Titel: Harry Potter and the Cursed Child Svensk titel: Harry Potter och Det fördömda barnet Bokserie: Harry Potter #8 Författare: JK Rowling, John Tiffany, Jack Thorne. Förlag: Arthur A. Levine Books Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2016 Genre: Fantasy, YA Goodreads snittbetyg: 3.96 Handling och Omdöme:
Okej så den här boken är manuset till en pjäs som JK Rowling, John Tiffany och Jack Thorne har skrivit om jag har förstått det rätt. Det är alltså inte en vanlig skönlitterär bok där det står vad Harry tänker och vad Harry gör. Varje kapitel startar med en kort beskrivning av vad som händer på scenen och sen får vi läsa dialogerna mellan karaktärerna, ibland står det beskrivet om en karaktär känner något speciellt, t.ex. blir ledsen eller glad. Det känns viktigt att börja med att berätta detta eftersom jag har förstått att fans har blivit besvikna över formatet. Själv tyckte jag inte att det var något problem, efter att ha läst tio böcker och sett åtta filmer känner jag faktiskt att jag är såpass bekant med både världen och karaktärerna att jag inte behöver få beskrivet för mig hur Hermiones hår ser ut eller hur det ser ut på Hogwarts. Jag gillade faktiskt det enkla formatet, jag tyckte att det var elegant och lämnade mycket åt den egna fantasin, dessutom blev boken otroligt lättläst.
Huvudpersonerna är Harry och hans yngsta son Albus, som inte är helt olik sin far gällande att hålla sig borta från problem.. Det känns även spännande för mig som är småbarnsförälder att få ta del av Harrys föräldraskap och hans inte helt okomplicerade relation med Albus. Jag tänker inte säga något mer om handlingen för jag vill verkligen inte spoila någons läsupplevelse :)
Jag ger Harry Potter and the Cursed Child betyget 4/5. Anledningen till att det inte blev någon fullpott är för att jag saknar den där myskänslan som tidigare böcker gett.
Omslaget:
Omslaget är verkligen jättesnyggt. Lite synd att dom inte gjorde det så det passar ihop med NÅN av de tidigare Harry Potter-utgåvorna bara :/
Fler böcker i serien:
1. Harry Potter and the Philosopher's Stone / Harry Potter och de Vises sten
2. Harry Potter and the Chamber of Secrets / Harry Potter och Hemligheternas kammare
3. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban / Harry Potter och Fången från Azkaban
4. Harry Potter and the Goblet of Fire / Harry Potter och den Flammande bägaren
5. Harry Potter and the Order of the Phoenix / Harry Potter och Fenixordern
6. Harry Potter and the Half-Blood Prince / Harry Potter och Halvblodsprinsen
7. Harry Potter and the Deathly Hallows / Harry Potter och dödsrelikerna
8. Harry Potter and the Cursed Child / Harry Potter och det Fördömda barnet
Titel:Sista riket Originaltitel:The Final Empire Bokserie:Mistborn #1 Författare: Brandon Sanderson Förlag:Modernista Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2015 Genre: Genre Goodreads snittbetyg: 4.41 Handling och Omdöme:
"I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och
täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige
Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att
leva i underkastelse och slaveri.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin,
en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i
huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän
Kelsier drar in henne i sina planer."
Jag var så otroligt taggad på att läsa Sista riket, jag har uppfattat det som att alla som läst den här boken har blivit helt förälskade och bara vill ha mer. Jag delar tyvärr inte deras entusiasm. För det första tog det mig ett halvår att läsa ut den. Ja, jag vet att jag inte läser lika mycket som tidigare men sanningen är att jag inte har velat plocka upp den här boken, den har inte lockat mig. När jag väl har läst har jag orkat läsa kanske ett eller max två kapitel i taget och sen har jag lagt undan den och gjort annat istället. Efter en stunds fundering kom jag fram till att det beror på att författaren har lagt all kraft på själva historien. Den är väldigt spännande och skulle förmodligen kunna bli en riktigt bra film. Men - jag vill att en bok ska ha mer än spännande intriger och händelser. Jag vill lära känna karaktärerna, jag vill lyssna på deras samtal och allra helst tycka något om dom. Den här bokens karaktärer är så svaga att jag inte ens vet vem som är vem. Jag håller koll på de två huvudpersonerna - Vin och Kelsier. Men resten av tjuvgänget? Vem är vem? Jag har ingen aning, jag ser bara ett gäng lönnfeta karlar med mustasch och skepparkrans (Min egen fantasi, jag tror inte det beskrivs någonstans att någon karaktär överhuvudtaget ser ut så..)
Det kan eventuellt även vara jag som börjar känna mig less på den här typen av litteratur. Jag har läst alldeles för mycket fantasy/dystopier/YA senaste åren och det är nästan så jag kan förutspå vad som ska hända härnäst.
Oavsett så håller jag fast vid att boken har en spännande story men tyvärr ointressanta karaktärer och den fångade mig aldrig. Jag skulle däremot kunna tänka mig att läsa fortsättningen - senare.
