Räknar ni med barnböcker?

Ni som är med i läsutmaningen på Goodreads, räknar ni med korta böcker som t.ex. barnböcker på runt 50-150 sidor? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Serietidningar har jag inte räknat med men däremot seriealbum, dom är oftast längre.
Jag fick hem muminböckerna jag beställde på bokrean igår och funderar på om jag "kan" ha med dom i min räkning eller om det blir "fusk". En inbunden bok på 150 sidor tycker jag kan vara med, men var drar man gränsen egentligen? Har ni några riktlinjer ni följer?
Utmaningen och räkningen är ju bara en rolig grej, men det skulle samtidigt vara trist att känna sig stolt över att ha läst 100 böcker så är hälften barnböcker på typ 30 sidor..
Hur tänker ni kring det här?

---

Tack för alla era tankar! Det har gett mig lite perspektiv och jag håller med om att de tegelstenar man läser gör att det jämnar ut sig om det smyger sig in ett seriealbum eller en barnbok ibland. Har även gjort en egen bookshelf för barnböckerna på goodreads :) 

Vinnaren är korad!

Tävlingen är avslutad och vi är så glada för alla som ville fira tillsammans med oss!
Idag har vi räknat alla lotter och använt en slumpgenerator för att kora vinnaren..

..som blev Emma!

Stort grattis! Du har ett mejl som väntar!

Svenska YA-bokbloggare på facebook!

Vi har tillsammans med Veronica från Vettans Böcker skapat facebook-gruppen Svenska YA-bokbloggare!

Det är en grupp för alla som bloggar om och läser YA-böcker. Vi tänkte att det skulle vara kul med en samlingsplats för oss bloggare där vi kan ha direktkontakt med varandra!

Här kan vi skoningslöst spamma våra blogginlägg, tipsa om tävlingar och bra bokdeals, gråta ut, längta efter boksläpp och framför allt diskutera böcker vi läst.

Klicka på bilden ovan för att komma direkt till gruppen! Välkomna in! 

Assassin's Creed-serien av Oliver Bowden

Förutom böcker och filmer så är även TV-spel ett fantastiskt sätt att avnjuta en bra berättelse. För många, som inte spelar så mycket TV-spel, kanske det låter konstigt, men faktum är att många TV-spel idag har riktigt bra berättelser som förtäljs genom spelets gång. I vissa spel kan man till och med påverka historiens gång. Visst, det finns en hel del sidohistorier också som kanske inte har så mycket med själva huvudberättelsen att göra, men det är spelskaparnas sätt att förlänga speltiden. Mina favoriter bland dagens TV-spel är de som har en bra huvudberättelse och en s.k. Open World-plattform, där man själv får springa runt och bestämma vad man ska göra. Arkham-serien med Batman i huvudrollen är ju så klart en av mina favoriter, sedan har vi Rockstar Games GTA-serie och Western-spelet Red Dead Redemption (vars story är en av mina absoluta favoriter), samt The Elder Scrolls-serien av Bethesda.

Den fjärde serien som ligger mig varmt om hjärtat är Assassin's Creed-serien av speltillverkaren Ubisoft som verkligen är ett spel för mig. Spelen handlar om kampen mellan två brödraskap; Assassinerna och Tempelriddarna - som båda söker en uråldrig och magisk artefakt. Den har det mesta som jag älskar: Historia, religion, Assassins och en spännande historia. Det första spelet (Assassin's Creed) börjar under det tredje korståget i slutet av 1100-talet där man spelar Lönnmördaren Altaïr Ibn-La'Ahad.

