The Hobbit, or There and Back Again av J. R. R. Tolkien

Titel: Hobbiten/Bilbo
Originaltitel: The Hobbit
Författare: J. R. R. Tolkien
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1937
Genre: Fantasy, Äventyr
Handling: ”Den lille hobbiten Bilbo Secker dras av trollkarlen Gandalf grå med på äventyr tillsammans med tretton dvärgar, ledda av den sturske Thorin Ekensköld. De ska röva bort en stor guldskatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug. På vägen stöter de på ruskiga troll och vättar, men också hjälpsamma varelser som alver, jätteörnar och den store Beorn. Bilbo träffar också den slemmige Gollum som håller till i en mörk grotta uppe i bergen. Gollum utmanar Bilbo på en tävling och blir där av med sin magiska osynlighetsring. En ring som kommer att spela en viktig roll i berättelsen.”

Omdöme:
Även fast jag har läst denna bok ett otal gånger och senast läste jag ut den i förra veckan så tänkte jag ändå skriva en recension om den - speciellt nu när jag just har stigit upp tidigt en dag med sovmorgon för att boka biljetter för biopremiären av den första delen av The Hobbit den 12 december.

Först och främst så kanske ni undrar varför jag har två svenska titlar och då kan jag berätta att det är först efter den senaste svenska översättningen som gjordes 2007 som boken började heta Hobbiten – före det hette den nämligen bara Bilbo (vilket jag inte tycks kunna sluta att benämna den som). Något som jag har blivit irriterad över i den nya översättningen, både av The Hobbit och Lord of the Rings-böckerna, är att de faktiskt har översatt Bilbos efternamn från Baggins till Secker. Men men, det får väl gå ändå.

Anledningen till varför jag har läst om denna bok så många gånger är för att enligt mig är detta sagornas saga. Den ultimata ”there and back again”-berättelsen med allt ifrån drakar, skattjakter, hjältemod, lustigheter och den lugna och trygga figuren som blir en oväntad hjälte. Även fast många har försökt så tycker jag få kan få till den där fairytale-feelingen (som jag kallar det) och bland de moderna författarna tycker jag väl att Neil Gaimans Stardust är det närmaste någon har kommit sedan The Hobbit släpptes. Efterföljarna, The Lord of the Rings-böckerna, tycker jag saknar mycket av detta eftersom man blir tvångsmatad med information - vilket visserligen är intressant men det tar enligt mig lite död på sagokänslan. Hobbiten är däremot mer sparsam med fakta och håller en kvar i Middle Earth på ett mer naturligt sätt.

Man märker ganska snabbt att Tolkien har använt olika sätt av berättande i The Hobbit och The Lord of the Rings-böckerna. I början av The Hobbit då han beskriver Hobbitar så står det: ”...De sysslar föga eller inte alls med trollkonster, utom av den vardagliga sort som hjälper dem att försvinna tyst och snabbt när stora dumma människor som du och jag kommer klampande som elefanter...”.
Medan han i Ringens Brödraskap skriver: ”...Från första början kunde de konsten att försvinna snabbt och ljudlöst  när storvuxna som de inte ville träffa kommer klampande...”.
The Hobbit är alltså lite mer som att han berättar för yngre läsare medan The Lord of the Rings-böckerna är mer riktad åt vuxna läsare.

Ni kanske redan anat men jag ger The Hobbit en klar 5 av 5 i betyg.

Läs gärna mitt inlägg om Tolkiens värld.

Spekulationer om filmen:
Jag kan inte annat än att ha höga förväntningar på den kommande första filmen som är baserad på The Hobbit. Speciellt eftersom man var tredje månad eller så fortfarande ser om The Lord of the Rings-filmerna. Jag har fått tillit till Peter Jacksson att han gör en film som är värdig Tolkiens berättelser då The Lord of the Rings-filmerna var så välgjorda och gav alla Tolkien-fans gåshud från första filmrutan då Galadriel började prata till sista scenen med Samwise Gamgee, så där en 12 timmar senare. Det ska hur som helst bli riktigt roligt att se.