Mitt betyg: 3 Jag vill tacka Modernista för att jag fick chansen att läsa och recensera den här boken!
Omslaget:
Omslaget är verkligen jättesnyggt, stilrent.
Fler böcker i serien:
0.5 The Eleventh Metal 1. The Final Empire (Sista riket)
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages
3.5 Secret History
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. The Bands of Mourning
7. The Lost Metal
De tre första böckerna i serien är en triologi och bok 4-7 är en uppföljande serie som utspelar sig 300 år senare.
Titel:Critical Failures II: Fail Harder Bokserie:Caverns and Creatures #2 Författare: Robert Bevan Förlag: CREATESPACE Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2013 Genre:Äventyr, Fantasy, Rollspel Handling och Omdöme: Spelgruppen befinner sig nu permanent fast i denna märkliga nya värld och gänget försöker nu att göra det bästa av situationen genom att hitta närmsta krog och bli aspackade . Planen går bara bra tills Katherine och Chaz plötsligt är borta och de upptäcker snart att de inte är de första spelarna Mordred har skickats till denna värld.
OBS! Detta är en bokserie - recensionen på första delen hittar ni HÄR!
Då har jag läst den andra delen i den spännande rollspelsbaserade bokserien Caverns and Creatures och äventyret är i stort sett lika intressant fortfarande. Däremot så kändes denna bok mer som ett "vanligt" fantasyäventyr än den första som mer kretsade kring huvudkaraktärernas kamp om att förstå den nya världen och deras egna förmågor. Världen blev dessutom större genom att de träffar andra spelare som också fastnat i världen, vilket både är bra och... mindre bra. Det bra är att vi får lära känna fler karaktärer och klasser och på så vis vältra oss i fler rollspelsreferenser. Det mindre bra är dock att våra huvudkaraktärer inte längre är exklusiva i denna värld och det tar ett tag att sympatisera med dem igen.
Precis som med första boken så kan man som gammal rollspelsnörd glädja sig åt många referenser till rollspel, serier och filmer, men Robert Bevan lyckas också att göra en bra fantasy-berättelse. Dock blir betyget aningen svagare då denna bok känns mest som en resa från bok ett och äventyrets början till bok tre och det stora avslutet.
Jag ger Critical Failures II: Fail Harder av Robert Bevan en svag 4 av 5 i betyg.
Då så, då
har jag läst ut den sista i Terry Pratchetts Discworld-serie och det är med
stor sorg jag tar farväl till denna fantastiska bokserie. Pratchett, som har
varit en av mina favoritförfattare de senaste 13 åren, avled den 12:e mars i år
efter en lång tids sjukdom och denna bok var det sista (så gott som) färdiga verket som han
lämnade efter sig. Rob Wilkins (Pratchetts assistent) skriver i efterorden att
Pratchett alltid höll flera historier igång samtidigt som han ständigt skrev
och finputsade på tills förläggaren nästan fick dra manuset ur händerna på
honom. The Shepherd's Crown, menar Wilkins, var fortfarande i putsstadiet, så
vem vet hur det egentligen skulle ha slutat. Men det är det sista vi får av
Pratchett och för det är vi tacksamma. Detta är, meddelar Wilkins och Pratchetts dotter Rhianna, den sista boken som ges ut av Pratchett och inga fler manus kommer att sammanställas.
Utan att
säga för mycket om bokens handling så är det ett bra avsluta på serien. Även
fast man undrar hur det gick för trollkarlarna i Osynliga Universitetet,
Stadsvakterna och Dödens dotterdotter Susan m.f. så kan man komma till ro med
att det är över nu. Den återkopplar till tidigare historier, speciellt Lords and Ladies (1992) och The Wee Free Men (2003), så jag skulle nog inte
rekommendera att börja med denna – även fast de flesta böcker i Discworld-serien
ska kunna läsas fristående.
Tiffany
Aching är, som många av Pratchetts kvinnliga karaktärer, en stark och
självständig kvinna och häxa som jag varmt skulle rekommendera till alla unga kvinnliga
läsare där ute – för dessa böcker klassas faktiskt som YA-böcker (Young Adult),
även fast jag absolut tycker att alla kan läsa dem med stort nöje. Jag kommer i
alla fall ömt tvinga mina tre döttrar (japp, vi väntar ännu en liten tjej) att
läsa dessa för att lära dem att bli starka och självständiga vuxna kvinnor. The Shepherd's Crown är kanske inte riktigt lika bra som I Shall Wear Midnight (2010), som var den senaste Tiffany-boken, men den förtjänar ändå högsta betyg då den knyter ihop några av de lösa trådarna som återstod.
