så även om jag vanligtvis inte brukar läsa noveller (brukar tycka att när man just har kommit in i historien är den slut) så ville jag ändå läsa Gaimans senaste samling Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances.

Än en gång överraskar Gaiman med en samling spännande och fantasifyllda historier som faktiskt känns tillräckligt långa. Han skriver egna historier om t.ex. Sherlock Holmes (”The Case of Death and Honey”) och Doctor Who (”Nothing O'Clock”), men också en spännande spin off med Shadow Moon (”The Black Dog”) – huvudkaraktären från hans egen bok American Gods. Visst, alla noveller är inte fantastiska, men jag tycker ändå att det är en hyffsad hög lägsta nivå.

I denna bok märker man verkligen Gaimans kärlek till berättelser och hans förmåga till att berätta dem. Om det så är för att skrämma oss med berättelser som ”Click-Clack the Rattlebag”, eller underhålla oss med en saga som i ”The Sleeper and the Spindle”. Om jag skulle vara tvungen att plocka ut en favorit så skulle det nog vara ”Nothing O'Clock” – novellen om Doctor Who, som utspelar sig omkring säsong 6 (2011) av de nya säsongerna av Doctor Who, där Matt Smith spelar The Doctor och han följeslagare är den skotska Amy Pond (Karen Gillan). Neil Gaiman har ju, som ni kanske vet, skrivit ett avsnitt av Doctor Who som har sänds på TV, ”The Doctor's Wife” (2011), som så klart blev ett av mina favoritavsnitt. Det var helt klart i klass med de avsnitt som Steven Moffat har skrivit och… nu kom jag av mig lite här känner jag…

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman som en utmärkt sommarläsning både för soliga och regniga dagar.

Jag ger Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances av Neil Gaiman 4 av 5 i betyg.

The Tell-Tale Heart och The Black Cat av Edgar Allan Poe

Titel: The Tell-Tale Heart
Författare: Edgar Allan Poe
Förlag: The Pioneer (James Russell Lowell)
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1843
Genre: Skräck, Novell, Klassiker
Goodreads snittbetyg: 4.22

Titel: The Black Cat
Författare: Edgar Allan Poe
Förlag: United States Saturday Post
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1843
Genre: Skräck, Novell, Klassiker
Goodreads snittbetyg: 4.08

Handling och Omdöme:

Jag har kommit in i en period då jag vill läsa, men inget duger. Jag testar bok efter bok och allt känns långdraget och ointressant. Det var därför jag plockade upp vår tjocka Edgar Allan Poe-samling där min favoritdikt ”The Raven” är den enda som jag har läst (om och om igen). Jag har funderat på att läsa någon av hans noveller tidigare, men det har aldrig blivit av – tills nu.

Jag började med att läsa ”The Black Cat” och sedan ”The Tell-Tale Heart” – två korta noveller som publicerades samma år: 1843 (The Tell-Tale Heart i januari och The Black Cat i augusti). Det märks att de är skrivna ungefär samtidigt för det finns väldigt många likheter mellan dem. Båda novellerna rör den psykologiska aspekten av skuld och människans förutsättningar till vansinne. De är skrivna i förstapersonsperspektiv i formen av ett brev och/eller bekännelse, liksom de flesta noveller och romaner som skrevs under 1800-talet: Dracula, Frankenstein, Dr. Jekyll och Mr. Hyde osv. Personen som skriver ner sin bekännelse berättar hur det hela gick till, vad denne kände och vad som fick denne att göra det han gjorde. Detta gör att berättelsen kryper in under skinnet på läsaren och även fast novellerna är 172 år gammal idag så är de fortfarande skrämmande på ett psykologiskt plan.

I jämförelse med annan skräcklitteratur från 1800-talet som jag har läst så skriver Poe inte om vetenskapliga fenomen som har gått snett, utan om människans psykiska och mentala instabilitet – något som är både tidlöst och skrämmande. Poe var en fantastisk författare med en melodi i det gamla engelska språket som berör läsaren och får en att känna precis det han antagligen ville att man skulle känna.

Jag ger både ”The Black Cat” och ”The Tell-Tale Heart” 4 av 5 i betyg.