I andra spelet (Assassin's Creed II) hoppar vi fram till slutet av 1400-talet och renässansen där vi spelar den charmiga Ezio Auditore da Firenze (som Cilla har ett gott öga för), som även fortsätter vara huvudrollen i två spinoff-spel: Assassin's Creed: Brotherhood och Assassin's Creed: Revelations. Assassin's Creed II och Brotherhood utspelar sig i Italien (Brotherhood utspelar sig faktiskt i 1500-talets Rom), men i Revelations åker Ezio till Konstantinopel (dagens Istanbul).
Det femte spelet (Assassin's Creed III) hoppar vi fram till den Amerikanska revolutionen i mitten av 1700-talet och får spela två karaktärer: Haytham Kenway (som man bara spelar i början och lite i slutet av spelet) och huvudkaraktären Ratonhnhaké:ton som är mer känd under sitt amerikanska namn Conner (som ärligt talat är ganska opopulär bland spelarna eftersom han är en sådan "gnällspik"). I detta spel kan man besöka 1700-talets New York och Boston, samt att man har en stor vildmark att utforska, en Herrgård att ta hand om och några sjöslag att kämpa i med det skepp man blir tilldelad.

Utöver dessa historier får vi även följa en nutida person vid namn Desmond Miles som är uppkopplad till maskinen "Animus" som, genom DNA-spårning, kan gå tillbaka till Desmonds förfäder och uppleva det som de upplever. Detta görs för att ta reda på vad dessa vet om den uråldrig och magisk artefakt som även de nutida karaktärerna söker.

I oktober 2013 släpptes det sjätte spelet i serien; Assassin's Creed IV: Black Flag, som jag ännu ej har spelat men som är på väg till mig från England just nu. I väntan på det har jag beslutat att börja med den bokserie som är baserad på alla dessa spel och som är skriva av Oliver Bowden - därav anledningen varför jag skriver detta inlägg på vår bokblogg. Det finns än så länge sex böcker av denna TV-spelsfanatiker och renässanshistoriker som egentligen heter Anton Gill, men som tagit sig pseudonymen "Oliver Bowden" eftersom han vill vara anonym.
Jag har börjat på första boken Assassin's Creed: Renaissance som är baserat på spelet Assassin's Creed II och än så länge tycker jag att den är riktigt bra. Boken är bra skriven och följer, vad jag minns, ganska bra historien om hur den unge Ezio förlorar sin familj och blir en ledare inom Assassin-brödraskapet. Jag kan dock inte avgöra hur bra böckerna är om man inte har spelat spelen, men jag tror att även en oinsatt läsare skulle uppskatta dessa böcker. En recension av den första boken kommer nog inom kort.

Assassin's Creed-bokserien av Oliver Bowden

• Assassin's Creed: Renaissance (2009)
• Assassin's Creed: Brotherhood (2010)
• Assassin's Creed: The Secret Crusade (2011)
• Assassin's Creed: Revelations (2011)
• Assassin's Creed: Forsaken (2012)
• Assassin's Creed: Black Flag (2013)

Assassin's Creed-spelsserien av Ubisoft

Tredje korståget:

• Assassin's Creed (2007)
• Assassin's Creed: Altaïr's Chronicles (2008) för Nintendo DS, iOS m.f.
• Assassin's Creed: Bloodlines (2009) för PSP.

Renässansen:

• Assassin's Creed II (2009)
• Assassin's Creed II: Discovery (2009) för Nintendo DS, iOS m.f.
• Assassin's Creed: Project Legacy (2010) för Face.
• Assassin's Creed: Brotherhood (2010)
• Assassin's Creed: Revelations (2011)
• Assassin's Creed: Multiplayer Rearmed (2011) för iOS.
• Assassin's Creed: Recollection (2011) för iOS.

Tidigmoderna tiden:

• Assassin's Creed III (2012)
• Assassin's Creed III: Liberation (2012)
• Assassin's Creed IV: Black Flag (2013)
• Assassin's Creed: Utopia (2013) för iOS och Android.
• Assassin's Creed: Pirates (2013) för iOS och Android.

Påminnelse om vår tävling!

På måndag är det sista dagen att vara med i vår utlottning av ett presentkort på adlibris!
Klicka på bilden för att komma till rätt sida och var med i utlottningen!

