The Tell-Tale Heart och The Black Cat av Edgar Allan Poe

Titel: The Tell-Tale Heart
Författare: Edgar Allan Poe
Förlag: The Pioneer (James Russell Lowell)
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1843
Genre: Skräck, Novell, Klassiker
Goodreads snittbetyg: 4.22

Titel: The Black Cat
Författare: Edgar Allan Poe
Förlag: United States Saturday Post
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1843
Genre: Skräck, Novell, Klassiker
Goodreads snittbetyg: 4.08

Handling och Omdöme:

Jag har kommit in i en period då jag vill läsa, men inget duger. Jag testar bok efter bok och allt känns långdraget och ointressant. Det var därför jag plockade upp vår tjocka Edgar Allan Poe-samling där min favoritdikt ”The Raven” är den enda som jag har läst (om och om igen). Jag har funderat på att läsa någon av hans noveller tidigare, men det har aldrig blivit av – tills nu.

Jag började med att läsa ”The Black Cat” och sedan ”The Tell-Tale Heart” – två korta noveller som publicerades samma år: 1843 (The Tell-Tale Heart i januari och The Black Cat i augusti). Det märks att de är skrivna ungefär samtidigt för det finns väldigt många likheter mellan dem. Båda novellerna rör den psykologiska aspekten av skuld och människans förutsättningar till vansinne. De är skrivna i förstapersonsperspektiv i formen av ett brev och/eller bekännelse, liksom de flesta noveller och romaner som skrevs under 1800-talet: Dracula, Frankenstein, Dr. Jekyll och Mr. Hyde osv. Personen som skriver ner sin bekännelse berättar hur det hela gick till, vad denne kände och vad som fick denne att göra det han gjorde. Detta gör att berättelsen kryper in under skinnet på läsaren och även fast novellerna är 172 år gammal idag så är de fortfarande skrämmande på ett psykologiskt plan.

I jämförelse med annan skräcklitteratur från 1800-talet som jag har läst så skriver Poe inte om vetenskapliga fenomen som har gått snett, utan om människans psykiska och mentala instabilitet – något som är både tidlöst och skrämmande. Poe var en fantastisk författare med en melodi i det gamla engelska språket som berör läsaren och får en att känna precis det han antagligen ville att man skulle känna.

Jag ger både ”The Black Cat” och ”The Tell-Tale Heart” 4 av 5 i betyg.

A Study in Scarlet (Sherlock Holmes #1) - Arthur Conan Doyle

Titel: A Study in Scarlet (Sherlock Holmes #1)
Originaltitel: A Study in Scarlet
Bokserie: Sherlock Holmes
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Originalspråk: Engelska 
Utgivningsår:1886
Genre: Klassiker/Deckare
Handling och Omdöme:
"'A Study in Scarlet' is the first published story of one of the most famous literary detectives of all time, Sherlock Holmes. Here Dr. Watson, who has just returned from a war in Afghanistan, meets Sherlock Holmes for the first time when they become flat-mates at the famous 221 B Baker Street. In 'A Study in Scarlet' Sherlock Holmes investigates a murder at Lauriston Gardens as Dr. Watson tags along with Holmes while narratively detailing his amazing deductive abilities."

Nu har jag avslutat den första boken i Sherlock Holms-serien av Arthur Conan Doyle - en klassiker som helt klart har överlevt till dagens läsare. Som några av er kanske har läst i ett tidigare inlägg här på bloggen så har jag fastnat lite för Sherlock Holms i och med BBC One's serie "Sherlock" och det glädjer mig att den serien är löst baserad på originalberättelserna. Man känner snabbt igen sig då man i boken läser hur Sherlock och dr. John Watson träffas och har svårt att hålla borta bilden av Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudet ur samma scen i serien.
Men sedan så börjar skillnaderna att uppenbara sig.
Sherlock Holms-karaktären i Doyles originalversion är mycket artigare och mindre oförskämd än den version som Cumberbatch gestaltar i serien och Dr. Watson är mer imponerad av Holmes genialitet och är till sättet mer dramatisk än Freemans mer tillbakadragna version. Ska jag vara helt ärlig så tänker jag mig mer dr. Watson som Dr. David Q. Dawson i Disneys gamla klassiker "The Great Mouse Detective" från 1986.