Heart-Shaped Box av Joe Hill

Titel: Heart-Shaped Box
Författare: Joe Hill
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2007
Genre: Skräck
Handling: "'Buy my stepfather's ghost' read the e-mail. So Jude did. He bought it, in the shape of the dead man's suit, delivered in a heart-shaped box, because he wanted it: because his fans ate up that kind of story. It was perfect for his collection: the genuine skulls and the bones, the real honest-to-God snuff movie, the occult books and all the rest of the paraphanalia that goes along with his kind of hard/goth rock. But the rest of his collection doesn't make the house feel cold. The bones don't make the dogs bark; the movie doesn't make Jude feel as if he's being watched. And none of the artefacts bring a vengeful old ghost with black scribbles over his eyes out of the shadows to chase Jude out of his home, and make him run for his life ..."

Omdöme: Efter att ha läst Joe Hills bok Horn ifjol och blivit väldigt förtjust så kände jag att jag ville läsa något av det andra böckerna han har skrivit. Det blev Heart-Shaped Box som kom ut 2007. Boken är Joe Hills debutroman efter att han 2005 gav ut en novell-samling med titeln 20th Century Ghosts. Även fast Joe Hill är Stephen Kings son så tycker jag inte att det finns så mycket likheter mellan dem även fast de båda håller sig till skräckgenren (och jag tycker bättre om Joe Hill).

I likhet med Horn så är även denna huvudkaraktär lite av en outsider, en goth rock-stjärna närmare bestämt, och handlingen är ofta väldigt rå och otäck. Lite som en blandning av skräck och deckare, skulle jag nog säga. De främsta hjältarna i boken är dock två hundar. Den var väldigt bra men jag tycker nog fortfarande att Horn är snäppet vassare - jag kan inte säga riktigt varför, men Horn var en så speciell bok att den nog blir svår att knäcka. Det var länge sedan jag fick uppleva en riktigt bra spökhistoria. Inte om zombies, vampyrer eller något annat monster, utan en rak och riktig spökhistoria. Jag rekommenderar att ni bäddar ner er under en filt i vintermörkret, tänder några ljus och låter er uppslukas av den.

Jag ger denna bok 4 av 5 i betyg och ser framemot att läsa fler av Joe Hills böcker.

Monster-tema: Sammanfattning

Planen var att göra ett videoinlägg för min sammanfattning av mitt monster-tema som jag hade i januari, men det började med lite tekniska bekymmer och fortsatte med tidsbrist. Nu sitter jag visserligen hemma men har då en jobbig förkylning som får mig att inte vilja visa mig för världen. Så, jag ger upp och skriver helt enkelt ett inlägg istället.

4. Frankenstein : eller den moderne prometeus av Mary Shelley
På fjärde och sista plats hamnar Mary Shelleys klassiska verk Frankenstein. Jag tror nog att det har mest att göra med det lidelsefulla berättarsättet som gör att man större delen av boken himlar med ögonen och blir ganska trött på den något patetiske huvudrollen. Även fast den redan 1818 tog upp det skrämmande med vetenskapliga framsteg som diskuteras fortfarande idag så tyckte jag ändå inte om den. Den får 2 av 5 i betyg av mig och då är jag ändå snäll.
Betyg: 2/5.

3. Dracula av Bram Stoker
Det svåraste med Stokers Dracula var att komma in i berättelsen när den är skriven i brev-, dagbok-, och journalform. Men har man väl passerat den tröskeln så blir den riktigt bra. Det här känns även som en av de få klassiska böckerna där The Bad Guy är rakt igenom ond - utan någon tragisk historia som förklarar varför han gör som han gör. Beskrivningen av vampyrer i denna bok är även något jag gillar då den moderna vampyrlitteraturen har försvagat dem och gett dem mänskliga egenskaper som att kunna känna kärlek vilket jag personligen inte tycker passa vampyrer och är en av anledningen till varför de är så fascinerande. Det är väl den här boken och Anne Rices Vampyrkrönikan som har "de bästa vampyrerna".
Betyg: 4/5.

2. Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
Det här var en bok som jag redan kände historien innan jag läste den eller sett filmerna. Trots detta och sina föga 96 sidor blev jag glatt överraskad och kände att jag tycker bättre om denna än Dracula trots att de fått samma betyg. Det här känns som en klassiker som jag skulle rekommendera till alla att läsa just för att den är så kort och så pass välskriven - i motsats till den tjocka Dracula-boken.
Betyg: 4/5.