Titel:Prinsessan Ja! Bokserie: Grybbingdalen #1 Författare:Patrik Stigsson Förlag:Universum Noll Originalspråk: Svenska Utgivningsår: 2014 Genre: Barn 9-12 år, Fantasy, Saga Goodreads snittbetyg: 2.75 Handling och Omdöme:
I Grybbingdalen bor Fruktgrybbingarna, Mångrybbingarna och Knösgrybbingarna. Davvad är en fruktgrybbing, hans hus är likt de andra fruktgrybbingarnas framodlade frukt- och bärtorn som förser den boende med mat och skydd. Grybbingar är inte skapta för äventyr, speciell inte den typen som involverar vatten. Men en dag tar nyfikenheten över och Davvad hittar en flaskpost med ett brev inuti: ”Hej Davvad. Jag behöver din hjälp. Ät det röda blåbäret.”. Ganska motvilligt kastas Davvad och hans vän Polp in på ett räddningsuppdrag som kommer att förändra deras liv för alltid.
Den här boken är väldigt mysig och lättläst. Att den dessutom är spännande gjorde att jag läste ut den på ungefär en dag. Världen som Stigsson byggt upp är både fantasifull och lite skrämmande, den påminner faktiskt lite om Tove Janssons Muminvärld. Jag hade en mysig sommarkänsla i magen och blev väldigt sugen på fruktsallad när jag läste den. Boken riktar sig till äldre barn runt 9-15 år men jag upplever att även jag som är vuxen fick en trevlig läsupplevelse.
Jag tyckte verkligen om historien och karaktärerna så jag ger Prinsessan Ja! betyget 4/5!
Omslaget:
Omslaget är fint med glada färger. Jag gillar att få se hur fruktgrybbingarna ser ut.
Fler böcker i serien:
1. Grybbingdalen 2. Snyltskator och måntroll
Andra böcker av författaren:
Övrigt: Grybbingdalen har en egen hemsida, här kan du se på bilder och kartan över Grybbingdalen. Du kan även provläsa första kapitlet i Prinsessan Ja! och beställa boken signerad.
Den andra delen om Davvad och de andra fruktgrybbingarna är på gång, den heter Snyltskator och måntroll.
Titel:The Princess Bride Svensk titel: Bleka dödens minut Författare:William Goldman Förlag: Harcourt Originalspråk: Engelska Utgivningsår:1973 Genre: Fantasy, Kärlek, Humor Goodreads snittbetyg: 4.24 Handling och Omdöme:
Den här boken handlar om fäktning, slagsmål, kärlek, hat, hämnd, ett par jättar, en hel del dåliga män, en hel del bra män, ett par vackra kvinnor, pirater and so on.. Ni fattar. Det är en liten storslagen fantasyhistoria kryddad med en rejäl nypa humor.
Jag tycker verkligen om den här boken; den var lättläst och spännande och rolig men samtidigt har jag sällan blivit så förvirrad av en bok tidigare. I boken skriver författaren, William Goldman, att boken egentligen är skriven av en man med namnet S. Morgenstern. Vilket inte är sant, Morgenstern är fiktiv men det visste inte jag förrns jag hade läst ut boken. En annan sak jag inte gillade var Goldmans ständiga små inhopp i historien, där han bland annat kritiserar Morgensterns författarskap. Ja ni förstår, förvirrat. Jag antar att det är meningen att man ska känna till Goldman när man läser boken, att man ska veta att han skrivit ett flertal romaner och är en omtyckt manusförfattare i Hollywood. Men jag har aldrig hört talas om karln förut så det är inte så konstigt att jag blev förvirrad.
Förutom en rolig story med humor har boken även minnesvärda karaktärer. Min favorit är den oerhört starke och lite tröge Fezzik som enligt mig är historiens riktige hjälte. Jag tycker om att uppmärksamma hjältarna som inte får tillräckligt mycket uppskattning (enligt mig).
Jag tyckte verkligen om den här boken och kommer säkert att läsa om den mer än en gång, vill gärna hitta en riktigt fin utgåva till vår samling. Jag ger The Princess Bride betyget 4/5!
Omslaget:
Omslaget är helt okej, det ser ut som ett filmomslag men jag har inte sett filmen så jag vet faktiskt inte :) Jag tycker att det ser lite "Robin Hoodigt" ut och det stämmer ju ganska bra med berättelsen.
Andra omslag:
Övrigt:
1987 gjordes en filmatisering av The Princess Bride med Robin Wright och Cary Elwes i huvudrollerna som Buttercup och Westley. Jag har inte sett den men den har fått 8,1/10 i snittbetyg på imdb. Jag är riktigt sugen på att se den men väntar på Gottfrid som håller på att läsa den nu. Sen ser vi filmen tillsammans :)
Handling och Omdöme:
Att Neil Gaiman är en favorit hemma hos oss är nog ingen hemlighet, så även om jag vanligtvis inte brukar läsa noveller (brukar tycka att när man just har kommit in i historien är den slut) så ville jag ändå läsa Gaimans senaste samling Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances.
