onsdag 26 juni 2013

Inferno av Dan Brown

Svenskt omslag
Titel: Inferno
Författare: Dan Brown
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2013
Genre: Deckare
Handling: "In the heart of Italy, Harvard professor of symbology Robert Langdon is drawn into a harrowing world centered on one of history's most enduring and mysterious literary masterpieces . . . Dante's 'Inferno.'
Against this backdrop, Langdon battles a chilling adversary and grapples with an ingenious riddle that pulls him into a landscape of classic art, secret passageways, and futuristic science. Drawing from Dante's dark epic poem, Langdon races to find answers and decide whom to trust . . . before the world is irrevocably altered."


Omdöme: Ikväll blev jag färdig med Dan Browns senaste bok Inferno som cirkulerar kring Dante Alighieris mästerverk Den Gudomliga Komedin, eller Divina Commedia på originalspråket Italienska. Jag har faktiskt provat på att läsa Den Gudomliga Komedin men kom bara två tredjedelar in i första delen (som heter just Inferno) innan jag tröttnade. Problemet med Dante är väl att jag nog skulle ha älskat honom om jag var en katolsk Italienare på 1300-talet istället för en ateistisk svensk som lever på 2000-talet, då det är en hel del kändisar från dåtidens Italien som dyker upp på hans resa genom helvete och himmel, och... nu var det inte den boken jag skulle skriva om...

Engelskt omslag
Jag måste säga att jag till en början blev lite besviken med Inferno. Den var fortfarande bra och spännande men jag kände som om mina rädslor hade blivit besannade när det kommer till Browns författarskap: Hans böcker är i princip samma berättelser. Som tidigare böcker med Robert Langdon i huvudrollen (Änglar och demoner, Da Vinci-koden och Den förlorade symbolen) så dras Langdon in i någon härva där det är ytterst bra att vara symbolexpert i och han får dessutom alltid sällskap av en ung, vacker kvinna. Det var när jag läste Den förlorade symbolen som jag tänkte att Brown höll på att haka upp sig lite och när jag började med Inferno så verkade det också som jag hade rätt.
Men jag hade fel.
I den senare halvan av boken så vänds allt upp och ner och Brown blir återigen en av de bättre deckarförfattarna vi har idag. Så misströsta ej!

Det är egentligen inte konstigt att jag tycker om Brown då ingen annan författare som jag läser tar med så mycket fakta om historia och religion som han gör – och ni som känner mig vet att det är två ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Av de fem böckerna jag läst av Brown så tycker jag nog Inferno är en av de bättre och den får 4 av 5 i betyg av mig.

Kolla gärna in mitt inlägg som jag skrev om Dan Brown och hans tidigare böcker den 17 januari i år: Dan Brown – Kodernas mästare

torsdag 20 juni 2013

Coraline av Neil Gaiman. Bok och film.

Originaltitel: Coraline
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: Harper Collins
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2003
Genre: Fantasy, YA

Handling:
"Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt." från adlibris.

Omdöme:
Trots att detta är en bok för MG/YA är den ganska otäck, på ett psykologiskt sätt. Det är blod, knappar istället för ögon och otäcka "drömmar". The other mother är hemsk på bästa Disneyskurk-sätt (utan sånger!) och Coraline är en modig och tuff liten tjej.
Min favoritkaraktär är dock den svarta katten - som så ofta förr fångar Gaiman katters kattighet på ett förträffligt sätt!

“What's your name,' Coraline asked the cat. 'Look, I'm Coraline. Okay?'
'Cats don't have names,' it said.
'No?' said Coraline.
'No,' said the cat. 'Now you people have names. That's because you don't know who you are. We know who we are, so we don't need names.”

Helt fantastisk, som ni ser.
Däremot kan jag tycka att boken blir lite för mörk ibland, nästan så den känns tung. Jag vill rekommendera den till alla som vill läsa en kort bok som är lite småläskig.
Jag ger boken Coraline betyget 4/5!

Omslaget:
Det är fint, lite tråkigt kanske. Jag stör mig på att Coralines kläder har "fel" färger om man jämför med vad det står i boken. Men jag gillar detaljerna i bilden.

Andra omslag:
 
1. En pocketutgåva. Ser lite mer vuxen ut. Fin, påminner om gammal film.
2. Originalutgåvan, illustrerad av Dave McKean. Läskig!
3. Nyutgåva efter att filmen kommit ut. Fin. Jag gillar knappmånen och att trädet ser ut som en hand..
4. Ett annat Dave McKean-omslag. Gillar inte riktigt färgerna här men katt är med å det är bra. :)
5. Ett till filmomslag. Inte lika snyggt som det andra men jag gillar färgerna.
6. Franskt (?) omslag. Riiktigt snyggt!!
7. Dansk utgåva. Helt okej, men ser inte ut som en läskig ungdomsbok utan mer som en relationsroman för vuxna..?
8. Svensk utgåva. Förlåt men jag gillar verkligen inte den här..

