Dan Brown – Kodernas mästare

Första gången de flesta hörde namnet Dan Brown var då boken Da Vinci-koden kom till Sverige 2003 och det blev lite av en hype och jag minns att en vän till mig, som aldrig annars är så mycket för att läsa böcker, rekommenderade den. Jag blir dock alltid lite reserverad när böcker blir hyllade och väntar alltid några månader (ibland år) innan jag läser dem. Det är väl någon fånig åkomma som är kvar sedan tonåren att ”jag ska minsann inte falla för grupptrycket”.

Nå väl, jag läste den i alla fall slutligen och tyckte den var riktigt bra. Den hade ju historia och religion – två ämnen jag är väldigt intresserad av. Den var dessutom välskriven och väl genomarbetad. Jag var tvungen att kolla upp den fakta som är invävd i historien och blev glatt överraskad att mycket av det stämde överens med andra källor (inte allt däremot). Detta fick mig att fortsätta med en annan bok av Brown som också hade Robert Langdon i huvudrollen, nämligen Änglar och demoner  som kom ut år 2000 och utspelar sig före Da Vinci-koden. Även denna gång blev jag förtjust och det ledde till att jag läste både I cirkelns mitt (utan Robert Langdon) från 2001 och Den förlorade symbolen (med  Robert Langdon) från 2009.

Dan Browns böcker är fylld med information vilket kan bli aningen tröttsamt ibland - medan det andra gånger kan vara riktigt intressant. Detta känns typiskt för deckare-genren han blivit tilldelad, men jag tycker ändå att hans böcker har en annan nivå än ”vanliga deckare”. De enda böckera som befinner på samma nivå, enligt mig, är allas vår Stieg Larssons Millennium-trilogi. Böckerna med Robert Langdon tycker jag dock mest om, då Langdon löser koder med kunskap om symboler ur religion och historia och jag hoppas att hans nästa bok Inferno som kommer ut den 14 maj i år kommer att ha honom i huvudrollen.

Betyg:
Änglar och demoner (2000) – 4 av 5 i betyg.
I cirkelns mitt (2001) – 4 av 5 i betyg.
Da Vinci-koden (2003) – 5 av 5 i betyg.
Den förlorade symbolen (2009) – 5 av 5 i betyg.