Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

Titel: Nick & Norahs oändliga låtlista
Originaltitel: Nick & Norah's infinite playlist
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2006
Genre: Kärlek, YA, nutid
Handling: 

"Nick:

Jag vet precis vad som kommer att hända och jag vet att jag måste göra någonting - vad som helst - för att förhindra det. Så jag, den halvtrista basisten i det halvdåliga queercorebandet, vänder mig till tjejen i flanell som jag inte ens känner och säger: "Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?"

Norah:
Hon kommer rakt emot mig. Nej nej NEEEEEEEEEEEJ. Herregud, jag gör vad som helst för att hon inte ska känna igen mig och börja prata med mig. Pojkvän till undsättning! Jag besvarar icke-bögens fråga genom att lägga handen om hans nacke och trycka hans ansikte mot mitt.

En natt i New York. Nicks och Norah möts vid midnatt och sedan korsas deras vägar igen och igen. 
Musik, dans och hångel på de mest besynnerliga ställen gör natten näst intill oändlig."




Jag läste ut den här boken på ett par timmar (198 sidor) i gårdagskväll. Och det är så den här boken ska läsas. I ett par timmar i sträck och sen är man klar. För det är så boken utspelar sig under en enda natt i New York. Nick är en otroligt sympatisk person, det går inte att tycka illa om honom. Han är så artig och omtänksam. Norah hade jag lite svårare för i början. Hon påminde mig för mycket om tjejer jag känt som jag aldrig riktigt hade lätt för. Men hon växer och på slutet gillar jag henne.
Nu läste jag den svenska versionen så det är svårt att säga något konstruktivt om språket, men översättningen var okej, det enda jag störde mig på var att dom översatt, vad jag förmodar är ordet bitch, till "subba". Vem säger subba? Vi är väl ganska duktiga på att använda ordet "bitch" i Sverige, det kändes som en onödig översättning.
Jag tror däremot att jag är aningens för gammal för den här boken, jag fick en släng av åldersnoja när jag insåg hur länge sen jag själv rumlade runt på stan. Och det är lite småjobbigt att vara vuxenförståndig och läsa en bok där tjejen sticker iväg med en främmande kille och lämnar sin redlösa kompis i en van med killens, för en lika främmande, kompisar. Det kunde ha gått SÅ fel. Men nu gjorde det inte det och de hade en, minst sagt, omtumlande natt tillsammans.
Jag ger Nick & Norahs oändliga låtlista betyget 3/5 och jag rekommenderar den till alla i åldern 13-25. Säkert kan man uppskatta den även som äldre, men man ska vara lite mindre orolig av sig än vad jag är då tror jag. ;)




Jag önskar däremot att jag hade haft det här omslaget. Sjukt snyggt!
/Cecilia