Än en gång överraskar Gaiman med en samling spännande och fantasifyllda historier som faktiskt känns tillräckligt långa. Han skriver egna historier om t.ex. Sherlock Holmes (”The Case of Death and Honey”) och Doctor Who (”Nothing O'Clock”), men också en spännande spin off med Shadow Moon (”The Black Dog”) – huvudkaraktären från hans egen bok American Gods. Visst, alla noveller är inte fantastiska, men jag tycker ändå att det är en hyffsad hög lägsta nivå.
I denna bok märker man verkligen Gaimans kärlek till berättelser och hans förmåga till att berätta dem. Om det så är för att skrämma oss med berättelser som ”Click-Clack the Rattlebag”, eller underhålla oss med en saga som i ”The Sleeper and the Spindle”. Om jag skulle vara tvungen att plocka ut en favorit så skulle det nog vara ”Nothing O'Clock” – novellen om Doctor Who, som utspelar sig omkring säsong 6 (2011) av de nya säsongerna av Doctor Who, där Matt Smith spelar The Doctor och han följeslagare är den skotska Amy Pond (Karen Gillan). Neil Gaiman har ju, som ni kanske vet, skrivit ett avsnitt av Doctor Who som har sänds på TV, ”The Doctor's Wife” (2011), som så klart blev ett av mina favoritavsnitt. Det var helt klart i klass med de avsnitt som Steven Moffat har skrivit och… nu kom jag av mig lite här känner jag…
Den 12 mars i år förlorade världen en av sina mest briljanta författare; sir Terry Pratchett. Jag har under de två senaste månaderna funderat över vad jag ska skriva om hans bortgång, men jag kan inte riktigt finna orden. Pratchett har funnits i mitt liv i 12 år nu och är en av de författarna som jag alltid är lika ivrig att få läsa något nytt av (eftersom jag har läst de redan publicerade ett flertal gånger), men nu kommer det bara en bok till av honom och sedan är det slut. För gott.
Jag sörjer sällan offentliga personer eftersom jag, trots allt, inte känner dem privat. Men med Pratchett och en del andra är det annorlunda eftersom de har varit en så stor del av ens liv. Jag vet t.ex. att jag kommer att känna samma sak den dagen Neil Gaiman lämnar oss. Pratchetts humor, intellekt och skarpsinniga skildringar av en värld, inte allt för olik vår egen, är minst sagt litterära mästerverk i mitt tycke. Visst, många av böckerna om Skivvärlden och några av hans fristående böcker klassas som ungdomsböcker vilket gör att vissa inte vill läsa dem, men det är deras förlust. Ungdomsböcker eller inte, de är ändå fantastiska.
Pratchett diagnoserades med alzheimer 2007, men har fortsatt att ge ut böcker i samma takt som förr. Neil Gaiman, som han skrev Good Omens (1990) tillsammans med, berättar att Pratchett alltid skrev. Jämt. När de träffades på författarevent och alla andra passade på att ha lite ledigt så satt Pratchett och skrev. Men nu är det över.
Den 10 september i år kommer hans sista bok om skivvärlden att ges ut: ”The Shepherd's Crown”
Det blir den 41:a boken i serien och kommer (tack och lov) handla om Tiffany Aching, som är en av mina favoriter i serien.
När man av någon anledning nämner för någon att man spelar rollspel så sker ofta två saker om denne själv inte spelar rollspel:
Personen får något i blicken som förtäljer att denne är lättad över att denne nog faktiskt är rätt så normal, trots allt.
Personen börjat nyfiket förhöra sig om hur det är att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd.
Båda dessa antaganden är faktiskt (oftast) helt fel.
Först och främst behöver man inte vara någon ”toknörd” för att uppskatta rollspel. Rollspelandet bygger på fantasi, historieberättande, matematik och tärningsslag – något som de flesta besitter kunskap i. Det är, enligt mig, historieberättandet som är kärnan i hela spelet och med en bra spelledare kan en rollspelskampanj vara bättre än vilken bok eller film som helst, då man får vara med att bestämma historiens gång.
När det kommer till att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd så kallas det i Sverige för ”Lajv” eller ”Lajv Rollspel”, medan det jag skriver om enbart kallas för rollspel (på engelska; Tabletop Role Playing Game)
Här följer några förklaringar på ord som förekommer i rollspel:
Ras – I Fantasy-rollspel får man ofta välja mellan t.ex. Människa, Alv, Dvärg, Halvorch osv. Andra rollspel, som t.ex. Mutant finns det andra raser.
Yrke – Man väljer eller slår (med tärningar) fram ett yrke. Yrken är egentligen inte vad man ”jobbar med” utan mer vad man kan. Är man en Krigare är man skicklig på att slåss och har färdigheter i t.ex. rustning och ett flertal vapen. Är man tjuv är man duktig på att smyga och göra saker osedd och är man Magiker har man en naturlig fallenhet för magi osv.
Fummelslag – Ett av de mest intressanta elementen i rollspel. Vid ett fummelslag så slår man det sämsta möjliga på sitt tärningsslag och då får antingen SL (spelledaren) bestämma vad för otäckt som händer eller så finns det bra tabeller för det. Vid strid kan man t.ex. hugga sig själv i foten och vid t.ex. smyga kan man springa rakt in till fienden och ropa ”Hello, Horsefuckers!” På en T20 är 20 ett fummelslag i Drakar och Demoner.