Angående berättelsen så är den, som jag nämnde i tidigare inlägget om Sherlock Holms, en ganska typisk 1800-tals berättelse där man får följa äventyren genom dr. Watsons anteckningar. Jag kan däremot säga att jag i mitten av boken blir glatt överraskad av en förändring i berättandet som jag inte hade väntat mig. Den är smart skriven och man märker att Doyle var en intellektuell människa med ett stort intresse för vetenskap. Karaktärerna är dock, kan man ana, inte riktigt utvecklade än och jag tror nog att de följande böckerna i serien kommer att bjuda på ett lite djupare karaktärsgalleri. Men förutom det så har jag verkligen inte mycket att klaga på och rekommenderar denna starkt till alla läsare och speciellt de som är "Sherlocked".

Arthur Conan Doyles klassiker får 4 av 5 i betyg av mig och jag ser framemot en lång vänskap med denna nyupptäckta författare.

Goodreads snittbetyg: 4.12

Sherlock Holmes - den tidlösa mästerdetektiven

Då och då blir jag förälskad i böcker och karaktärer - så har det varit sedan jag var en liten pojke och förälskade mig i historierna kring Heman och Turtles. Som många kanske märkte så var jag t.ex. för ett år sedan väldigt inne i Batmans värld - där jag spelade spelen, läste serierna/böckerna och tog reda på så mycket jag kunde om denne fladdermusklädda hjälte. Just nu är jag hemma sjuk för första gången sedan jag började på mitt nya jobb ifjol och har spenderat tiden genom att titta igenom den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudrollerna - och detta har skapat mersmak för den romantiska detektiven Sherlock Holmes.

Idag finns det många olika versioner av Holmes och mina favoriter, även fast de är ganska olika, är den tidigare nämnda serien Sherlock och filmerna Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. och Jude Law från 2009/2011. Jag har även börjat läsa den första berättelsen skriven av originalförfattaren Arthur Conan Doyle; A study in scarlet (En studie i rött) från 1887, som jag anser har en ganska typisk 1800-tals litterär ton. I likhet med t.ex. Bram Stokers Dracula från 1897 så är romanen skriven som en dagbok som skrivs av Holmes följeslagaren och livstecknare dr. John Watson och man följer därigenom äventyren genom hans tankar och observationer. Min teori är att man skrev böcker på detta sätt för att få det att kännas mer verkligt - som om man faktiskt läste anteckningar från verkliga livet. Karaktärerna från denna litterära tidsålder skiljer sig däremot ganska mycket från dagens skildringar. De är visserligen fortfarande intelligenta (vilket de flesta hjältarna var under romantiken), men de var artigare och... typiskt brittiska.

Serien Sherlock följer originalberättelsen ganska bra har jag upptäckt - om än något översatt till 2000-talets publik. Första avsnittet t.ex. heter "A Study in Pink" och är baserat på Doyles första berättelse om Holmes: "A study in scarlet". Watsons nedtecknande av deras äventyr är också uppgraderat från dagboksskrivande till en blogg.

Arthur Conan Doyle

1800-talets romantiska författare var ofta väldigt fascinerade av vetenskap och de för- och nackdelarna som detta medförde. I Frankenstein (1818) av Mary Wollstonecraft Shelley och Dr Jekyll och Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson så får vi ta del av den rädsla för vad vetenskap kan göra med oss människor. Men i Dracula så är det just en vetenskapsman (Professor Abraham Van Helsing) som är hjälten - och så är även fallet i Holmes-böckerna, eftersom Sherlock Holmes är inget mindre än en genialisk vetenskapsman.

Min fascination för Holmes är av samma anledning till varför jag är så förtjust i t.ex. Batman, Arn i Jan Guillous trilogi eller Columbo från den gamla deckarserien från 1960-talet med samma namn. De är övermänniskor som överlistar alla bara med sitt intellekt och kvickhet - något som skiljer sig ganska mycket från mina barndomshjältar Heman och Turtles, kan jag väl lugnt påstå.

Vanliga missuppfattningar:

• Det mest berömda citatet av Holmes är "Elementärt, min käre Watson" ("Elementary, my dear Watson"). Men Holmes sa aldrig så i originalberättelserna. "Elementary" och "dear Watson" förekommer var för sig, men aldrig tillsammans. Det felaktiga citatet finns först belagt i skrift i P.G. Wodehouses roman Psmith, Journalist (1915) och på film i The Return of Sherlock Holmes (1929).
• Den deerstalker-mössa som Holmes ofta avbildas med omnämns aldrig i originalberättelserna. Det är möjligt att det är en sådan mössa som avses, men den enda beskrivningen är att han bar en filtmössa med öronlappar, och detta endast då han var på resa. Att just denna modell förknippas med Holmes beror på Sidney Pagets illustrationer till bland annat Baskervilles hund. På samma sätt skrivs det aldrig att han använder en calabash-pipa, med stort huvud och krökt skaft. Det står däremot att han rökte briar- (ljungrots-) eller lerpipa, men inget om form och storlek. Möjligen introducerades den på teatern av den amerikanske skådespelaren William Gillette, som även skrev två pjäser om Holmes. Han gestaltade även Holmes på film, och då just med en sådan pipa. Det sägs att han valde denna pipmodell eftersom den gjorde att han kunde tala med pipan hängande i munnen (i motsats till en rak pipa som endast låter personen tala med sammanbitna tänder, något som inte fungerar på scen). 