1. Legend av Richard Matheson
Oj, vad jag tyckte om denna bok. Ni vet hur det är; ibland tar man upp en bok och begriper inte hur man ska kunna lägga ner den efter några sidor. Så var det för mig och Legend (I am Legend). Även fast jag hade sett filmen med Will Smith var boken så annorlunda så att jag inte kände som att den hade förstört något för mig när jag läste boken. Spänningen, humorn och den skrämmande fantasin om att vara den sista människan på jorden gör verkligen detta till en storslagen klassiker och jag förstår varför den har fått äran att stå som förebild för den moderna zombie-litteraturen (även fast det i boken handlar om vampyrer).
Detta är fortfarande den bästa boken jag har läst i år och trots att den skrevs 1954 så reagerar man aldrig på det förrän han funderar på att ta fram projektorn när han ska se film eller då han bara spelar LP-skivor... vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.
Betyg: 5/5.

Det har varit riktigt roligt att plöja igenom dessa fantastiska klassiker och jag funderar på att göra något liknande i framtiden. För tillfället så håller jag på med ett gäng böcker samtidigt och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på att läsa, men snart kommer jag nog att fastna för något.

PS. I helgen var jag och Cilla på min brors bröllop där jag fotade och där vi båda var vitten/Bestman och Brudtärna. Om ni har lust får ni kolla bildern på min fotoblogg: Gottegraphic.

Legend av Richard Matheson (Monstertema)

Titel: Legend
Originaltitel: I am legend
Författare: Richard Matheson
Översättare: Lisa J. Isaksson
Formgivare: Anna Henriksson
Förlag: Styxx fantasy
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1954
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: ”Robert Neville är den siste mannen på jorden - men han är inte ensam. En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten - män, kvinnor och barn - har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod. Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning. Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?”

Omdöme: Om ni någonsin har sett filmen I am Legend med Will Smith från 2007 och kanske avstått från att läsa boken av den anledningen så kan jag säga er att ni har missat något, trots allt. Boken och filmen är två helt skilda berättelser och den enda liknelse som finns att de båda handlar om en man som lever ensam i ett hus då resten av mänskligheten har blivit till odöda monster.

Detta blev den fjärde och sista boken i mitt monster-tema och det blev också den jag tyckte absolut bäst om. Jag läser vanligtvis långsamt, men avverkade trots detta ändå bokens 212 sidor på enbart två dagar – och då läste jag inte heller hela tiden. Jag vet inte om det var för att jag spenderat större delen av min tid att läsa böcker från 1800-talet och äntligen fick läsa modern litteratur, men jag njöt verkligen. Den är välskriven, nervkittlande och även humoristisk på sina ställen. Jag måste bara få ge er ett exempel där jag skrattade rakt ut när jag läste det:

”Han borstade tänderna noggrant och använde tandtråd. Han försökte

ta väl hand om sina tänder, eftersom han var sin egen tandläkare nu.

Vissa saker kunde få gå åt pipan, men inte hans hälsa, tänkte han.

Men varför slutar du i så fall inte hälla i dig alkohol? tänkte han.

Varför håller du inte käften? tänkte han.”

Legend av Richard Matheson, sid. 17.

Den här boken sägs vara föregångaren till den moderna zombie-litteraturen, vilket är ganska ironiskt då det i själva verket handlar om vampyrer i boken och inte zombies. Men jag måste medge att begreppet ”vampyr” passar bättre in i berättelsen och är nog den enda vampyr-roman som jag har stött på där man beskriver vampyren ur en icke-ockult verklighet, dvs. ur en vetenskaplig paradox. Men man märker också varifrån de moderna zombie-historierna kommer ifrån. Denna bok har ständigt den dystopiska skuggan över sig och speglar, som så många böcker ur zombie-genren, den enskilda människans överlevnad i ruinerna av en civilisation. Det lite humoristiska för mig som sitter och läser denna bok 2013 är ju att den ska utspela sig år 1976 – dvs. i framtiden. Men det funkar ändå. De enda gångerna som jag verkligen reagerade på att det är en gammal roman var då han funderade på att ta fram filmprojektorn för att se en film eller då han spelade LP-skivor – vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.

Det var däremot en sak som jag irriterade mig på, som jag antar har med översättningen att göra: Beskrivningen "hans strupe snördes åt" återkommer hela tiden, visserligen i mer eller mindre varierade formen, men fortfarande tillräckligt lika för att man ska notera det.

