Titel: Vägen till Jerusalem,
Tempelriddaren,
Rikets vid vägens slut
Bokserie: Arn Magnusson
Författare: Jan Guillou
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 1998, 1999, 2000
Genre: Äventyr,
Historisk roman
Handling: ”
Nådens år 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård, belägen vid Vänerns strand några mil nordost om Skara. Han är son till Sigrid och Magnus, båda av urgamla stormannaätter och befryndade med både norska och svenska kungaätter. Detta är berättelsen om hur Arn, sedan han blivit moderlös, tas om hand av cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster och av dem får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Av den väldige broder Guilbert de Beaune lär han sig också hantera båge och svärd som en riddare utan fruktan och tadel. Ty cisterciensermunkarna har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan skulle kunna göra mera nytta som en Kristi stridsman och trons försvarare i Det heliga landet.”
Historia och omdöme:
Det är något speciellt med Guillous böcker om Arn. De berättar nämligen om en del av svensk historia som har varit omstridd och som för bara ett par decennier sedan stred om frågan:
Var är Sveriges vagga?
Det har funnits två ”skolor” som har haft olika teorier om detta:
Svealand-skolan/Vikinga-skolan, som jag skulle säga har sitta rötter i 1800-talets vikingaromantisering och är den gamla officiella sanningen. Den andra kallas för
Västgötska-skolan och som till en början togs fram av mer eller mindre patriotiska amatörforskare. Svealand-skolan ville mena att Sveriges vagga ligger i Uppland kring gamla Uppsala medan Västgötska-skolan menade att den ligger i hjärtat av Götaland. Diskussionen var som hetast i början av 80-talet och forskare kom senare mer eller mindre slutligen överens om att det faktiskt var Västgötska-skolan som hade mest rätt i denna fråga. Sverige som rike fanns nämligen inte förrän långt efter
vikingatidens slut och egentligen inte ens under den tid som Guillou skriver om - Västra Götaland, Östra Götaland och Svealand var skiljda riken, dock under en kung. Men Västra- och Östra Götaland under Arns tid la däremot grunden för Sveriges riksbildande i mitten av 1200-talet bland annat genom slaget vid Lena år 1208 och slaget vid Gestilren år 1210 som nämns i
Riket vid vägens slut och där Västgötar och Svear kämpade och vann mot Östgötar och Danskar. Men det var också i Götaland kungarna regerade från borgen Näs på Visingsö. Där fanns också biskopssätet i Skara och det var där som maktens män sedan begravdes. Birger Magnusson (
Jarl) levde på 1200-talet och betraktas som Sveriges landsfader. Han var bosatt i Västra Götaland, även om det var han som flyttade landets huvudsäte från borgen Näs till dagens Stockholm. Han begravdes däremot i Varnhems klosterkyrka utan för Skara i Västra Götaland. Hans son Magnus Birgersson (
Ladulås) blev senare det nya riket Sveriges första kung.
 |
| Birger Magnusson 1210-1266 |
Guillous böcker är, trots att de är ren fiktion, det slutliga spiken i Svealand-skolans kista: Sveriges vagga ligger i Götaland. Är det Guillou som har forskat fram allt detta? Knappast, men det är han som förmedlar historien till det svenska folket genom dessa böcker och därför tycker jag att de är viktiga. Jag tror alla har nytta av att ha en aning om sitt lands historia (och även andra länders för den delen) för att veta var vi kommer ifrån och kanske lära oss både av våra förfäders misstag men också att nationalism kanske inte är lika svart och vitt som vissa verkar tro. Rasism och främlingsfientlighet blir rent utsagt löjligt när man läser historia och inser att vårt land är byggt av invandring och influenser av andra kulturer.
Guillou är också en riktigt bra författare och får en att känna som att man är med i det gamla medeltida Götaland. Hans porträttering av verkliga personer tycker jag också är väldigt klockrena - speciellt beskrivningarna av Saladin och Rickard Lejonhjärta i
Tempelriddaren. Men det är också fiktion och vilken författare som helst måste nog böja lite på fakta och källinformation för att sätta in en påhittad karaktär i historien, men jag tycker att han gör det riktigt bra. Jag har fått för mig att författare som skriver thriller har en förmåga att skriva bra historiska romaner. Det är visserligen bara en teori, men förutom Jan Guillou så tänker jag på Ken Follett som skrev
The Pillars of the Earth (
Svärdet och spiran) som utspelar sig i medeltida England som också är en bra historisk roman skriven av en thriller-författare.
Jag rekommenderar Arn-trilogin till både de som söker spänning och äventyr i böcker, men också till de med historieintresse. Filmerna är också väldigt bra men i som så många andra fall så är böckerna mycket mycket bättre.
Om ni finner denna del av Svensk historia intressant och vill veta mer så rekommenderar jag
Sveriges historia: 600-1350 av Dick Harrison.
Min lilla blogg heter www.flisansboktips.blogspot.com :)