Eleanor & Park - Rainbow Rowell

Titel: Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell
Förlag: Berghs
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2014
Genre: Kärlek, YA, Nutid/Contemporary
Handling och Omdöme:
Väldigt kortfattat kan man beskriva Eleanor & Park såhär: En ungdomsbok som utspelar sig 1986 och handlar om hur den trasiga tjejen Eleanor och den halvcoola killen Park blir kära i varandra.
Ett citat från The fault in our stars passar bra in här:

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.”

Jag älskade den här boken. Den var helt fantastisk på så många sätt, t. ex så kände jag verkligen med karaktärerna till hundra procent och jag har sällan hatat en bad guy så mycket som jag hatar Richie! Eleanor är som sagt en trasig tjej som har trassliga familjeförhållanden och hennes självkänsla är nere på botten. Men jag älskar den hon är för hon är så mycket och trots sin dåliga självkänsla ber hon aldrig ursäkt för vem hon är. Hon är tjock, har ett enormt rött hår och hon har starka åsikter om saker och ting. Park bleknar lite i jämförelse med Eleanor, men vilken fantastisk kille han är! Han är ascool och så otroligt snäll att han utan tvivel hamnat på min topp5-lista i kategorin bästa manliga huvudroll. ;)

Handlingen är ganska förutsägbar men det gör ingenting. Det är en ren njutning att läsa den här underbara kärlekshistorien ändå. Jag ska inte säga för mycket nu men jag har sällan känt mig så kluven om ett slut. Det var både bra och dåligt men kanske mest bra ändå. Nu måste jag bara kasta mig över de andra böckerna som Rainbow skrivit!
Jag ger Eleanor & Park betyget 5/5.

Tack till Berghs förlag för recensionsexemplaret!

Goodreads snittbetyg: 4.22


Omslaget:
Omslaget är helt perfekt. Stilrent. Jag älskar när förlagen anställer en illustratör att göra ett unikt omslag till en bok och inte bara tar en bild på en random snygg tjej och låter nån formgivare leka lite i photoshop en halvtimme. Jag skulle utan tvekan kunna ha den här som en poster i vår lägenhet. Behöver jag säga att jag är svinnöjd med att förlaget behöll originalomslaget?

Andra omslag:

1. Engelsk/amerikansk (?) paperback. Helt okej men inte lika snygg som originalet.
2. Italienskt omslag. Lite det här jag menar med att bara ta en random bild. Det här omslaget har INGENTING med historien att göra. Vilka är människorna på bilden? Inte Eleanor och Park iallafall!
3. Indonesiskt omslag. Samma som ovan. Blä.
4. Danskt omslag. Jättefin. Jag älskar att skolbussen fick vara med på ett hörn också!

Recensioner av andra bloggare:
Old adult reads young adult
Bokhora
Boktycke

Andra böcker av författaren:


Övrigt:
Illustratören Simini Blocker gillar också Eleanor & Park. Kolla in hennes supersnygga bilder här.

 

Rainbow har gjort en spellista med låtarna som Eleanor & Park lyssnar på. Kolla in den här för lite sköna 80tals hits!

Eleanor & Park kommer ut på svenska i Mars 2014 :)

Köp den på svenska här: Adlibris Bokus Cdon
och på engelska här: Adlibris Bokus Cdon The Book Depository

Raising Steam (Discworld #40) av Terry Pratchett

Titel: Raising Steam
Bokserie: Discworld #40
 Författare: Terry Pratchett
Förlag: Transworld
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2013
Genre: Äventyr/Fantasy
Handling och Omdöme:
"To the consternation of the patrician, Lord Vetinari, a new invention has arrived in Ankh-Morpork - a great clanging monster of a machine that harnesses the power of all of the elements: earth, air, fire and water. This being Ankh-Morpork, it's soon drawing astonished crowds, some of whom caught the zeitgeist early and arrive armed with notepads and very sensible rainwear. Moist von Lipwig is not a man who enjoys hard work - as master of the Post Office, the Mint and the Royal Bank his input is, of course, vital...but largely dependent on words, which are fortunately not very heavy and don't always need greasing. However, he does enjoy being alive, which makes a new job offer from Vetinari hard to refuse...Steam is rising over Discworld, driven by Mister Simnel, the man wi' t'flat cap and sliding rule who has an interesting arrangement with the sine and cosine. Moist will have to grapple with gallons of grease, goblins, a fat controller with a history of throwing employees down the stairs and some very angry dwarfs if he's going to stop it all going off the rails..."