Perfekt slag – Detta är motsats till fummel och betyder att man slår bästa möjliga på sitt tärningsslag och kan, vid strid, göra en kritisk träff eller vid t.ex. vid ett diplomati-slag så får man mat och husrum av en ond magiker. På en T20 är 1 ett perfekt slag i Drakar och Demoner.
Karaktärsblad/Rollformulär – Kallas ibland för ”själen” och är, tillsammans med tärningar, det man behöver som spelare. Där står vem man är, vad man är bra på, vilken utrustning man har osv.
Spelledare/SL/GM (Game Master) – Den som leder spelet kallas ”Spelledare” eller kort ”SL” och det är denna person som är berättarrösten, domare och Gud. Denne ska hålla reda på regler och styra alla NPC:s (non-playable character) som spelgruppen träffar på.
Jag började min rollspelarkarriär när jag var 16 år då en vän introducerade det för mig. Jag måste väl medge att jag då inte tyckte det var speciellt spännande, utan det skulle ta ytterligare fem år innan jag blev riktigt förtjust i det. På den tiden bodde jag nere i Uppsalatrakten och umgicks med ett kompisgäng som alla spelade rollspel och efter några spelmöten var jag fast.
Efter det har jag hunnit spela både Drakar och Demoner, Mutant (med Phoenix Command- systemet), MERP (Middle-Earth Role playing Game) och lite annat.
Numera har jag inga att spela med och kände att abstinensen blev för stor så jag satte mig ner och började skriva mitt egna äventyr och hårdplugga regler. Regler är nämligen något som skulle kunna beskrivas som skelettet i spelet. Man har alltså först en historia och för att världen ska fungera och de olika rollkaraktärerna ska kunna agera i den så finns det en uppsjö av regler man måste följa.
Ett exempel är att SL säger: ”Ni går in i grottan. Det luktar unket och det känns som att mörkret fördunklar era sinnen. Slå ett slag för ’Upptäcka fara’”.
Här får spelarna slå ett tärningsslag. Det är olika för olika spel, men det vanligaste är att man har ett värde mellan 1-20 och man ska med en T20 (20-sidig tärning) slå under det värdet. Lyckas man så kan SL berätta något som de känner, ser eller hör.
Det finns, som sagt, en uppsjö av olika regler och versioner av rollspel – allt ifrån Drakar och Demoner där man slår en T20 för nästan allt, till Phoenix Command där man måste gå igenom ett gäng tabeller innan man vet om man ens har träffat (avstånd, om målet rör sig, sikt, vapnets värden osv.) Kort och gott finns det något för alla – avancerad eller nybörjare.
Jag sysslar nu med två äventyr.
Ett som jag, Cecilia och min äldsta dotter Iris spelar som jag försöker göra så enkelt som möjligt. Där är Iris en Alvprinsessa som har blivit kidnappad av Orcher och jag måste medge att jag blev imponerad av hennes förmåga att rollspela. Cilla spelar här en dvärg som prinsessan träffar i skogen efter hon flytt från Orchfästet och som ska beskydda henne på hennes resa hem till sitt kungarike. Detta rollspel är helt improviserat och jag hittar på saker eftersom, vilket är både utmanande och kul.
Det andra rollspelet är ett som jag, Cecilia, min bror Alexander och hans fru Sara spelar. Detta äventyr har jag skrivit ner och arbetat fram en bakgrundshistoria, en värld, olika karaktärer och ett mål. Vi har dock bara hunnit spela en gång eftersom vi har småbarn och det är då svårt att hitta tid för spelmöten (som kan ta ett par, tre timmar). Cecilia spelar en alv/jägare, Sara en alv/tjuv och Alexander en halvalv/kunskapare. Efter vårt första spelmöte var alla förtjusta och lite mörkrädda.
Här följer några exempel på rollspel:
Drakar och Demoner – Det finns många olika versioner av detta svenska rollspel, men det som jag håller på med och som jag började min rollspelarkarriär med är versionen från 1991. Jag gillar den versionen på grund av sin enkelhet. De nya har jag tittat på, men känner väl att de inte är något för mig.
Dungeons and Dragons - Detta spel är nog det kändaste fantasyrollspelet internationellt. Det kom ut första gången 1974 och har varit inspirationen för många rollspel som kommit senare. Jag har aldrig spelat D&D, som det kallas, men jag gissar att det är lite som Drakar och Demoner. Pathfinder Roleplaying Game är ett annat rollspel som ska vara kompatibelt med D&D.
Kult – Ännu ett svenskt rollspel som jag tyvärr inte har provat på. Det ska, om jag har uppfattat det rätt, utspela sig i ”vår värld” fast med övernaturliga element. Får jag chansen kommer jag att testa det, för det låter väldigt intressant.