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sherlock_Holmes

Stolthet och fördom av Jane Austen

Titel: Stolthet och fördom
Originaltitel: Pride and Prejudice
Författare: Jane Austen 
Förlag: Albert Bonniers Förlag 
Originalspråk: Engelska 
Utgivningsår: 1813
Genre: Klassiker, kärlek
Handling:
"Fru Bennet sa att dottern Lizzy aldrig skulle bli gift om hon inte blev vänligare mot människor. --- Hon tyckte att de flesta män var tråkiga. De tänkte bara på sig själva och skröt om hur bra de var och när männen pratade var kvinnorna tysta.

Fru Bennet vill få sina döttrar gifta med rika män, men dottern Lizzy vill bara gifta sig om hon blir kär. Så en dag träffar hon en charmig officer, men han kan aldrig bli Lizzys man. Allt är den fruktansvärde Darcys fel. Han som är så rik, han som är så stolt och fördomsfull..." från adlibris

Omdöme:
Jag känner mig aningens kluven till vad jag tycker om den här boken, jag kan inte blunda för att det tog mig nästan en månad att läsa ut dessa 400 sidor. Det är lång tid för mig. Dessutom tyckte jag att den bitvis var seg och innehåller mycket som jag som oinsatt nutidsmänniska inte förstår mig på.
MEN - Jag älskar Elizabeth. En sån fantastisk kvinna. Hon kuvar sig inte för någon, hon är stark och säger sin mening - och detta är på 1800 talet! Helt fantastiskt.
Dessutom gillar jag fantasibilderna jag får när jag läser boken - vackra klänningar och dyrbart inredda salonger. Mums!
Det är fantastiskt att en bok som gavs ut för 200 år sedan fortfarande hittar nya läsare! Nu ska jag gräva ner mig i Pride and Prejudice-filmatiseringar!
Jag ger Stolthet och fördom betyget 4/5!

Omslaget:
Omslaget är elegant men ganska tråkigt. :/

Monster-tema: Sammanfattning

Planen var att göra ett videoinlägg för min sammanfattning av mitt monster-tema som jag hade i januari, men det började med lite tekniska bekymmer och fortsatte med tidsbrist. Nu sitter jag visserligen hemma men har då en jobbig förkylning som får mig att inte vilja visa mig för världen. Så, jag ger upp och skriver helt enkelt ett inlägg istället.

4. Frankenstein : eller den moderne prometeus av Mary Shelley
På fjärde och sista plats hamnar Mary Shelleys klassiska verk Frankenstein. Jag tror nog att det har mest att göra med det lidelsefulla berättarsättet som gör att man större delen av boken himlar med ögonen och blir ganska trött på den något patetiske huvudrollen. Även fast den redan 1818 tog upp det skrämmande med vetenskapliga framsteg som diskuteras fortfarande idag så tyckte jag ändå inte om den. Den får 2 av 5 i betyg av mig och då är jag ändå snäll.
Betyg: 2/5.

3. Dracula av Bram Stoker
Det svåraste med Stokers Dracula var att komma in i berättelsen när den är skriven i brev-, dagbok-, och journalform. Men har man väl passerat den tröskeln så blir den riktigt bra. Det här känns även som en av de få klassiska böckerna där The Bad Guy är rakt igenom ond - utan någon tragisk historia som förklarar varför han gör som han gör. Beskrivningen av vampyrer i denna bok är även något jag gillar då den moderna vampyrlitteraturen har försvagat dem och gett dem mänskliga egenskaper som att kunna känna kärlek vilket jag personligen inte tycker passa vampyrer och är en av anledningen till varför de är så fascinerande. Det är väl den här boken och Anne Rices Vampyrkrönikan som har "de bästa vampyrerna".
Betyg: 4/5.

2. Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
Det här var en bok som jag redan kände historien innan jag läste den eller sett filmerna. Trots detta och sina föga 96 sidor blev jag glatt överraskad och kände att jag tycker bättre om denna än Dracula trots att de fått samma betyg. Det här känns som en klassiker som jag skulle rekommendera till alla att läsa just för att den är så kort och så pass välskriven - i motsats till den tjocka Dracula-boken.
Betyg: 4/5.