Denna bok får 5 av 5 i betyg av mig och är (än så länge) den bästa boken jag har läst i år. Nu ska jag bara samla mig lite och få lite tid över för att göra mig film där jag ska sammanfatta mitt monster-tema.

Filmatiseringar av boken:

Detta är omslaget från publiceringsåret 1954

The Last Man on Earth (1964)

The Omega Man (1971)

I Am Legend (2007)

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
I am Legend av Richard Matheson

Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson (Monstertema)

Titel: Dr Jekyll and Mr Hyde

Författare: Robert Louis Stevenson

Originalspråk: Engelska

Utgivningsår: 1886

Genre: Skräck, Klassiker

Handling: "Everyone has a dark side. Dr Jekyll has discovered the ultimate drug. A chemical that can turn him into something else. Suddenly, he can unleash his deepest cruelties in the guise of the sinister Hyde. Transforming himself at will, he roams the streets of fog-bound London as his monstrous alter-ego. It seems he is master of his fate. It seems he is in complete control. But soon he will discover that his double life comes at a hideous price..."

Omdöme: Denna endast 96 sidor korta roman är nog den bästa hittills i mitt monster-tema och jag tror nog att den hade varit ännu bättre om man inte hade vetat om historien i förväg. Den är nämligen en bok full av mystiska ledtrådar och spännande iakttagelser fram till den för oss uppenbara upplösningen i slutet. Men det var fortfarande en mycket roande bok och även den första hittills av mina monsterböcker som inte är skriven i brev-, journal-, eller dagboksform, utan är skriven som en historia – även om det då och då dyker upp anteckningar från brev. Jag tycker även att den är modern i sitt språk och vältrade sig inte i de tidstypiska känslomässiga djupdykningarna, som både Frankenstein och Dracula hade en förmåga att göra.

Det är viktorianskt, lite gotiskt och trots sina få sidor så kommer man verkligen in i miljön. Huvudkaraktären, Mr Utterson (advokat), verkar vara en tidtypiske hjälten, dvs. en högt utbildad intelligent medelålders man. Vi möter först honom och hur han får höra om en man som krockar med ett barn och bara kliver på henne och fortsätter gå medan barnet ligger kvar och skriker. Denne man heter Mr Hyde och är alltså den första man får träffa på. Sedan tätnar mysteriet allt mer under historiens gång - några mord begås och så vidare.

Denna bok får 4 av 5 i betyg av mig och blir alltså den tredje boken i mitt Monster-tema. Nu är det bara att påbörja den fjärde och sista boken; I am Legend av Richard Matheson.

Monstertema:

Dracula av Bram Stoker

Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley

Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

I am Legend av Richard Matheson

Frankenstein : eller den moderne prometeus av Mary Shelley (Monstertema)

Titel: Frankenstein : eller den moderne prometeus
Författare: Mary Shelley
Översättare: Måns Winberg
Övriga medarbetare: John-Henri Holmberg
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1818
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: ”Viktor Frankenstein åker till Ingolstadt för att studera. Väl där fastnar han för naturvetenskapen och framför allt för kemin. Han läser alla böcker han kan komma över och går på alla föreläsningar inom ämnet. Han intresserar sig även för förlegade läror som Cornelius Agrippa och Paracelsus. Till slut är det en sak som särskilt intresserar honom - kroppens uppbyggnad och varifrån livets principer utgår. Han studerar anatomi och intressar sig för döden för att på så sätt få svar om livets uppkomst.

Efter en tid finner han att han är benägen att skänka liv åt döda ting och bestämmer sig för att skapa en egen varelse från död materia. Detta visar sig dock inte vara alltför lyckat. Frankenstein tänker inte igenom de konsekvenser hans handlande kan få och när monstret till slut får liv blir Frankenstein så uppjagad av detta faktum att han flyr platsen. När han kommer tillbaka är monstret borta. Monstret vandrar sedan ensam omkring och försöker lära känna människorna och deras vanor. Men hans utseende skrämmer folk och han möts därför med hat och rädsla vartän han vänder sig. Han får stora hämndbegär och väljer att rikta dessa mot sin skapare, Frankenstein.”

