Titel: Morsning och goodbye
Författare: Magnus
Härenstam, Petter Karlsson
Förlag: BokförlagetForum
Originalspråk:
Svenska
Utgivningsår:
2015
Genre: Biografi
Goodreads
snittbetyg: 3.57
Handling och
Omdöme:
De flesta av
oss minns Magnus Härenstam tillsammans med Brasse Brännström och Eva Remaeus i
det kultförklarade barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, som
lärde ett helt land att räkna, läsa och skriva. Själv minns jag dock mer det
kassettband med titeln ”Varning för barn” som jag hittade hemma som liten och
lyssnade sönder. Eller de LP-skivor som jag lånade från familjen Isakssons uppe
på byn med titlar som ”Det är serverat” och ”Magnus och Brasse”. Detta var
krogshower med monologer som ”Verkmästaren i magen”, ”Backhopparen”, ”Bäst att
ta sig ett glas”, ”Svordomsvisan” m.m. Sedan minns jag också när jag började
tycka om Lasse Hallströms filmer där både Magnus och Brasse medverkade flitigt
tills Lasse åkte över Atlanten för att bli Hollywoodstjärna. Jag minns Göta
kanal, Picassos äventyr, Sällskapsresan, Macken – Roy's & Roger's
Bilservice, Vuxna människor, Jeopardy! osv. Magnus var där hela tiden. Den 13
juni i år avled han dock 73 år gammal, men hann skriva ner sina memoarer i
boken ”Morsning och goodbye” som kom ut en månad innan hans död. Här skriver
han om sitt liv från sin gråa uppväxt i ett akademiska och religiöst
barndomshem i Västervik till sina sista år i livet.
Jag är
vanligtvis inte speciellt intresserad av biografier, men har läst ett par
stycken som alla har handlat om människor jag har ”vuxit upp med” (t.ex. Robert
Gustavsson, Tommy Körberg osv.) och som jag har ett genuint intresse för.
Därför valde jag att plocka upp Magnus Härenstams biografi och ge den en chans.
Jag måste dock säga att jag är aningen besviken och hade svårt att avsluta den.
Till att börja med skriver Magnus mycket om sina båtsemestrar och liknande
privata äventyr som bara skulle intressera hans barn eller någon annan
närstående (eller om man är intresserad av båtar) – inte mig som utomstående läsare.
Han drar upp många namn på ett sådant sätt som att jag borde känna till dessa
människor, men har i verkligheten ingen aning om vilka dessa är. Detta
återkommer hela tiden och får mig att känna mig lite utanför. Han hoppar dessutom
en del från dåtid till nutid och tillbaka igen, så man kan få lite svårt att
hänga med om vilket år det handlar om.
Det positiva
med boken handlar dock enbart om hur intresserad av Magnus man är. Är man inte
intresserad är boken inte mycket att hänga upp i julgranen. Den är som biografi
okej, eftersom den är ganska rolig och tillsynes ärlig, men den enda gången jag
kände att jag blev rörd av boken var dock när han berättar om Brasses
begravning. Förutom det lämnade den mig ganska likgiltig.
Jag ger Morsning
och goodbye av Magnus Härenstam 2 av 5 i betyg.
Recensioner
av andra bloggare:
Vad synd - det känns som att just Magnus av alla skulle kunna leverera när det gäller en biografi.
SvaraRadera