1. Legend av Richard Matheson
Oj, vad jag tyckte om denna bok. Ni vet hur det är; ibland tar man upp en bok och begriper inte hur man ska kunna lägga ner den efter några sidor. Så var det för mig och Legend (I am Legend). Även fast jag hade sett filmen med Will Smith var boken så annorlunda så att jag inte kände som att den hade förstört något för mig när jag läste boken. Spänningen, humorn och den skrämmande fantasin om att vara den sista människan på jorden gör verkligen detta till en storslagen klassiker och jag förstår varför den har fått äran att stå som förebild för den moderna zombie-litteraturen (även fast det i boken handlar om vampyrer).
Detta är fortfarande den bästa boken jag har läst i år och trots att den skrevs 1954 så reagerar man aldrig på det förrän han funderar på att ta fram projektorn när han ska se film eller då han bara spelar LP-skivor... vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.
Betyg: 5/5.

Det har varit riktigt roligt att plöja igenom dessa fantastiska klassiker och jag funderar på att göra något liknande i framtiden. För tillfället så håller jag på med ett gäng böcker samtidigt och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på att läsa, men snart kommer jag nog att fastna för något.

PS. I helgen var jag och Cilla på min brors bröllop där jag fotade och där vi båda var vitten/Bestman och Brudtärna. Om ni har lust får ni kolla bildern på min fotoblogg: Gottegraphic.

Legend av Richard Matheson (Monstertema)

Titel: Legend
Originaltitel: I am legend
Författare: Richard Matheson
Översättare: Lisa J. Isaksson
Formgivare: Anna Henriksson
Förlag: Styxx fantasy
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1954
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: ”Robert Neville är den siste mannen på jorden - men han är inte ensam. En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten - män, kvinnor och barn - har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod. Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning. Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?”

Omdöme: Om ni någonsin har sett filmen I am Legend med Will Smith från 2007 och kanske avstått från att läsa boken av den anledningen så kan jag säga er att ni har missat något, trots allt. Boken och filmen är två helt skilda berättelser och den enda liknelse som finns att de båda handlar om en man som lever ensam i ett hus då resten av mänskligheten har blivit till odöda monster.

Detta blev den fjärde och sista boken i mitt monster-tema och det blev också den jag tyckte absolut bäst om. Jag läser vanligtvis långsamt, men avverkade trots detta ändå bokens 212 sidor på enbart två dagar – och då läste jag inte heller hela tiden. Jag vet inte om det var för att jag spenderat större delen av min tid att läsa böcker från 1800-talet och äntligen fick läsa modern litteratur, men jag njöt verkligen. Den är välskriven, nervkittlande och även humoristisk på sina ställen. Jag måste bara få ge er ett exempel där jag skrattade rakt ut när jag läste det:

”Han borstade tänderna noggrant och använde tandtråd. Han försökte

ta väl hand om sina tänder, eftersom han var sin egen tandläkare nu.

Vissa saker kunde få gå åt pipan, men inte hans hälsa, tänkte han.

Men varför slutar du i så fall inte hälla i dig alkohol? tänkte han.

Varför håller du inte käften? tänkte han.”

Legend av Richard Matheson, sid. 17.

Den här boken sägs vara föregångaren till den moderna zombie-litteraturen, vilket är ganska ironiskt då det i själva verket handlar om vampyrer i boken och inte zombies. Men jag måste medge att begreppet ”vampyr” passar bättre in i berättelsen och är nog den enda vampyr-roman som jag har stött på där man beskriver vampyren ur en icke-ockult verklighet, dvs. ur en vetenskaplig paradox. Men man märker också varifrån de moderna zombie-historierna kommer ifrån. Denna bok har ständigt den dystopiska skuggan över sig och speglar, som så många böcker ur zombie-genren, den enskilda människans överlevnad i ruinerna av en civilisation. Det lite humoristiska för mig som sitter och läser denna bok 2013 är ju att den ska utspela sig år 1976 – dvs. i framtiden. Men det funkar ändå. De enda gångerna som jag verkligen reagerade på att det är en gammal roman var då han funderade på att ta fram filmprojektorn för att se en film eller då han spelade LP-skivor – vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.

Det var däremot en sak som jag irriterade mig på, som jag antar har med översättningen att göra: Beskrivningen "hans strupe snördes åt" återkommer hela tiden, visserligen i mer eller mindre varierade formen, men fortfarande tillräckligt lika för att man ska notera det.