Mutant – Ett till svenskt rollspel som jag har spelat. Jag var med i en rollspelskampanj som höll på (nästan) varje söndag under fem år. Vi körde dock med Phoenix Command-systemet, istället för Mutants egna regler. Det utspelar sig i en dystopisk framtid där människor och mutanter lever tillsammans i en värld som har varit härjad av kärnvapenkrig och förstörelse. I världen finns ”Zoner” som ofta är gamla städer som befolkas av diverse monster och vidunder, men har man tur kan man hitta saker från ”De Gamlas tid”.
MERP (Middle-Earth Role Playing Game) – Detta rollspel är också ett fantasyrollspel, men det utspelar sig i J.R.R. Tolkiens Middle-Earth. När jag spelade detta (med samma gäng som jag spelade Mutant med) så var det 500 år före Ringens Krig som vår spelgrupp sprang omkring i västra Middle-Earth och härjade. Ett roligt spel, speciellt om man är ett Tolkienfan.
Slutligen.
De flesta som provar rollspel blir ofta väldigt förtjusta i det. Man behöver inte ”skådespela” i den utsträckning som många tycks tro, men det är bra om man gör val som ens karaktär borde göra. Jag rekommenderar alla att testa rollspel åtminstone en gång och om du har turen att få en bra rollspelsledare, som jag har haft, så kan jag lova att du kommer att se framemot nästa spelmöte. Cecilia var t.ex. inte speciellt intresserad av rollspel tills jag och Iris satt och spelade. Då fick jag göra en karaktär till henne så att hon fick vara med och det verkar som hon tycker att det är riktigt roligt.
Tack till Tommy Ebbeståhl som var min första SL och som har förmågan att trollbinda rollspelsgruppen med fantastiska äventyr… så länge ingen koltrast kommer och stör.
Tack till Stephan Weidemann som ledde Mutant-kampanjen och som lärt mig så mycket om både rollspel och annat nördigt
Recensionen kan innehålla spoilers för den som inte läst de första böckerna i serien. Om du är nyfiken på den - läs min recension av första boken här och den andra boken här!
Titel: Dreams of Gods and Monsters Bokserie:Daughter of Smoke and Bone #3 Författare:Laini Taylor Förlag: Little, Brown and Company Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2014 Genre: Fantasy, YA Handling och Omdöme: Genomen svindlandebedrägeri, harKaroutagit kontroll överkimärupproret ochär helt inriktadpå att styrasin kursbortfrånden återvändsgrändhämnden utgör. Framtidenvilar påhenne och omdet ens ska finnas enframtid för kimärerna ikrigshärjadeEretz..
Jag hade verkligen tänkt vänta tills i höst när Gudar & monster (som den svenska översättningen heter) kommer ut. Seriöst, utan Bazar förlag hade jag förmodligen inte hittat den här serien förrän långt senare och då vill jag egentligen fortsätta läsa den svenska översättningen. Men. Jag kunde inte vänta. Där vi blev "lämnade" i slutet på andra boken gjorde att jag var så otroligt nyfiken på att läsa fortsättningen.
Jag fullkomligt flög genom bokens 600 sidor. Det kändes som 250 kanske, men det hann hända otroligt mycket! Även fast det är flera dagar sedan jag läste ut den går jag fortfarande och tänker på allt som hände. YA/fantasyböcker brukar inte stanna kvar hos mig på det här sättet. Jag vet inte om jag hunnit bearbeta boken riktigt ordentligt ännu för jag vill bara ösa beröm över den!
Det första som jag älskar med Dreams of Gods and Monsters är att vi kommer tillbaka lite grann till den första boken igen. Kärleken. Känslorna.
En annan sak jag älskar är att vi även får möta en ny människokaraktär. Eliza. Jag var förvirrat nyfiken i början över vem hon var och jag är glad över att jag läst ut tvåan i serien alldeles nyss så att jag inte bara trodde att jag hade glömt bort henne. Vi får höra hennes historia parallellt med huvudhistorien och det är verkligen spännande!
Ännu en sak som jag älskade var att vi får veta ännu mer om Eretz och hela historien bakom varför änglarna och kimärerna hatar varandra som dom gör och vilka The Stelians är.
Nu vill jag prata lite om Liraz. Och det blir svårt för jag vill verkligen inte spoila något för någon. Men Liraz har verkligen vuxit på mig. Hon har gått från att vara en ganska anonym person till.. det här.. Ja alltså ni måste läsa boken för att förstå vad jag menar men det var något hon gjorde i boken som fick mig att, på riktigt, börja gråta. Jag låg i soffan och läste boken och tårarna bara sprutade. Jag var t.o.m. tvungen att ta av mig glasögonen och gråta en stund innan jag kunde fortsätta. Liraz <3
Underbara Laini Taylor. Hon verkligen lyckats erövra mitt hjärta med den här boktriologin och från och med nu kommer jag läsa allt hon ger ut! Hon lyckades verkligen väva ihop alla lösa trådar och slutet var så bra som det kunde bli. Nu hoppas jag på serieutgåva. Hur nice vore inte det?!
