The Hobbit: An Unexpected Journey – en filmrecension.

Eftersom biopremiären av The Hobbit: An Unexpected Journey är årets stora händelse (bortsett från min och Cillas förlovning så klart) så tänkte jag skriva några rader om den trots att det handlar om en film och inte en bok. Den är ju dock baserad på en bok så det kanske går ändå. Jag ska göra mitt bästa för att inte spoila något för er som inte sett den, men om du som läser absolut inte vill veta något så föreslår jag ändå att du slutar läsa här!

I onsdags så var det biopremiär av den första delen av Peter Jacksons filmatisering av J. R. R. Tolkiens fantastiska bok från 1937: The Hobbit/Hobbiten. Jag måste medge att jag inte kunde undgå att ha förväntningar även fast jag försökte att utgå ifrån att jag kunde ju bli besviken. Men genom Lord of the Rings-filmerna och även andra filmer som Peter Jackson har varit inblandad i de senaste 12 åren har gett mig ett förtroende för honom – speciellt när det gäller Tolkien. Man får visserligen räkna med lite tillägg för att tillfredsställa den allmänna massan (i Lord of the Rings-filmerna var det t.ex. utvidgandet av Aragorn och Arwens kärlekshistoria och de långa krigsscenerna) för vad än folk säger så är film och litteratur två helt olika medier och det går helt enkelt inte att bokstav för bokstav följa en bok – deal with it!

På morgonen vid 08:00-tiden den 3 december släpptes biljetterna och jag satt där redo att boka. Vi hade inte tänkt att se den i 3D, men jag måste ha gjort något fel för det blev 3D ändå, men så här i efterhand är jag glad för det för även om jag får ont i ögonen av det så blev det en hel annan upplevelse än vad jag tror en vanlig visning skulle ha gett. Filmen är dessutom filmad med 3D-kameror så den ska väl som va optimerad för 3D-visning.

Kom till saken: Hur var filmen då?
Jag kan inte säga annat än att jag var helt förtjust. Peter Jackson har gjort det igen! Jag hade haft grymt ont i ryggen de senaste dagarna och jag hade varit lite orolig för det då jag skulle sitta i en biosalong i tre timmar, men jag glömde bort smärtan helt. Jag satt bara och log som ett fån under hela visningen. Jackson har verkligen en förmåga att väcka liv i Middle Earth som gör att även fast historien är något korrigerad för att passa på film så spelar det ingen roll - man är som nöjd ändå. Jackson har även gjort något som jag hade gissat att han skulle göra nämligen att lägga till en historia som finns i bakgrunden av Bilbos historia och som man bara får nys om i slutet av Hobbiten-boken. En historia som finns nämnd i The Silmarillion och som jag inte tänker avslöja något om. Det finns även med andra delar som inte finns med i Hobbiten-boken men som ändå har ursprung i andra Tolkien-texter - om än även dem något korrigerade.

Jackson fascinerar alltid med valet av skådespelare, för även fast man har sina egna tankar om hur alla ska se ut så blir det på något sätt ändå så rätt. Martin Freeman är utmärkt i sin roll som den unge Bilbo och de 13 dvärgarna har verkligen fått var sin personlighet. De gamla skådespelarna från Lord of the Rings-filmerna (Ian McKellen, Hugo Weaving m.f.) var briljanta som vanligt. Min favorit bland de nya karaktärerna var dock Sylvester McCoy som trollkarlen Radagast the Brown. Namnet Radagast flyger förbi i både Hobbiten, Sagan om Ringen-böckerna och Silmarillion men jag hade alltid tänkt mig en Gandalf i brunt, men då jag såg honom i filmen så insåg jag att det är ju så han ska se ut.

Hoppas nu att jag inte sagt för mycket för er som ska se filmen.
Som ni kanske har anat så kammar denna film full pott hos både mig och Cilla och det kommer att bli så svårt att vänta på nästa film, The Hobbit: The Desolation of Smaug som kommer den 13 december 2013 och den tredje och sista, The Hobbit: There and Back Again, som kommer 2014. Sedan måste man införskaffa Extended-versionerna och ja, det är alldeles för lång väntan.

Bildkälla: http://www.moviemarkers.net