Då så, då har jag avslutat den 40:e boken i min älskade Discworld-serie av Terry Pratchett som heter Raising Steam och handlar om hur världen, med staden Ankh-Morpork självklart i centrum, får sin första järnväg och sitt första ånglok. I huvudrollen får vi än en gång möta den intelligenta skojaren Moist von Lipwig som gjorde sin entré första gången i boken Going Postal (Discworld #33) och dyker senare även upp i Making Money (Discworld #36). Moist von Lipwig hör inte till någon av mina favoritkaraktärer vilket gjorde att mitt intresse för boken var redan innan ganska svalt (om man jämför med mitt intresse då det handlar om t.ex. Stadsvakten eller Häxorna).

Till en början är boken ganska tråkig, faktiskt. Detta är visserligen mätt i Pratchett-mått vilket gör att den fortfarande slår många andra böcker av andra författare jag har läst. Men för att vara en Discworld-bok var den, som sagt, ganska tråkig. Vi får följa uppbyggnaden av järnvägen och Moist von Lipwigs äventyr då han ska köpa upp mark och säkra vägen för järnvägen. Ja, ni kanske hör själva hur det låter? Inte så fantastiskt intressant. Det som förgyller boken en aning under den första halvan är att den har en sidoberättelse som tar upp fortsättningen på spänningarna i Dvärg-politiken som vi senast såg i Thud! (Discworld #34). Men förutom detta är den ganska... tråkigt, kort sagt.

Men efter ungefär halva boken vänder det en aning och ett nytt äventyr börjar som pågår till slutet av boken med en ganska typisk Pratchett-uppgörelse. Här får även His Grace, The Duke of Ankh, Commander Sir Samuel Vimes en större roll, vilket kanske är anledningen till att jag blir mer intresserad? Men även fast sista halvan av boken var bra så måste jag se på helheten och tyvärr säga att detta är inte en av mina favoriter.

Jag ger Raising Steam (Discworld #40) 3 av 5 i betyg.

Jag vill också tillägga en sak.
Jag läste en recension av denna bok på Goodreads där skribenten påstod att han har börjat se "Pratchetts sjukdom" i hans senaste böcker. Terry Pratchett blev, som de flesta fans vet, diagnostiserad 2007 med alzheimer, men har fortsatt att skriva böcker ändå (tack och lov). Jag har läst alla böcker i Discworld-serien och jag kan inte riktigt se det. Jag har haft det i åtanke sedan Unseen Academicals (Discworld #37), men varken den eller I Shall Wear Midnight (Discworld #38) var det något fel på - tvärtom så är I Shall Wear Midnight en av mina favoriter. Snuff (Discworld #39) var väl sådär och är nog den Stadsvakt-bok jag tycker sämst om, men jag kan inte se någon förändring i hans berättande. Har någon av er gjort det?

Goodreads snittbetyg: 3.83

Divergent Theatrical trailer

Ooh jag har helt missat att dom släppt Divergent-trailern (för typ två veckor sen?). Very excited! Jag tycker att det ser riktigt bra ut och första intrycket är att dom valt bra skådisar.
Se den här:

The Hobbit: The Desolation of Smaug - en filmrecension

Det var ett tag sedan nu som The Hobbit: The Desolation of Smaug hade premiär och jag, tillsammans med min bror, var och såg den. Men jag kände ändå att jag ville göra en recension av den som jag gjorde med den första filmen: The Hobbit: An Unexpected Journey – en filmrecension.
En av anledningarna till att jag inte har skrivit något om den ännu är för att jag fortfarande är lite osäker på vad jag egentligen tycker om den. Men jag ska försöka ta reda på det i detta inlägg. Jag varnar nu läsare som kanske inte har sett denna film (och den första också förstås) att sluta läsa här, eftersom jag kommer att ta upp en del händelser i filmen. Så, nu har ni blivit varnade och fortsätter läsa på egen risk.