Dreams of Gods and Monsters får betyget 5/5 av mig!
Goodreads snittbetyg: 4.27
Omslaget:
Jag
tycker att omslaget är snyggt. Kanske försvinner det in lite i mängden
bland andra YA-fantasyböcker men jag gillar kontrasten. Jag är väldigt
glad åt att förlaget behåller samma stil på omslaget som första boken!
Andra omslag:
1. UK-edition. Jag är inte överdrivet förtjust. Tycker det blir lite för mycket med fåglarna i bakgrunden.
2. Tyskt omslag. De fortsätter med sin egen stil vilket dom ska ha heder för. Jag gillar att dom följt originalfärgerna. Däremot inte någon favorit rent grafiskt.
3. Thailändskt omslag. Själva illustrationen är snygg, och färgerna men jag förstår inte riktigt vem det ska porträttera?
Obs! Recensionen kan innehålla spoilers om man inte läst första böckerna i serien! Titel: Systrars öde Originaltitel: Sister's Fate Bokserie:The Cahill Witch Chronicles #3 Författare:Jessica Spotswood Förlag:Rabén & Sjögren Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2015 Genre: YA, Fantasy, Historisk roman Handling och Omdöme:
Febern skördar offer i New London och Cate skulle kunna bota människor,
men inte utan att avslöja sin kraft för Brödraskapet och själv riskera
livet. De har redan avrättat många misstänkta häxor.
Som om det
inte vore nog måste Cate dessutom försöka få Finn att minnas vad de hade
tillsammans. Efter Mauras svek har Finn inget minne av Cate längre. Och
Tess syner blir allt starkare, profetian om att en Cahillsyster kommer
att döda en annan verkar inte längre osannolik.
Handlingen tar vid där tvåan slutade, jag hade inte läst tvåan på ett tag så jag var lite förvirrad till en början, speciellt över alla olika namn och bikaraktärer. Den här serien ska man verkligen läsa i sträck så man har allt färskt i minnet. Jag tycker att detta är en värdig trea och ett bra avslut på serien även fast den inte har den där mysiga känslan som den första boken hade.
Jag höll på att bli galen på Maura och ville bara hoppa in i handlingen och ruska om henne! Samtidigt som det såklart var roligt med lite drama ;)
Jag tyckte absolut att det var en bra bok men den räckte inte riktigt upp till de tidigare två böckernas nivå.
Mitt betyg: 3/5 Fler tankar (Spoilers, markera för att läsa):
[Jag tyckte att det var en bra twist när Maura dog, var så inställd på att Tess skulle dö. Att Cate skulle ha ihjäl henne när hon var kontrollerad.]
[Jag saknade romantiken i den här boken. Hade velat att Finn började uppvakta Cate på nytt istället för att det blev sådär strikt som det blev. Han hade ju säkert känslorna men det kändes ändå som "var vi ihop? jaha okej men det får ta den tid det tar". Ungefär som att han inte kände något för henne nu men kanske skulle göra det senare. Jag hade velat ha magpirr!]
Goodreads snittbetyg: 4.18
Omslaget:
Omslaget
är underbart. Så glad över att förlaget forsatte på samma stil hela serien igenom. Ser mysigt och "jordigt" ut på nått sätt. I love it.
Andra omslag:
1. Engelskt originalomslag. Fin och stilren. Kanske har tjejerna lite för moderna kläder?
2. Franskt omslag. Fin. Tycker om att det är tre tjejer på framsidan (det var det iofs på den engelska med men jag gillar kåporna)
3. Italienskt omslag. Väldigt annorlunda mot de andra. Den här ser väldigt häxig ut men har inte den där jordiga känslan.
Bokserie: Hogwards Library (Kompendium till Harry Potter-serien) Författare:Kennilworthy Whisp (JK Rowling) Förlag: Bloomsbury Publishing Plc Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2000 Genre: Fantasy, YA Handling och Omdöme:
En bok om spelet quidditch: hur man spelar, olika lag och olika kvastar med deras funktioner.
Jag är verkligen inte något fan av quidditch, ärligt talat brukar jag bara skumläsa (och t.o.m. hoppa över text!) i HP-böckerna när det handlar om quidditch, men jag tyckte ändå att den här boken var okej (kanske främst för att den var så kort..)
Den mest underhållande biten var att få höra historien om hur quidditch kom till och jag tycker att boken ger ett ytterligare djup till Harry Potters magiska värld.
Jag ger boken 2 av 5 i betyg men jag rekommenderar den ändå till alla HP-fans som inte får nog!
Goodreads snittbetyg: 3.78
Omslaget:
Omslaget är helt okej även fast jag hade hellre velat att den såg mer ut som böckerna i Harry Potter-filmerna. Läderinbunden och sliten (det är ju ändå en biblioteksbok!)