Omdöme: Jag hade så gärna velat tycka om den här boken, men jag måste medge att jag är besviken. Till en början var jag nästan förtjust att boken inte alls var som den kända filmatiseringen av James Whale från 1931, eftersom jag tyckte att den blev mer intressant om jag inte visste handlingen. Men för varje sida blev jag mer och mer besviken och så här i efterhand är jag imponerad att jag i huvudtaget tog mig igenom den. Den är poetisk, dramatisk och fylld med känsloyttringar, som i alla fall får mig att rulla med ögonen. Jag förstår dock hur människor under 1800-talet kunde uppskatta den just av dessa anledningarna, men för mig passade det inte.

Filmatiseringen från 1931 är baserad på en pjäs som i sin tur är baserad på Shelleys bok och har därför föga likheter med originalet, men idag är det denna historia vi bäst känner till. Monstret i boken är också väldigt olik den i filmen, då denne är väldigt uttrycksfull och smidig. Monstret i filmen är mer stel och dum. Jag kan förövrigt berätta att anledningen till varför vi går med armarna utåt och stönar när vi imiterar Frankensteins monster har att göra med en film där Frankensteins monster är blind och måste gå med armarna utsträckta. Det framgår nämligen aldrig att han är blind eftersom de tog bort alla dialoger då han som spelade Frankensteins monster var en av dåtidens stora komiker och publiken skrattade bara då han öppnade munnen.

Så, den andra boken i mitt monster-tema får enbart 2 av 5 i betyg. Det är det lägsta betyg jag har ett gett till en bok på den här bloggen, men jag tyckte inte om den och hoppas nu att mina kvarvarande böcker är bättre.

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
I am Legend av Richard Matheson
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

Dracula av Bram Stoker (Monstertema)

Titel: Dracula
Författare: Abraham "Bram" Stoker
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1897
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: "Arthur tog pålen och hammaren, och när han väl hade bestämt sig för att utföra handlingen syntes inte minsta darrning i hans händer. Van Helsing slog upp sin bönbok och började läsa, och Quincey och jag läste så gott vi kunde efter. Arthur satte spetsen mot hjärtat, och jag såg hur den trycktes in i det vita hullet. Sedan slog han till med all sin kraft..."

Omdöme: Då har jag avslutat första boken i mitt monstertema, som blev den klassiska viktorianska vampyr-romanen Dracula av Bram Stoker. Det har tillkommit ännu en bok i mitt monster-tema sedan jag skrev om detta i inlägget ”Monstruösa storverk” den 6:e januari, nämligen Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson.

Det närmaste jag har kommit Bram Stokers form av vampyrer tidigare är i Terry Pratchetts bok Carpe Jugulum, som är lite som en parodi av Dracula (och en av de bästa böckerna från Discworld-serien), så låt mig säga som så att jag mina förväntningar var relativt höga. Jag är ju trots allt ett stort fan av vampyrer (vem är inte det) och min favorittyp av vampyr är de som man finner i Anne Rices böcker (Vampyrkrönikan). Men jag började läsa så insåg jag att denna bok är skriven i formen av brev, dagböcker, journaler osv., vilket fick mig att bli en aningen besviken... tills jag hade kommit in i boken. Bokens format gjorde det faktiskt ännu mer spännande och det var nästan som att man satt och läste riktiga människors riktiga upplevelser.

Man måste också tänka sig in i det viktorianska England och försöka att utgå ifrån hur de såg världen då, vilket underlättar läsningen ganska mycket, och även fast den här boken nu har 116 år på nacken så tycker jag den håller sig förvånansvärt bra även idag. Ska jag klaga på någonting så kan jag väl tycka att det är rätt många utdragna dialoger ibland, men kommer man över det så är det en mycket spännande och läsvärd bok. Den här helt klart värdig att vara en av våra mest älskade klassiker.

Jag tänker ge Dracula 4 av 5 i betyg då den stundvis var en klar 5:a och ibland bara en 3:a. Detta är en klassiker alla bokälskare borde läsa.

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
I am Legend av Richard Matheson
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

Alice in Zombieland (bortlagd)

Ja. Ikväll gav jag upp. Ca 220 sidor in i boken (alltså ungefär halvvägs) ledsnade jag.
Jag hade så otroligt höga förhoppningar på den här boken. Omslaget är så snyggt och allting verkade så lovande. Platt fall. Magplask. Oerhörd besvikelse.