Vilket omslag gillar ni bäst?

Recensioner av andra bloggare:
Nellons bokblogg
Bookis 

Se vad Neil Gaiman har att säga om knappar :







Filmatiseringen
Titel: Coraline
Svensk titel: Coraline och spegelns hemlighet
Regi: Henry Selick (Nightmare before Christmas)
Manus: Henry Selick & Neil Gaiman
Rösterna:
Coraline Jones - Dakota Fanning
Mel Jones/The Other Mother - Teri Hatcher
Mrs Spink / Other Mrs Spink - Jennifer Saunders
Mrs Forcible / Other Mrs Forcible - Dawn French
The Cat - Keith David
Wybie - Robert Bailey Jr.

Omdöme:
Jag tycker verkligen om den här filmen, hade jag sett den för ett par år sedan när jag var "besatt" av filmer som Nightmare before Christmas och den onda dockan hade detta verkligen varit en livsfavorit för mig.
Jag gillar verkligen castingen, Tori Hatcher är perfekt som The Other Mother. Dawn French och Jennifer Saunders är fantastiska som Coralines grannar mrs Spink och mrs Forcible.
Jag tycker även att Henry Selick har lyckats fånga bokens kusliga känsla på ett bra sätt och jag älskar verkligen stop-motion! Alla detaljer!
Vissa saker är tagna direkt ur boken men det finns vissa saker som skiljer sig givetvis. Den största skillnaden är karaktären Wybie som inte är med alls i boken.
På det stora hela är det en välgjord och bra film som nästan gör boken rättvisa ;)



DNs kulturenkät

Jag hittade den här hos Alekzandra, som hittade den hos Dark places.

Första skivan jag köpte: Hanson - Mmmbop. Jag var 10 år (tror jag?).
Senast spelad låt: Rolling Stones - Play with fire
Första sajten jag kollar när jag vaknar: Instagram i mobilen
Spel jag spelar mest: Just nu: Ni No Kuni: Wrath of the White Witch
VOD-tjänst: Netflix
SVT Play-tips: Vet inte ens vad som går på svt. Babel är bra! (Är sjukt dålig på att se på tv överhuvudtaget..)
Favoritradioprogram: Christer i p3 och Sommar i p1
Söndagskulturkonsumtion: Böcker
Dyraste kulturvana:
Böcker - fina utgåvor av mina favoriter
Film jag sett flest gånger:
Amelie från Montmartre, The Royal Tenenbaums eller Nightmare before Christmas



Bok jag läst flest gånger: Harry Potter-serien
Favorittidskrift:
Molly Makes
Konstart som är svårast att relatera till: 


Konstverk jag skulle vilja äga: Vad som helst av Audrey Kawasaki


Verk som fått mig att gråta: Johanna Tydells bok I taket lyser stjärnorna
Favoritsajt:
pinterest.com och alla bloggar jag läser.

onsdag 19 juni 2013

The Graveyard Book av Neil Gaiman

Originaltitel: The Graveyard Book
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: Harper Collins
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2008
Genre: Fantas, Barn

Handling:
Ett litet spädbarn får sin familj mördad, men lyckas själv undkomma. Barnet hamnar på en gammal kyrkogård där invånarna fattar medlidande med honom, de bestämmer sig för att ta hand om och uppfostra pojken. Samtidigt måste de ge honom alla de speciella egenskaper som en levande människa måste ha för att överleva på en kyrkogård. Pojken, som kallas för Nobody, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj, fortfarande är ute efter honom.

Omdöme:
Den här boken är så bra och så spännande. Jag önskar att jag hade läst den när jag var runt 11-12 år. Då hade jag nog älskat den ännu mer!
Boken handlar om Nobody Owens som växer upp på en kyrkogård och blir uppfostrad av sina adoptivföräldrar mr och mrs Owens, som varit döda ett bra tag. Han får även en beskyddare, Silas. Vi får följa Bod från spädbarn till att han är i 15 års åldern och det är kul att följa hans resa från barn till en ung man. Boken är stundom lite småläskig men även rolig och tänkvärd. Den handlar en hel del om att man ska leva sitt liv när man har chansen.
Jag tycker att Graveyard Book är Neil Gaimans bästa bok för yngre läsare. :)
Jag ger Graveyard Book betyget 5/5!