Känslan som har etsat sig fast i mig är samma känsla som jag fick av den första filmen (efter lyckan att filmen i huvud taget var gjord hade lagt sig lite). Skillnaderna mellan boken The Hobbit och Lord of the Rings-böckerna är stora och vad Peter Jackson har försökt att göra är ett lika episkt äventyr av The Hobbit som i de föregående filmerna. Problemet är bara att The Hobbit-berättelsen inte är speciellt episk - utan mer som en lättsammare saga. Detta lämnar i alla fall mig med en känsla av att filmen "försöker för mycket". Missförstå mig rätt, jag älskar fortfarande filmerna, men jag kan inte undgå känslan av att något stör mig.

Som i den första filmen har Jackson lagt till en del andra berättelser som går att finna i bland annat The Silmarillion, vilket jag till en början tyckte var en fantastisk idé. Men i The Hobbit: The Desolation of Smaug tycker jag det går lite överstyr. Exakt vad det är kan jag däremot ej avslöja då det skulle förstöra filmen för de som inte sett den ännu. Det enda jag kan säga är att vissa saker som händer i filmen gör andra saker i Lord of the Rings-filmerna helt ologiska - mer säger jag inte.
Sedan har vi det här med att ta in en kvinnlig karaktär för att bryta mönstret med överflödet av testosteron. Idén är bra och ganska självklar, men det har petats in några nya moment i historien som jag helt enkelt inte kan godkänna.
Jag skriver om det med vit text här så de som sett filmen eller inte bryr sig kan markera texten för att läsa:
[En Alv och en Dvärg skulle aldrig ha en romans! Det är helt absurt i Tolkiens universum. De två raserna kommer inte överens och är dessutom skapade av två helt skilda Valar (Gudar). Dvärgarnas sju fäder skapas av valan Aulë och Alverna skapades av den allsmäktiga valan Ilúvatar. Ilúvatar ville först att Aulë skulle dräpa sina skapelser, men ångrade sig och lät dem sova tills efter Alverna hade vaknat. Detta är en av de historiska händelser som ligger för grund för Alvernas och Dvärgarnas osämja: Vem skapades egentligen först? Därför är den uppenbara romansen mellan Tauriel och Kili helt otänkbar.]

Så, tycker jag alltså att filmen är totalt värdelös? Självklart inte, men de här två första filmerna kan tyvärr inte jämföras med Lord of the Rings-trilogin. Det jag stör mig på har mest med scener de "fyller ut" historien med som enligt mig inte behövs.

Men filmen är ändå en fantastisk upplevelse och skådespelarna gör fortfarande bra ifrån sig. Martin Freemans tolkning av Bilbo blir t.ex. bara bättre. I denna film går de in i Mirkwood - den mörka skog där bland andra skogsalverna har sitt rike, och filmen blir betydligt mörkare på ett sätt som hör historien till. Slutet av filmen är däremot en cliffhanger utan dess like och jag kan knappt vänta tills den sista och avgörande delen The Hobbit: There and Back Again kommer på bio i slutet av året.

Det bästa med filmen är däremot låten "I see fire" av Ed Sheeran som jag direkt blev förälskad i - lyssna och njut:

Om Jesus - Jonas Gardell

Titel: Om Jesus 
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts
Originalspråk: Svenska
Utgivningsår: 2011
Genre: Historia/Religion
Handling och Omdöme:
"Boken Om Gud var en lika stor framgång hos teologer som hos dem som aldrig öppnat en bibel. Nu fortsätter Jonas Gardell sin resa med att söka efter Guds son. Om Jesus är en bok för troende, tvivlande och för alla oss som undrat vem Jesus var - på riktigt."

Jag ska väl medge att jag hade dubbla känslor inför att läsa denna bok. De övervägande var dock de positiva, dvs. den var skriven av en av våra husgudar och den handlade om religion och historia. Det enda som fick mig att tveka var att herr Gardell är en av Sveriges mest öppna religiösa människor, vilket självklart ställer frågan: Kan den vara objektiv?
Min tvekan var dock förgäves.

