På fjärde och sista plats hamnar Mary Shelleys klassiska verk Frankenstein. Jag tror nog att det har mest att göra med det lidelsefulla berättarsättet som gör att man större delen av boken himlar med ögonen och blir ganska trött på den något patetiske huvudrollen. Även fast den redan 1818 tog upp det skrämmande med vetenskapliga framsteg som diskuteras fortfarande idag så tyckte jag ändå inte om den. Den får 2 av 5 i betyg av mig och då är jag ändå snäll.
Betyg: 2/5.
Det svåraste med Stokers Dracula var att komma in i berättelsen när den är skriven i brev-, dagbok-, och journalform. Men har man väl passerat den tröskeln så blir den riktigt bra. Det här känns även som en av de få klassiska böckerna där The Bad Guy är rakt igenom ond - utan någon tragisk historia som förklarar varför han gör som han gör. Beskrivningen av vampyrer i denna bok är även något jag gillar då den moderna vampyrlitteraturen har försvagat dem och gett dem mänskliga egenskaper som att kunna känna kärlek vilket jag personligen inte tycker passa vampyrer och är en av anledningen till varför de är så fascinerande. Det är väl den här boken och Anne Rices Vampyrkrönikan som har "de bästa vampyrerna".
Betyg: 4/5.
Det här var en bok som jag redan kände historien innan jag läste den eller sett filmerna. Trots detta och sina föga 96 sidor blev jag glatt överraskad och kände att jag tycker bättre om denna än Dracula trots att de fått samma betyg. Det här känns som en klassiker som jag skulle rekommendera till alla att läsa just för att den är så kort och så pass välskriven - i motsats till den tjocka Dracula-boken.
Betyg: 4/5.
Oj, vad jag tyckte om denna bok. Ni vet hur det är; ibland tar man upp en bok och begriper inte hur man ska kunna lägga ner den efter några sidor. Så var det för mig och Legend (I am Legend). Även fast jag hade sett filmen med Will Smith var boken så annorlunda så att jag inte kände som att den hade förstört något för mig när jag läste boken. Spänningen, humorn och den skrämmande fantasin om att vara den sista människan på jorden gör verkligen detta till en storslagen klassiker och jag förstår varför den har fått äran att stå som förebild för den moderna zombie-litteraturen (även fast det i boken handlar om vampyrer).
Detta är fortfarande den bästa boken jag har läst i år och trots att den skrevs 1954 så reagerar man aldrig på det förrän han funderar på att ta fram projektorn när han ska se film eller då han bara spelar LP-skivor... vilket i och för sig skulle kunna hända idag också.
Betyg: 5/5.
Det har varit riktigt roligt att plöja igenom dessa fantastiska klassiker och jag funderar på att göra något liknande i framtiden. För tillfället så håller jag på med ett gäng böcker samtidigt och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på att läsa, men snart kommer jag nog att fastna för något.
PS. I helgen var jag och Cilla på min brors bröllop där jag fotade och där vi båda var vitten/Bestman och Brudtärna. Om ni har lust får ni kolla bildern på min fotoblogg: Gottegraphic.