Titel: Fantastic beasts and where to find them
Bokserie: Hogwards Library (Kompendium till Harry Potter-serien) Författare:Newt Scamander (JK Rowling) Förlag: Bloomsbury Publishing Plc Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2000 Genre: Fantasy Handling och Omdöme:
Detta är en bok med beskrivningar av de magiska vidunder som förekommer i böckerna om Harry Potter. Boken är skriven under namnet Newt Scamander, som har en liten biroll i böckerna som författare och djurexpert.
Jag tyckte att den här boken var underhållande och mysig, speciellt Rons små anteckningar var kul. Det var såklart mest spännande att läsa om de farligaste djuren ^-^ Men om jag hade fått önska hade det funnits fler bilder i. Mer som en encyklopedi.
Jag ger boken betyget 3 av 5 och jag rekommenderar den till alla HP-fans (och även dom som vill läsa boken innan filmerna kommer!)
Goodreads snittbetyg: 3.92
Omslaget: Jag tycker tyvärr att det här omslaget är jättetråkigt, ser ut som en gammal plansch ungefär. Precis som med Quidditch through the ages hade jag velat ha en bok som såg lite mer sliten ut, och i läder.
Övrigt:
Alla intäkter för Quidditch through the ages och Fantastic beasts and where to find them går till välgörenhetsorganisationen Comic Relief.
Den 18 november 2016 har filmatiseringen av Fantastic beasts and where to find them premiär, det ska totalt komma ut tre stycken långfilmer. För mig känns det helt otroligt att tre långfilmer ska göras på en knappt 100 sidor lång bok, men jag ser ändå fram emot att se dom!
(Jag hoppas på att det handlar om Newt och hans äventyr när han skrev boken!)
Recensionen kan innehålla spoilers för den som inte läst första boken i serien. Om du är nyfiken på den - läs min recension här! Titel:Blod och Stjärnstoft Originaltitel: Days of Blood and Starlight Bokserie:Daughter of Smoke and Bone #2 Författare:Laini Taylor Förlag:Bazar Förlag Originalspråk: Engelska Utgivningsår: 2014 Genre: Fantasy, YA Handling och Omdöme: "I fortsättningen på Mörk
ängel måste Karou bestämma sig för hur långt hon är villig att gå för
att hämnas sitt folk. Fylld av skönhet och omöjlig kärlek, hemligheter
och svåra val, berättar Blod & stjärnstoft historien om Karou och
Akiva. De befinner sig på varsin sida i ett urgammalt krig som nu vaknar
till liv igen och Karou måste bygga upp en monsterarmé i ett land som
består av blod och stjärnstoft."
Jag var först lite besviken, för jag tyckte verkligen att Mörk Ängel var magisk på alla sätt.
Vi börjar med det jag blev besviken över så kan jag hylla boken i lugn och ro sen!
Jag tyckte att Blod och Stjärnstoft var ganska seg till en början, det var för mycket tramp kring gröten, för mycket babbel och deppigheter. Men sen lossnade det efter ungefär halva boken och det blev mer intressant.
En sak som jag verkligen gillar med Laini Taylor är hennes förmåga att skapa karaktärer! Både de (mig veterligen) helt nyskapande kimärerna men framförallt Karous människokompisar och deras konversationer (En eloge till översättaren Lena Karlin som verkligen lyckats med att översätta dessa till svenska på ett bra sätt!). Taylor lyckas verkligen att få fram starka kvinnor. Karou och Zuzanna givetvis men i den här boken har mitt hjärta även funnit Liraz, Akivas stenhårda syster. Jag hoppas verkligen att få lära känna henne närmare i de kommande böckerna.
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag fortsätter att älska den här världen, och slutet fick mig verkligen att sitta på nålar och längta efter att få läsa fortsättningen. Även om boken började segt så blev det väldigt spännande på slutet. Jag ger Blod och Stjärnstoft betyget 4/5!
Tack till Bazar Förlag för recensionsexemplaret!
Goodreads snittbetyg: 4.25
Omslaget:
Jag tycker att omslaget är snyggt. Kanske försvinner det in lite i mängden bland andra YA-fantasyböcker men jag gillar kontrasten. Jag är väldigt glad åt att förlaget behåller samma stil på omslaget som första boken!
Andra omslag:
1. UK-edition. Riktigt snygg! Ser mer vuxen ut än "originalomslaget".
2. Tyskt omslag. Gillar inte riktigt denna, färgerna är fina men ser lite billig ut
3. Italienskt omslag. Helt okej, jag gillar ökentemat. Men tycker att tjejen ska haft blått hår!
4. UK Tesco-edition. Riktigt snygg. Ser mystisk och vuxen ut.
Fler böcker i serien: 1. Mörk ängel / Daughter of Smoke and Bone 2. Blod och Stjärnstoft / Days of Blood and Starlight
2.5. Night of Cake and Puppets
3. Dreams of Gods and Monsters
Andra böcker av författaren: Övrigt:
Sista boken i triologin, "Dreams of Gods and Monsters" kommer ut på engelska den 8 april. Håll tummarna för att Bazar ger ut den med - och det snart! :D
Titel: Harry Potter and the Cursed Child 