Omslaget:
Jag har inte riktigt gillat det här omslaget tidigare, jag har gillat färgerna och teckensnittet men aldrig fattat varför gravstenen har så konstig form, det var först idag (efter fem år!!) som jag upptäckte Bods profil framför gravstenen! Haha!

Andra omslag:
 
1. Utgåvan med Chris Riddells illustrationer. Silas och Bod på framsidan. Fin. Såhär ser även den svenska utgåvan ut, utgiven av Bonnier Carlsen.
2.En pocket-utgåva. Förmodligen för att locka vuxna att köpa den. Riiktigt snygg!
3. Italiensk utgåva. I love it!
4. Fransk utgåva. Även denna är supersnygg. (Nobody Owens besynnerliga liv är en superbra titel!)
5. Indonesisk utgåva. Njaaae, tycker inte att den gör boken rättvisa riktigt..
6. Finsk utgåva. De har använt en av Dave McKeans bilder här, tyvärr räcker det inte utan boken ser tråkig ut tycker jag..
7. Spansk utgåva. Cool!
8. Thailändsk utgåva. Fint omslag men Bod ser lite... speciell ut...?

Vilket omslag gillar ni bäst?

Recensioner av andra bloggare:
...and then there was Beatrix
Boktycke
Readables



tisdag 18 juni 2013

Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman

Originaltitel: Good Omens: The Nice And Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch
Författare: Terry Pratchett, Neil Gaiman
Förlag: William Morrow & Company
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1990
Genre: Fantasy, Humor

Handling:
Enligt 'The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch' (världens enda korrekta bok med profetior, skriven 1655, innan hon exploderade) kommer världen att gå under på Lördag, närmare bestämt nu på lördag, precis innan middagstid.
Så de Godas och de Ondas arméer samlar sina krafter, Atlantis reser sig ur havet och grodor faller från skyn. Allt verkar gå enligt den gudomliga planen. Förutom att en, något kinkig ängel och en lev-snabbt-dö-ung-demon (som båda levt länge på jorden och blivit riktigt fäst vid sin livsstil) inte alls har någon lust att delta i den stundande Armageddon.
Och så var det den lilla detaljen att någon råkat förväxla Antikrist..

Omdöme:
Det här är en bok som jag verkligen älskar. Den har så mycket humor och samtidigt intelligens. Neil Gaimans intresse för mytologi skiner igenom och Pratchetts humor är omisskännlig.
Jag har läst den här boken en gång tidigare, det var faktiskt den första bok jag läste av både Pratchett och Gaiman, och även om jag gav den en fempoängare redan då så är kärleken ännu starkare nu. Förmodligen för att jag "känner" båda författarna och nördigt (och girigt) slukar varje sida och söker efter deras specifika fingeravtryck.
Mytologi, fantasy, humor och filosofi är fyra ord som beskriver boken bra.
Mina favoritkaraktärer är såklart ängeln Aziraphale och demonen Crowley ("An Angel who did not so much Fall as Saunter Vaguely Downwards")
Och jag gillar den lilla romansen mellan häxan Anathema och "häxjägaren" Newton Pulsifer (påminner starkt om Discworlds häxa Magrat Garlick och (narren) Verence II).
Däremot är jag även medveten om att den här boken inte är för alla, engelskan är halvsvår och jag var tvungen att läsa om vissa stycken flera gånger för att hänga med. Det kan även, som sagt, vara en fördel att känna till Gaimans och Pratchetts tidigare verk för att verkligen uppskatta boken.
Jag ger Good Omens betyget 5/5!

Läs även Gottfrids recension här.


Omslaget:
Omslaget är inte så jättesnyggt men det duger.

Andra omslag:
 
1. Helt okej, men ser mer ut som en äldre filmposter än en bok.
2. Det var den här pocketversionen jag läste första gången. Helt okej, jag gillar teckningarna av Aziraphale och Crowley.
3. Riktigt snygg!
4. Nja, jag gillar inte riktigt illustrationen. Ganska tråkig.
5. Lite småkul, förutom &-märket som försvinner i allting..
6. Snygg! Riktigt stilren.
7. Jättesnygg!
8. Heeeemsk!


Övrigt - lite fanart:



Aziraphale och Crowley? ;)


torsdag 13 juni 2013

Äntligen är den på väg!

"A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.
Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie--magical, comforting, wise beyond her years--promised to protect him, no matter what." från adlbris.

