Horn av Joe Hill

Titel: Horn
Originaltitel: Horns
Författare: Joe Hill
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2010
Genre: Skräck
Handling: ”Ignatius "Ig" Perrish vaknar upp en morgon med en fruktansvärd baksmälla. Vad han gjort kvällen innan minns han inte riktigt. Vill han heller inte minnas. Det senaste året har han levt i en skärseld av saknad och sorg efter att hans älskade Merrin hittats våldtagen och mördad. Ig är den som figurerat som huvudmisstänkt i mordutredningen, men har släppts i brist på bevis.

Omgivningen i det lilla samhället Gideon i New Hampshire har emellertid redan dömt honom. När han ser sig själv i spegeln den där morgonen dagen efter tror han att hans omtöcknade sinne spelar honom ett spratt, att han ser i syne: i pannan har två horn börjat växa fram. Förskräckt tar han sig ut i vardagsrummet där han möter sin flickvän. Hon tar ingen notis om hornen, men börjar uppföra sig underligt, säga saker hon normalt inte gör - alldeles för uppriktigt. Och på samma sätt uppträder nu alla som Ig "stöter på" med sina horn. De säger sitt hjärtas mening - och den avslöjar ofta de mest överraskande fula och smärtsamma saker. Denna djävulska gåva att få folk att förvandlas till sanningssägare matchar hornen, kan man säga. Man förstår snart vartåt berättelsen leder - mot den slutliga uppgörelsen mellan Ig och det monster som är flickvännens mördare. En kamp där utgången är mycket oviss.”

Jag har i samma stund som jag skriver detta just läst ut boken Horn av Joe Hill och känner att jag ska smida medan järnet är varmt, som man säger. Boken kom till mig genom Cecilia som hade läst den som en del av hennes studier och trodde att jag skulle tycka om den – och det gjorde jag också. Den är skriven av Joe Hill (född 4 juni, 1972), eller snarare Joseph Hillstrom King som han egentligen heter och är son till den kända skräckförfattaren Stephen King, men eftersom Joe inte vill glida in i författarskapet på sin faders berömmelse så har han bytt namn till Joe Hill (som för övrigt var en samhällskritisk folksångare i USA på 1800-talet och som faktiskt ursprungligen var från Sverige).

Boken då? Ja, den var något jag aldrig stött på tidigare. Boken börjar liksom i mitten berättelsen och händelser länkas samman genom hela boken på ett genialiskt sätt. Den är inte så skrämmande som man först kan tro, men den innehåller en del lite mer osmakliga eller otäcka scenarier som man får genomlida. En av guldkanterna i boken är den kristna mytologin som stöts och blöts från alla perspektiv – något som jag uppskattar som religionsintresserad. Den är spännande, kuslig, intressant men framför allt rolig. Herr Hill har humor och han väver in det så snyggt att man knappt märker av det förrän man sitter och småfnissar för sig själv. Jag verkligen älskar författare som kan konsten att göra det.  Man kan inte tro att detta bara är Hills andra roman, men det är det. Hans första heter Heart-Shaped Box (2007), som jag känner att jag måste försöka läsa och det kommer även en ny bok nästa år med det fyndiga namnet: NOS4A2.

Jag älskade verkligen denna bok och kan inte ge den annat än 5/5 i betyg.

/Gottfrid