Denna bok får 5 av 5 i betyg av mig och är (än så länge) den bästa boken jag har läst i år. Nu ska jag bara samla mig lite och få lite tid över för att göra mig film där jag ska sammanfatta mitt monster-tema.

Filmatiseringar av boken:

Detta är omslaget från publiceringsåret 1954

The Last Man on Earth (1964)

The Omega Man (1971)

I Am Legend (2007)

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
I am Legend av Richard Matheson

Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson (Monstertema)

Titel: Dr Jekyll and Mr Hyde

Författare: Robert Louis Stevenson

Originalspråk: Engelska

Utgivningsår: 1886

Genre: Skräck, Klassiker

Handling: "Everyone has a dark side. Dr Jekyll has discovered the ultimate drug. A chemical that can turn him into something else. Suddenly, he can unleash his deepest cruelties in the guise of the sinister Hyde. Transforming himself at will, he roams the streets of fog-bound London as his monstrous alter-ego. It seems he is master of his fate. It seems he is in complete control. But soon he will discover that his double life comes at a hideous price..."

Omdöme: Denna endast 96 sidor korta roman är nog den bästa hittills i mitt monster-tema och jag tror nog att den hade varit ännu bättre om man inte hade vetat om historien i förväg. Den är nämligen en bok full av mystiska ledtrådar och spännande iakttagelser fram till den för oss uppenbara upplösningen i slutet. Men det var fortfarande en mycket roande bok och även den första hittills av mina monsterböcker som inte är skriven i brev-, journal-, eller dagboksform, utan är skriven som en historia – även om det då och då dyker upp anteckningar från brev. Jag tycker även att den är modern i sitt språk och vältrade sig inte i de tidstypiska känslomässiga djupdykningarna, som både Frankenstein och Dracula hade en förmåga att göra.

Det är viktorianskt, lite gotiskt och trots sina få sidor så kommer man verkligen in i miljön. Huvudkaraktären, Mr Utterson (advokat), verkar vara en tidtypiske hjälten, dvs. en högt utbildad intelligent medelålders man. Vi möter först honom och hur han får höra om en man som krockar med ett barn och bara kliver på henne och fortsätter gå medan barnet ligger kvar och skriker. Denne man heter Mr Hyde och är alltså den första man får träffa på. Sedan tätnar mysteriet allt mer under historiens gång - några mord begås och så vidare.

Denna bok får 4 av 5 i betyg av mig och blir alltså den tredje boken i mitt Monster-tema. Nu är det bara att påbörja den fjärde och sista boken; I am Legend av Richard Matheson.

Monstertema:

Dracula av Bram Stoker

Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley

Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

I am Legend av Richard Matheson

Frankenstein : eller den moderne prometeus av Mary Shelley (Monstertema)

Titel: Frankenstein : eller den moderne prometeus
Författare: Mary Shelley
Översättare: Måns Winberg
Övriga medarbetare: John-Henri Holmberg
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1818
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: ”Viktor Frankenstein åker till Ingolstadt för att studera. Väl där fastnar han för naturvetenskapen och framför allt för kemin. Han läser alla böcker han kan komma över och går på alla föreläsningar inom ämnet. Han intresserar sig även för förlegade läror som Cornelius Agrippa och Paracelsus. Till slut är det en sak som särskilt intresserar honom - kroppens uppbyggnad och varifrån livets principer utgår. Han studerar anatomi och intressar sig för döden för att på så sätt få svar om livets uppkomst.

Efter en tid finner han att han är benägen att skänka liv åt döda ting och bestämmer sig för att skapa en egen varelse från död materia. Detta visar sig dock inte vara alltför lyckat. Frankenstein tänker inte igenom de konsekvenser hans handlande kan få och när monstret till slut får liv blir Frankenstein så uppjagad av detta faktum att han flyr platsen. När han kommer tillbaka är monstret borta. Monstret vandrar sedan ensam omkring och försöker lära känna människorna och deras vanor. Men hans utseende skrämmer folk och han möts därför med hat och rädsla vartän han vänder sig. Han får stora hämndbegär och väljer att rikta dessa mot sin skapare, Frankenstein.”

Omdöme: Jag hade så gärna velat tycka om den här boken, men jag måste medge att jag är besviken. Till en början var jag nästan förtjust att boken inte alls var som den kända filmatiseringen av James Whale från 1931, eftersom jag tyckte att den blev mer intressant om jag inte visste handlingen. Men för varje sida blev jag mer och mer besviken och så här i efterhand är jag imponerad att jag i huvudtaget tog mig igenom den. Den är poetisk, dramatisk och fylld med känsloyttringar, som i alla fall får mig att rulla med ögonen. Jag förstår dock hur människor under 1800-talet kunde uppskatta den just av dessa anledningarna, men för mig passade det inte.

