Titel: Sista riket Originaltitel: The Final Empire
Bokserie: Mistborn #1
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2015
Genre: Genre
Goodreads snittbetyg: 4.41
Handling och Omdöme:
"I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer."
Jag var så otroligt taggad på att läsa Sista riket, jag har uppfattat det som att alla som läst den här boken har blivit helt förälskade och bara vill ha mer. Jag delar tyvärr inte deras entusiasm. För det första tog det mig ett halvår att läsa ut den. Ja, jag vet att jag inte läser lika mycket som tidigare men sanningen är att jag inte har velat plocka upp den här boken, den har inte lockat mig. När jag väl har läst har jag orkat läsa kanske ett eller max två kapitel i taget och sen har jag lagt undan den och gjort annat istället. Efter en stunds fundering kom jag fram till att det beror på att författaren har lagt all kraft på själva historien. Den är väldigt spännande och skulle förmodligen kunna bli en riktigt bra film. Men - jag vill att en bok ska ha mer än spännande intriger och händelser. Jag vill lära känna karaktärerna, jag vill lyssna på deras samtal och allra helst tycka något om dom. Den här bokens karaktärer är så svaga att jag inte ens vet vem som är vem. Jag håller koll på de två huvudpersonerna - Vin och Kelsier. Men resten av tjuvgänget? Vem är vem? Jag har ingen aning, jag ser bara ett gäng lönnfeta karlar med mustasch och skepparkrans (Min egen fantasi, jag tror inte det beskrivs någonstans att någon karaktär överhuvudtaget ser ut så..)
Det kan eventuellt även vara jag som börjar känna mig less på den här typen av litteratur. Jag har läst alldeles för mycket fantasy/dystopier/YA senaste åren och det är nästan så jag kan förutspå vad som ska hända härnäst.
Oavsett så håller jag fast vid att boken har en spännande story men tyvärr ointressanta karaktärer och den fångade mig aldrig. Jag skulle däremot kunna tänka mig att läsa fortsättningen - senare.
Mitt betyg: 3
Jag vill tacka Modernista för att jag fick chansen att läsa och recensera den här boken!
Omslaget:
Omslaget är verkligen jättesnyggt, stilrent.
Fler böcker i serien:
0.5 The Eleventh Metal
1. The Final Empire (Sista riket)
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages
3.5 Secret History
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. The Bands of Mourning
7. The Lost Metal
De tre första böckerna i serien är en triologi och bok 4-7 är en uppföljande serie som utspelar sig 300 år senare.
Recensioner av andra bloggare:
Nilmas bokhylla
Zellys bokhylla
Jag läste denna i höstas och blev inte heller helt övertygad. Har ingen aning om vad det var som gjorde att jag inte föll som en fura, men den grep aldrig tag i mig.
SvaraRaderaBörjade på denna för ett par månader sedan. Fick inget flyt i läsningen. Det var något med språket som inte gick hem hos mig. Sedan en massa karaktärer som jag inte fick grepp om. Slutade faktiskt läsa efter att ha kämpat mig igenom ca 200 sidor.
SvaraRaderaJag älskar de första böckerna, som ljudbok har jag lyssnat på dem fem gånger. För mig är karaktärerna väldigt olika och ser helt olika ut, Ham är ju bufflig och ärrig med godhetsleende i ögonen tex, medan Kelseirs kollega är kortare, kortklippt eftersom han ofta ska smälta in hos de högre uppsatta, i typ svart kostym, trött humor i ögonen osv. Jag har tänkt teckna gänget hundra gånger.. men jag tror att Michael Kramer tillför mkt som uppläsare. Prova ljudisen :)
SvaraRadera