Det jag stört mig allra mest på är de starka könsstereotyperna. Och att Alice är så "speciell", efter en enda dag i nya skolan är hon med i det populära gänget och skolans snyggaste (och farligaste) kille faller pladask för henne. (Booooring!) Och det vore väl en sak, men jag som läsare känner verkligen inte samma sak för Alice. Tvärtom. Jag har inga som helst sympatier för henne. Jag tycker att hon är löjlig, att hon är korkad och att hon inte kan föra ett normalt samtal med någon. Konversationerna är fruktansvärda, författaren Gena Showalter försöker få till en flörtig och lite sexig dialog mellan t.ex. Alice och Cole men det faller platt. Även där. Det enda som fick mig att le lite var Alice morfars försök att vara lite hipp och prata som en ungdom. Sånt är alltid gulligt.
Jag har försökt läsa den här boken i över tre veckors tid, men jag har hela tiden undvikit att läsa, och när jag väl tagit upp den orkar jag läsa ungefär fem sidor sen är jag less eller blir för trött att jag hellre vill sova än läsa. Inte bra. Jag har försökt tvinga mig själv men det slutar hela tiden med att jag ligger i sängen och suckar och istället roar Gottfrid med att läsa de löjligaste bitarna högt för honom. Så okej, ett visst underhållningsvärde har väl den här boken ändå ;)

Jag ogillar verkligen att lägga undan böcker innan jag läst ut dom, men nu gör jag det. Jag är inte intresserad av hur det går för Alice och det finns alldeles för mycket bra böcker i världen som jag hellre läser än detta!


Titel: Alice in Zombieland
Författare: Gena Showalter

Warm Bodies av Isaac Marion

Titel: Warm Bodies
Originaltitel: Warm Bodies
Författare: Isaac Marion
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2011
Genre: Humor, Skräck, Kärlek
Handling: "R is a young man with an existential crisis--he is a zombie. He shuffles through an America destroyed by war, social collapse, and the mindless hunger of his undead comrades, but he craves something more than blood and brains. He can speak just a few grunted syllables, but his inner life is deep, full of wonder and longing. He has no memories, noidentity, and no pulse, but he has dreams.

After experiencing a teenage boy's memories while consuming his brain, R makes an unexpected choice that begins a tense, awkward, and stragely sweet relationship with the victim's human girlfriend. Julie is a blast of color in the otherwise dreary and gray landscape that surrounds R. His decision to protect her will transform not only R, but his fellow Dead, and perhaps their whole lifeless world."

Omdöme:
Till att börja med, låt oss titta på Zombien.
Versioner av de människoätande odöda har varierat mycket under åren och innan 1950-talet så handlade det i stort sett om de ursprungliga legenderna från Haiti (Voodoo – som har sina rötter i västafrikanska myter) och zombierna var hjärndöda slavar under en mästares vilja. Men 1954 skrev Richard Matheson boken I am Legend där zombierna inte var döda först och återupplivade till världen för att bli slavar, utan drabbades av ett virus som gjorde att de blev kannibaler. Sedan dess har de inte varit sig lik (he he, dålig ordvits) och versionerna har varit lika många som det har gjorts filmer, tv-spel eller böcker om dem. Men i grund och botten har nog de flesta av oss några kännetecken på hur en zombie ska vara. De ska vara döda, infekterad av ett virus som gjort dem till zombier, deras kroppar består i största del av ruttet kött med några stora synliga sår, de är hjärndöda, långsamma och deras största styrka är att de är många.

Nu när vi har klargjort detta så ska vi försöka tänka oss en zombie som blir kär, för det är just detta som händer i Isaac Marions bok Warm Bodies. När jag först hörde om det så tyckte jag att det var en briljant idé. Jag menar, vem som helst kan väl skriva en kärlekshistoria mellan en människa och en charmig, uråldrig, sensuell, glittrande vampyr - men en kärlekshistoria mellan en människa och en zombie är nog en mycket större utmaning. Boken är skriven i jag-form vilket är en riktigt bra och rolig infallsvinkel i historien och det är zombien ”R” som vi får följa i sitt dagliga liv tillsammans med andra zombier på en flygplats där de bor. Några små ändringar är dock gjorda på den ursprungliga stereotypen av zombier vilket är mycket begripligt, som att de kan säga några få ord till varann och att det finns någon form av samhällskonstruktion på flygplatsen. Men i övrigt är de riktiga zombier, även fast vi nog får böja en aning på begreppet ”hjärndöd”.