Filmatiseringen från 1931 är baserad på en pjäs som i sin tur är baserad på Shelleys bok och har därför föga likheter med originalet, men idag är det denna historia vi bäst känner till. Monstret i boken är också väldigt olik den i filmen, då denne är väldigt uttrycksfull och smidig. Monstret i filmen är mer stel och dum. Jag kan förövrigt berätta att anledningen till varför vi går med armarna utåt och stönar när vi imiterar Frankensteins monster har att göra med en film där Frankensteins monster är blind och måste gå med armarna utsträckta. Det framgår nämligen aldrig att han är blind eftersom de tog bort alla dialoger då han som spelade Frankensteins monster var en av dåtidens stora komiker och publiken skrattade bara då han öppnade munnen.

Så, den andra boken i mitt monster-tema får enbart 2 av 5 i betyg. Det är det lägsta betyg jag har ett gett till en bok på den här bloggen, men jag tyckte inte om den och hoppas nu att mina kvarvarande böcker är bättre.

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
I am Legend av Richard Matheson
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

Dracula av Bram Stoker (Monstertema)

Titel: Dracula
Författare: Abraham "Bram" Stoker
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1897
Genre: Skräck, Klassiker
Handling: "Arthur tog pålen och hammaren, och när han väl hade bestämt sig för att utföra handlingen syntes inte minsta darrning i hans händer. Van Helsing slog upp sin bönbok och började läsa, och Quincey och jag läste så gott vi kunde efter. Arthur satte spetsen mot hjärtat, och jag såg hur den trycktes in i det vita hullet. Sedan slog han till med all sin kraft..."

Omdöme: Då har jag avslutat första boken i mitt monstertema, som blev den klassiska viktorianska vampyr-romanen Dracula av Bram Stoker. Det har tillkommit ännu en bok i mitt monster-tema sedan jag skrev om detta i inlägget ”Monstruösa storverk” den 6:e januari, nämligen Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson.

Det närmaste jag har kommit Bram Stokers form av vampyrer tidigare är i Terry Pratchetts bok Carpe Jugulum, som är lite som en parodi av Dracula (och en av de bästa böckerna från Discworld-serien), så låt mig säga som så att jag mina förväntningar var relativt höga. Jag är ju trots allt ett stort fan av vampyrer (vem är inte det) och min favorittyp av vampyr är de som man finner i Anne Rices böcker (Vampyrkrönikan). Men jag började läsa så insåg jag att denna bok är skriven i formen av brev, dagböcker, journaler osv., vilket fick mig att bli en aningen besviken... tills jag hade kommit in i boken. Bokens format gjorde det faktiskt ännu mer spännande och det var nästan som att man satt och läste riktiga människors riktiga upplevelser.

Man måste också tänka sig in i det viktorianska England och försöka att utgå ifrån hur de såg världen då, vilket underlättar läsningen ganska mycket, och även fast den här boken nu har 116 år på nacken så tycker jag den håller sig förvånansvärt bra även idag. Ska jag klaga på någonting så kan jag väl tycka att det är rätt många utdragna dialoger ibland, men kommer man över det så är det en mycket spännande och läsvärd bok. Den här helt klart värdig att vara en av våra mest älskade klassiker.

Jag tänker ge Dracula 4 av 5 i betyg då den stundvis var en klar 5:a och ibland bara en 3:a. Detta är en klassiker alla bokälskare borde läsa.

Monstertema:
Dracula av Bram Stoker
Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley
I am Legend av Richard Matheson
Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

Monstruösa storverk

Jag har omedvetet dragits in i en monsterperiod. Det började med Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley från 1818 som jag köpte i våras som jag dessvärre inte tagit mig igenom än pga tidsbrist och en massa andra spännande böcker som kommit i vägen, men som jag ändock fortfarande läser. Ni som följer bloggen vet ju redan av ett annat inlägg att jag läser flera böcker samtidigt. Hur som helst så blev jag sugen på att prova att läsa andra klassiska ”monster-böcker”, som mer eller mindre påbörjade skräck-genren för just det monstret. Förutom Frankenstein så talar jag så klart om Dracula av Abraham "Bram" Stoker från 1897 som jag påbörjade förra veckan och I am Legend (sv. Legend) av Richard Matheson från 1954, den första inom den moderna zombie-genren som jag planerar att läsa.

Jag har däremot lite problem med klassiker. Jag har svårt att ta mig igenom dem då de är skrivna på ett så annorlunda sätt, tror jag. Det var samma sak när jag skulle läsa källtexter när jag gick Idéhistoria på universitetet – det var så svårt att få grepp om texten.
Har ni lika svårt att läsa klassiker?

