- Personen får något i blicken som förtäljer att denne är lättad över att denne nog faktiskt är rätt så normal, trots allt.
- Personen börjat nyfiket förhöra sig om hur det är att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd.
Båda dessa antaganden är faktiskt (oftast) helt fel.
Först och främst behöver man inte vara någon ”toknörd” för att uppskatta rollspel. Rollspelandet bygger på fantasi, historieberättande, matematik och tärningsslag – något som de flesta besitter kunskap i. Det är, enligt mig, historieberättandet som är kärnan i hela spelet och med en bra spelledare kan en rollspelskampanj vara bättre än vilken bok eller film som helst, då man får vara med att bestämma historiens gång.
När det kommer till att klä ut sig och springa runt i skogen med låssassvärd så kallas det i Sverige för ”Lajv” eller ”Lajv Rollspel”, medan det jag skriver om enbart kallas för rollspel (på engelska; Tabletop Role Playing Game)
Här följer några förklaringar på ord som förekommer i rollspel:
Yrke – Man väljer eller slår (med tärningar) fram ett yrke. Yrken är egentligen inte vad man ”jobbar med” utan mer vad man kan. Är man en Krigare är man skicklig på att slåss och har färdigheter i t.ex. rustning och ett flertal vapen. Är man tjuv är man duktig på att smyga och göra saker osedd och är man Magiker har man en naturlig fallenhet för magi osv.
Fummelslag – Ett av de mest intressanta elementen i rollspel. Vid ett fummelslag så slår man det sämsta möjliga på sitt tärningsslag och då får antingen SL (spelledaren) bestämma vad för otäckt som händer eller så finns det bra tabeller för det. Vid strid kan man t.ex. hugga sig själv i foten och vid t.ex. smyga kan man springa rakt in till fienden och ropa ”Hello, Horsefuckers!” På en T20 är 20 ett fummelslag i Drakar och Demoner.
Karaktärsblad/Rollformulär – Kallas ibland för ”själen” och är, tillsammans med tärningar, det man behöver som spelare. Där står vem man är, vad man är bra på, vilken utrustning man har osv.
Spelledare/SL/GM (Game Master) – Den som leder spelet kallas ”Spelledare” eller kort ”SL” och det är denna person som är berättarrösten, domare och Gud. Denne ska hålla reda på regler och styra alla NPC:s (non-playable character) som spelgruppen träffar på.
Jag började min rollspelarkarriär när jag var 16 år då en vän introducerade det för mig. Jag måste väl medge att jag då inte tyckte det var speciellt spännande, utan det skulle ta ytterligare fem år innan jag blev riktigt förtjust i det. På den tiden bodde jag nere i Uppsalatrakten och umgicks med ett kompisgäng som alla spelade rollspel och efter några spelmöten var jag fast.
Efter det har jag hunnit spela både Drakar och Demoner, Mutant (med Phoenix Command- systemet), MERP (Middle-Earth Role playing Game) och lite annat.
Numera har jag inga att spela med och kände att abstinensen blev för stor så jag satte mig ner och började skriva mitt egna äventyr och hårdplugga regler. Regler är nämligen något som skulle kunna beskrivas som skelettet i spelet. Man har alltså först en historia och för att världen ska fungera och de olika rollkaraktärerna ska kunna agera i den så finns det en uppsjö av regler man måste följa.
Här får spelarna slå ett tärningsslag. Det är olika för olika spel, men det vanligaste är att man har ett värde mellan 1-20 och man ska med en T20 (20-sidig tärning) slå under det värdet. Lyckas man så kan SL berätta något som de känner, ser eller hör.
Det finns, som sagt, en uppsjö av olika regler och versioner av rollspel – allt ifrån Drakar och Demoner där man slår en T20 för nästan allt, till Phoenix Command där man måste gå igenom ett gäng tabeller innan man vet om man ens har träffat (avstånd, om målet rör sig, sikt, vapnets värden osv.) Kort och gott finns det något för alla – avancerad eller nybörjare.
Jag sysslar nu med två äventyr.
Ett som jag, Cecilia och min äldsta dotter Iris spelar som jag försöker göra så enkelt som möjligt. Där är Iris en Alvprinsessa som har blivit kidnappad av Orcher och jag måste medge att jag blev imponerad av hennes förmåga att rollspela. Cilla spelar här en dvärg som prinsessan träffar i skogen efter hon flytt från Orchfästet och som ska beskydda henne på hennes resa hem till sitt kungarike. Detta rollspel är helt improviserat och jag hittar på saker eftersom, vilket är både utmanande och kul.
Det andra rollspelet är ett som jag, Cecilia, min bror Alexander och hans fru Sara spelar. Detta äventyr har jag skrivit ner och arbetat fram en bakgrundshistoria, en värld, olika karaktärer och ett mål. Vi har dock bara hunnit spela en gång eftersom vi har småbarn och det är då svårt att hitta tid för spelmöten (som kan ta ett par, tre timmar). Cecilia spelar en alv/jägare, Sara en alv/tjuv och Alexander en halvalv/kunskapare. Efter vårt första spelmöte var alla förtjusta och lite mörkrädda.
Här följer några exempel på rollspel:
Drakar och Demoner – Det finns många olika versioner av detta svenska rollspel, men det som jag håller på med och som jag började min rollspelarkarriär med är versionen från 1991. Jag gillar den versionen på grund av sin enkelhet. De nya har jag tittat på, men känner väl att de inte är något för mig.
Slutligen.
De flesta som provar rollspel blir ofta väldigt förtjusta i det. Man behöver inte ”skådespela” i den utsträckning som många tycks tro, men det är bra om man gör val som ens karaktär borde göra. Jag rekommenderar alla att testa rollspel åtminstone en gång och om du har turen att få en bra rollspelsledare, som jag har haft, så kan jag lova att du kommer att se framemot nästa spelmöte. Cecilia var t.ex. inte speciellt intresserad av rollspel tills jag och Iris satt och spelade. Då fick jag göra en karaktär till henne så att hon fick vara med och det verkar som hon tycker att det är riktigt roligt.
Tack till Tommy Ebbeståhl som var min första SL och som har förmågan att trollbinda rollspelsgruppen med fantastiska äventyr… så länge ingen koltrast kommer och stör.
Tack till Stephan Weidemann som ledde Mutant-kampanjen och som lärt mig så mycket om både rollspel och annat nördigt
Bilder från Fantasy and Sci-Fi Rock My World
Gottfrid rekommenderar:
The Gamers: Dorkness Rising
Bildkällor:
http://www.hixxysoft.com
http://irontavern.com (Artist: Jon Hodgson)
http://thealexandrian.net
Min man och några av hans vänner spelade rollspel väldigt mycket när de var yngre. Numera spelar de inte så ofta, men alla gamla rollspel ligger fortfarande i vår källare. Kul sysselsättning om man gillar det, och varken tokigt eller nördigt.
SvaraRaderaMysig artikel 😀. Nu spelar jag mutants and masterminds, edge of the empire, torchbearer och burnung wheel när jag kan.... Jag har även skaffat äventyr: ett sagospel som är från sju år. Jag tror min dotter kommer gilla det
SvaraRaderaJag har kollat på Äventyr: ett sagospel och tror nog att det är riktigt bra för yngre, men jag kör med Drakar och Demoner ändå eftersom det är det jag kan bäst. :)
RaderaSpelar brädspel hela tiden men har ännu inte testat rollspel, borde nog det =)
SvaraRaderaFår du möjligheten tycker jag absolut du ska testa. :)
Radera