Den här boken är rolig, kanske inte HAHA-rolig, men humoristisk på ett mer situationsbetingat sätt. I alla fall till en början, för längre in i berättelsen blir upplevelsen lite mer dramatisk då ”R” försöker hantera något så onaturligt för en zombie som att känna känslor, eller då han uppleva andra människors minnen efter att ha konsumerat dem. Balansen mellan drama och humor är överlag god men vissa scener känns utdragna och lite som utfyllnad. Marion filosoferar en hel del i vad som gör en människa och kring de tankarna som dyker upp i nästan alla post-apokalyptiska berättelser. En sak jag däremot måste kritisera Marion för är karaktärerna. Alla känns väldigt stereotypiska. Som exempel har vi en känslig och kärleksfull man, en missförstådd tjej med konstnärssjäl som står i förtryck under en dominant fader och förstås hennes bästa kompis som är allmänt betraktad som lite slampig.

Den här boken får 3 av 5 i betyg av mig.
Den hade fått en klar 5:a om humorn hade genomsyrat hela boken och karaktärerna hade varit mer genuina. Men det är en bra bok och jag rekommenderar att alla med intresse för Zombie- eller/och lite mer romantisk litteratur ger den en ärlig chans. Jag ser däremot väldigt mycket framemot filmen som kommer nästa år. Se trailer här nedan.

   

World War Z av Max Brooks

Titel: World War Z
Originaltitel: World War Z
Författare: Max Brooks
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2006
Genre: Fiktiv krig/Skräck

Handling:
"An account of the decade-long conflict between humankind and hordes of the predatory undead is told from the perspective of dozens of survivors--soldiers, politicians, civilians, and others--who describe in their own words the epic human battle for survival. By the author of The Zombie Survival Guide. 125,000 first printing."

Omdöme:
Det här var något helt annat. Den enda liknelse jag kan sträcka mig till är Interview with the Vampire av Anne Rice, men det är ändå inte i närheten ändå. Boken har nämligen formen av intervjuer, då en reporter reser runt världen, i vad jag antar är nutid, och intervjuar människor som har överlevt och deltagit i The Zombie War.
Eftersom jag har ett stort intresse av historia och har läst en hel del, däribland källtexter i form av intervjuer från bland annat Andra Världskriget, så blev den här berättelsen skrämmande verklig. Brooks har dessutom gjort ett fantastiskt jobb för att få det att verka verkligt också och radat upp svårigheterna med att kriga mot de odöda. De behöver inte mat, de behöver inga vapen, de har ingen ledare osv. Man får också läsa berättelser från vanliga människor och hur de kämpade för att överleva.

World War Z sägs vara en uppföljare till The Zombie Survival Guide, som var hans första storsäljare, men som jag själv dock bara har skummat igenom. Cilla föreslog att det här är fan-litteratur, alltså böcker man läser om man faktiskt är intresserad av zombies, och jag tror hon har rätt. Men jag tror samtidigt att även de som inte kan så mycket om zombies kan läsa boken och ändå få något ut av den. Den är hur som helst inte som The Silmarillion av J.R.R. Tolkien som troligtvis ingen utanför den innersta fan-kretsen av Tolkien kan avsluta.

Eftersom jag aldrig läst något liknande så har jag haft väldiga bekymmer att betygsätta denna bok. Men efter många om och men så ger jag den 5/5 i betyg eftersom det är en av de få böcker som faktiskt skrämt mig på riktigt på grund av dess upplägg. Jag måste också tillägga att Max Brooks är dyslektiker och läste sin första bok som 15-åring*, vilket jag känner igen mig i då jag själv är dyslektiker och inte läst min första bok förrän som 17-åring. Alltid roligt att se vad dyslektiker kan åstadkomma.

*Källa: www.wikipedia.org

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg

Titel: Jag väntar under mossan
Originaltitel: Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2012
Genre:  Skräck, YA
Handling: "Vad är det för varelser som rör sig i mörkret runt en vanlig sommarstuga i skogen? Som viskar och knackar ...
När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...
I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?"