Jag vill dock ändå så gärna ta mig igenom de klassiska verken bara för att ha läst dem. Dracula är väl den enklaste hittills även om den än så länge är i formen av en dagbok, men Frankenstein är skriven i Jag-form och innehåller en hel del känsloyttringar... nästan lite väl mycket kan jag tycka ibland. Dessa böcker är dessutom skrivna för samtiden och gör det svårare för en 2000-talsmänniska att greppa riktigt allt de refererar till. Men tack och lov är det inte lika illa som De Tre Musketörerna av Alexandre Dumas som jag gav mig på i somras och som jag fick lägga bort efter en 8 sidor lång dialog som bara gick runt och runt. Men både Dracula och Frankenstein är bra böcker än så länge och jag ska ta mig igenom dem om det så tar mig ett år.
Har ni några andra förslag till klassiska ”monsterböcker”?

Dracula av Abraham "Bram" Stoker,1897 (Påbörjad)

I am Legend av Richard Matheson, 1954 (Planerad)

Frankenstein; or, The Modern Prometheus av Mary Shelley, 1818 (Påbörjad)

A Christmas Carol av Charles Dickens

Titel: A Christmas Carol 
Författare: Charles Dickens 
Förlag: Wordsworth 
Originalspråk: Engelska 
Utgivningsår: 1843 
Genre: Klassiker, Jul
Handling: "En julsaga är en viktoriansk moralsaga om en äldre, bitter man, Ebenezer Scrooge, som under en natt får se sitt liv i tre delar. Det förflutna, nutid och framtid."

Omdöme:
Det här är en historia som de flesta känner till, kanske har du som jag sett Disneys version med Joakim von Anka i huvudrollen som den snåle och bittre Ebenezer Scrooge? Eller varför inte filmatiseringen med Jim Carrey i huvudrollen?
Nu har jag iallafall läst originalet, som faktiskt inte skiljer sig speciellt mycket från de filmer jag sett.
Jag blev förvånad över att den var så kort, inte ens 100 sidor! Och det är givetvis en riktigt moralsaga. Men jag gillar den. Jag gillar att jag vet hur det kommer sluta och att Ebenezer till slut blir snäll.
Jag läste den på engelska och var lite rädd innan att språket skulle vara svårt, men det gick bra! Jag bara önskar att jag hade läst den närmare jul! Jag ger A Christmas Carol betyget 4/5!

Omslaget:
Jag älskar den här boken, den är så tjock och fint inbunden med guldtext. 

Stora fynd på Bokantikvariat

Idag besökte vi Antikvariatet här i Umeå och gjorde några riktiga fynd vi är oerhört nöjda med. Det började med att vi hittade 'Stories and Poems' av Edgar Allan Poe, en författare och poet som ligger oss varmt om hjärtat. Det var på ett sätt dikten 'The Raven' som en gång före oss samman, men den  historien kan vi ta en annan gång.

Hur som helst så bar det av efter detta fynd och vi snubblade på ett gäng klassiker som vi bara var tvungna att köpa. Det var 'The Complete Fairy Tales' av Bröderna Grimm, 'The Collected Works of Oscar Wilde', 'The Selected Illustrated works of Charles Dickens' och sist men inte minst 'Peter Pan' av J.M. Barrie. Inte nog med att vi nu hade införskaffat en liten litterär skatt, vi hade även fått fem nya vackra böcker att ställa i bokhyllan. Tre av böckerna (The Brothers Grimm, Oscar Wilde och Charles Dickens) var nämligen från 'Wordsworth Library Collection' och är väldigt fina och välgjorda böcker. Vi ska börja söka efter fler exemplar från denna serie nu. Poes och Barries böcker var också väldigt fina och även dem kommer att passa fint i bokhyllan.

Hur som helst är vi väldigt nöjda och det ska bli ett sant nöje att börja bläddra i dem.

The Raven

 "But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'"

- Edgar Allan Poe - The Raven. vers 10

Victor Hugo - Ringaren i Notre-Dame

Titel: Ringaren i Notre-Dame
Originaltitel: Notre-Dame de Paris
Författare: Victor Hugo
Originalspråk: Franska
Utgivningsår: 1831
Genre: Klassiker, skräckromantik, historisk roman.
Handling: Boken utspelar sig på 1400-talet i Paris.
I Notre-Dames väldiga katedral lever ärkediakonen Claude Frollo och hans vanskapte adoptivson Quasimodo. Utanför katedralen, på stadens gator och torg dansar och uppträder den vackra zigenerskan Esmeralda. Esmeralda blir dömd till döden efter att ha blivit oskyldigt anklagad för mordet på Kapten Febus, och Quasimodo försöker rädda henne..