Nu håller vi bara tummarna för att adlibris skickar boken så vi har den på tisdag! Så sjuuukt peppade!!!!

onsdag 12 juni 2013

tisdag 11 juni 2013

Bookshelf Tour - Sovrummet

Jag älskar att kika (läs rota) i andra människors bokhyllor och bookshelf tours på youtube är värsta porren för mig. Jag har tänkt ganska länge att jag ska spela in en egen tour men det har inte blivit av hittills. Men häromdagen fick jag ändan ur och filmade böckerna vi har inne i sovrummet. :)

Del 1:

Del 2:

måndag 10 juni 2013

Batman - Serier, böcker, filmer och tv-spel

Vissa saker blir man aldrig för gammal för och i mitt fall är det bland annat min fascination för Batman. När jag var liten så började den animerade serien sändas i svensk TV och jag fastnade snabbt för det mörka och mystiska med denna karaktär. Nu så här i efterhand så inser jag att jag har haft lite tur som upptäckte Batman när jag gjorde det eftersom det var just efter att den mörka versionen av Batman hade fått en renässans efter år av en mer lättsam version.

Det var nämligen så att genom åren så har Batman fallit offer för censur vilket har gett upphov till en något mer löjlig Batman som den man kunde se i TV-serien (”Läderlappen”) från 1960- och 70-talet med Adam West i huvudrollen. Batman i den första serien, "The Case of the Chemical Syndicate", som publicerades i Detective Comics #27 i maj 1939, höll sig nämligen inte från att ta död på bovar. Så under 1960- och 70-talet så fick Batman börja slåss mot jätteinsekter, monster och rymdvarelser istället för att han skulle få fortsätta sin hjältebana.

Tack och lov förändrades detta genom Frank Millers serier som ”Batman: The Return of the Dark Knight” från 1986 och ”Batman: Year One” från 1987 där Batman återvänder till sina mörkare rötter – även fast han fortfarande inte dödar bovar så spöar han i alla fall upp dem rejält.
Även inom film återvände Batman till mörkret först genom Tim Burtons fantastiska film ”Batman” från 1989 med Michael Keaton och Jack Nicholson i rollerna som Batman och Jokern, och sedan den animerade serie som jag först upptäckte Batman i. Burton gjorde ju som bekant senare ”Batman Returns” 1992 med Michael Keaton, Danny DeVito, Michelle Pfeiffer och Christopher Walken, men efter det måste jag säga att det bara gick utför med Batman-filmerna när de gjorde ”Batman Forever” (1995) och ”Batman & Robin” (1997) . Det var inte förrän Christopher Nolan gjorde sin The Dark Knight-triologi: ”Batman Begins” (2005), ”The Dark Knight” (2008) och ”The Dark Knight Rises” (2012), som det blev ordning på torpet igen. Nolan tycker jag har gjort underverk med Batman även fast han hittat på mycket själv och vinklat och vridit på originalstoryn. Kan också berätta att det var tack vare Burtons Batman-film från 1989 som gjorde att översättningen ”Läderlappen” försvann (tack och lov).

Batman har under de senaste åren även gjort succe inom tv-spelsvärlden med spelen ”Batman: Arkham Asylum” (2009) och ”Batman: Arkham City” (2011) som har blivit mycket hyllade. Den 25 oktober i år väntas även ett tredje spel, ”Batman: Arkham Origins” komma ut vilket i alla fall jag knappt kan vänta på. I spelen möter vi de flesta Batman-skurkarna och Jokern är förstås alltid den som jävlas mest (även fast Hugo Strange är huvudskurken i ”Arkham City”). I ”Arkham City” får man även spela Catwoman som har ett eget story-mode och även Robin och Nightwing - fast då bara i Challenger-mode och om man köper och laddar hem dem. Spelen är verkligen ett frosseri för oss Batman-fans då man hela tiden får läsa om karaktärerna som dyker upp i spelet och man märker att de verkligen har läst på. Att rösterna till Batman och Jokern är desamma som den animerade serien från 1990-talet (Kevin Conroy och Mark Hamill) gör inte saken sämre. Måste bara också berätta att Mark Hamill som gör rösten till Jokern i spelen och den animerade serien är den samme Mark Hamill som spelar självaste Luke Skywalker i de gamla Star Wars-filmerna.

Istället för att läsa böcker så har jag under den senaste tiden hållit mig mer till serier vilket jag inte insåg också är en form av litteratur förrän Cecilia påpekade detta. Så framöver tänkte jag presentera några av de seriealbum och böcker om Batman som jag har gottat mig i den senaste tiden.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...