Jaa, det här lät ju som en riktig fempoängare. Jag hade skyhöga förväntningar på den här boken, dels på grund av all rosig kritik den fått i alla bloggar och omdömen. Och dels för att om det är något som verkligen kan skrämma mig så är det svensk folktro. Jag hade verkligen sett fram emot att bli rädd, att ha svårt att sova pga olika ljud, och svårt att gå ute själv pga all natur omkring mig. Men nej.. Början av boken hade potential, byggde upp för en otäck story och det är lite skrämmande. Tyvärr blir det platt fall och slutet är så långdraget att jag nästan ville lägga undan boken. När det var 30 sidor kvar...
Att boken dessutom är full av stavfel och underliga meningar med syftningsfel gör inte saken bättre direkt och jag är sååå glad att jag nöjde mig med att låna den på biblioteket istället för att köpa den.
Det är möjligt att jag hade tyckt bättre om den här boken när jag var yngre, men nu läser jag den som vuxen (och har blivit rekommenderad att den funkar till vuxna också) så Jag väntar under mossan får tyvärr bara betyget 1/5 av mig.
/Cecilia

Horn av Joe Hill

Titel: Horn
Originaltitel: Horns
Författare: Joe Hill
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2010
Genre: Skräck
Handling: ”Ignatius "Ig" Perrish vaknar upp en morgon med en fruktansvärd baksmälla. Vad han gjort kvällen innan minns han inte riktigt. Vill han heller inte minnas. Det senaste året har han levt i en skärseld av saknad och sorg efter att hans älskade Merrin hittats våldtagen och mördad. Ig är den som figurerat som huvudmisstänkt i mordutredningen, men har släppts i brist på bevis.

Omgivningen i det lilla samhället Gideon i New Hampshire har emellertid redan dömt honom. När han ser sig själv i spegeln den där morgonen dagen efter tror han att hans omtöcknade sinne spelar honom ett spratt, att han ser i syne: i pannan har två horn börjat växa fram. Förskräckt tar han sig ut i vardagsrummet där han möter sin flickvän. Hon tar ingen notis om hornen, men börjar uppföra sig underligt, säga saker hon normalt inte gör - alldeles för uppriktigt. Och på samma sätt uppträder nu alla som Ig "stöter på" med sina horn. De säger sitt hjärtas mening - och den avslöjar ofta de mest överraskande fula och smärtsamma saker. Denna djävulska gåva att få folk att förvandlas till sanningssägare matchar hornen, kan man säga. Man förstår snart vartåt berättelsen leder - mot den slutliga uppgörelsen mellan Ig och det monster som är flickvännens mördare. En kamp där utgången är mycket oviss.”

Jag har i samma stund som jag skriver detta just läst ut boken Horn av Joe Hill och känner att jag ska smida medan järnet är varmt, som man säger. Boken kom till mig genom Cecilia som hade läst den som en del av hennes studier och trodde att jag skulle tycka om den – och det gjorde jag också. Den är skriven av Joe Hill (född 4 juni, 1972), eller snarare Joseph Hillstrom King som han egentligen heter och är son till den kända skräckförfattaren Stephen King, men eftersom Joe inte vill glida in i författarskapet på sin faders berömmelse så har han bytt namn till Joe Hill (som för övrigt var en samhällskritisk folksångare i USA på 1800-talet och som faktiskt ursprungligen var från Sverige).

Boken då? Ja, den var något jag aldrig stött på tidigare. Boken börjar liksom i mitten berättelsen och händelser länkas samman genom hela boken på ett genialiskt sätt. Den är inte så skrämmande som man först kan tro, men den innehåller en del lite mer osmakliga eller otäcka scenarier som man får genomlida. En av guldkanterna i boken är den kristna mytologin som stöts och blöts från alla perspektiv – något som jag uppskattar som religionsintresserad. Den är spännande, kuslig, intressant men framför allt rolig. Herr Hill har humor och han väver in det så snyggt att man knappt märker av det förrän man sitter och småfnissar för sig själv. Jag verkligen älskar författare som kan konsten att göra det.  Man kan inte tro att detta bara är Hills andra roman, men det är det. Hans första heter Heart-Shaped Box (2007), som jag känner att jag måste försöka läsa och det kommer även en ny bok nästa år med det fyndiga namnet: NOS4A2.

Jag älskade verkligen denna bok och kan inte ge den annat än 5/5 i betyg.

/Gottfrid