Anledningen till att jag valt att läsa Ringaren i Notre-Dame är helt krasst pga en skoluppgift. Jag läser Svenska B på komvux just nu och vi har fått i uppgift att läsa en bok från 1800-talet. Jag valde Ringaren i Notre-Dame för att jag länge varit nyfiken på originalberättelsen. Alla har vi väl sett Disneys version? Efter att ha läst ut boken kan jag säga att Disney gjort om både historien och karaktärerna helt.

Jag tyckte att boken var aningens trögläst. Men när jag väl kommit in i historien, hade jag svårt att lägga ifrån mig den. Victor Hugo skrev med underfundig humor och riktar sig ofta till läsaren: "ty vi tar för givet att läsaren med större intelligens än Febus i hela detta äventyr ej har trott sig se någon annan bister munk än ärkedjäknen".
Däremot har jag, som är tjej och lever i nutiden, svårt att acceptera Esmeraldas (och alla kvinnor i boken) dumhet och undergivenhet. Kvinnorna svimmar till höger och vänster och har inget bättre för sig än att brodera och vara svartsjuka på varandra. Men å andra sidan, det var sån kvinnosynen var på 1800-talet när bokens skrevs. Boken är stundom rörande och har ett riktigt tragiskt slut.

Jag ger boken 3/5 i betyg. Själva storyn är lite rörig, men spännande. Jag är glad att jag läst den, inte minst för att känna till originalhistorien. Men jag kommer nog inte att läsa om den.

/Cecilia

De tre musketörerna av Alexandre Dumas (bortlagd)

Nej, jag ger upp! Jag har försökt att läsa De Tre Musketörerna av Alexandre Dumas nu men jag kommer inte vidare. Det blir liksom så där att man sneglar mot bokhyllan hela tiden och tänker: ”Finns det inget annat jag kan läsa?”.

Problemet ligger nog i en frontalkulturkrock där en författare från romantiken som skriver om Frankrike på 1600-talet inte riktigt når fram till en modern, fotograferande, tv-spelande, twittrande snart 30-årig man på 2000-talet. Jag kan inte sympatisera med den hetlevrade D’Artagnan som förälskad och svartsjukt talar med en kvinna under 8 sidor där argumenten går i cirklar. En feminist skulle nog ha en hel del att säga om honom, vilket jag ändå ser mig som.

Jag har inga problem att lägga ifrån mig en bok om den inte tilltalar mig. Samma sak med filmer, tv-spel, osv. Varför slösa tid på böcker man måste traggla sig igenom. Nej, jag ger upp och ställer tillbaka boken i sin lilla boklåda med andra klassiker och kanske tar fram den igen någon gång då jag får mer utav den.

/Gottfrid

Bokinköp: Frankenstein av Mary Shelley

Det finns många klassiska böcker som ”man bara måste läsa”, men som man aldrig kommer sig för att läsa. Det är ofta historier som man i princip redan kan på grund av filmer eller barnversioner, men ändå har man inte läst dem. Jag har dock kommit in i en fas i mitt liv där jag ska läsa några av dessa klassiska böcker så jag får ett hum om vad som gjorde dem klassiska. Just nu håller jag på att läsa De tre musketörerna (1844) av Alexandre Dumas d.ä. (1802-1870), men den är lite svår att komma igenom. Det har inte så mycket med språket att göra utan mer det faktum att Dumas fick betalt per dialog vilket t.ex. ger en kärleksdialog som sträcker sig ut över åtta sidor i boken. Vi får väl se om jag tar mig igenom den...

Men nu har jag hur som helst beställt nästa klassiska verk från adlibris.se att kasta mig över: Frankenstein (1818) av Mary Shelley (1797-1851). Till skillnad från många andra så blev jag nyfiken på Mary Shelley på grund av hennes mor, Mary Wollstonecraft (1759-1797), som var en filosof och feminist under upplysningens 1700-tal. Det var när jag läste Idéhistoria på universitetet som jag fick en källtext i handen skriven av Wollstonecraft och som jag skulle analysera. Jag blev förtjust. Hon skrev på ett förvånansvärt modernt sätt och det bubblade verkligen av satir i hennes texter. Så när jag sedan fick veta att hon var mor till ”hon den där som skrivit Frankenstein”, så blev jag för första gången riktigt nyfiken på att läsa den.

 Mary Shelley (1797-1851)

/Gottfrid