Gardell har nog skrivit en av de bästa och mest objektiva böckerna om den historiske Jesus - utan att den antingen blir religiöst riktad eller åt andra hållet: Att den mellan raderna dumförklarar de som tror på Jesus som Guds son. Enligt mig själv så är den enskilda individens tro något personligt och väldigt värdefullt för denne - så därför är det fel av en ateist (som mig) att klanka ner på dem. Sedan är det stor skillnad på en organiserad religion och den individuella tron - vilket jag personligen tycker många icketroende missuppfattar.

Hur som helst så är boken en av de mest intressanta böckerna inom religionshistoria som jag har läst (och jag har läst en hel del). Gardell poängterar dock att han inte är en religionshistoriker - utan en författare. Han har alltså inte en professorsexamen i religionshistoria, men han har däremot gjort en väldigt utförlig research. Jag kan ofta bli irriterad då jag hittar fakta i historia- eller religionshistoria-böcker som jag sedan förut vet är s.k. historiemyter (d.v.s. allmänt kända historisk fakta som egentligen är en gammal myt som har etsats sig fast i vår historieskrivning) eftersom min tillit till författaren försvinner - men jag fann aldrig något i Gardells "Om Jesus" som jag kunde peka på. Historien om Jesus och hela kristenheten är ju trots allt en del av vår kultur och har varit det ända sedan Olof Skötkonung döptes (enligt myten) vid Husby källa omkring år 1008 v.t. - så därför är denna bok något som vi alla kan läsa och njuta av - kristna eller ej.

Gardell är en briljant författare och har förmågan att dra oss in i berättelser som få andra svenska författare har. Detta gäller även denna typ av facklitteratur som han skriver. Han är även personlig och berättar en del om sitt liv som kristen (och framför allt som homosexuell kristen) på det öppna och okonstlade sätt som bara han kan.

Jag ger "Om Jesus" självklart 5 av 5 i betyg.

Goodreads snittbetyg: 3.71

Orkanen - Laurent Gaudé

Titel: Orkanen
Originaltitel: Ouragan
Författare: Laurent Gaudé
Förlag: Bazar förlag
Originalspråk: Franska
Utgivningsår: 2013
Genre: Nutid
Handling och Omdöme:
Boken handlar om när orkanen Katrina drog fram över New Orleans år 2005 och i den får vi följa fem olika personer från ett par timmar innan katastrofen startade till ett par timmar efter att det värsta lagt sig. Vi får möta den tjurskalliga hundraåringen Josephine, den ensamstående mamman Rose, den desillusionerade oljearbetaren Keanu, fängelsekunden Buckeley och så Pastorn. Under berättelsens gång kommer dessa personer att möta och påverka varandra på olika sätt.

Detta är en kort bok på ca 150 sidor som jag läste i en sittning. Den är lättläst och i varje kapitel får vi möta alla våra fem huvudpersoner i korta stycken - vilket gör att ögonen flyger fram på sidorna. Men jag blev faktiskt besviken på boken. Inte för att jag hade jättehöga förväntningar på den, utan för att jag var mest nyfiken. Men jag hade velat känna lite mer, få en uppfattning om hur det skulle vara att vara fast mitt i infernot. Gaudé snuddar mest vid känslorna och jag uppfattar berättelsen som saklig, däremot belyser han - inte minst genom Josephine - samhällets orättvisor eftersom orkanen drabbade de mest utsatta som mest.
Jag ger Orkanen betyget 2/5.

Tack till Bazar förlag för recensionsexemplaret. 

Goodreads snittbetyg: 3.62


Omslaget:
Omslaget är fint med fina färger, fast jag förstår inte riktigt syftet med själva "planket" i förgrunden?

Andra omslag:

1. Franskt original. Stilren men jag gillar inte hur tjejen ser ut. Vad har hänt med hennes hår?
2. Portugisiskt omslag. Bäst av de här tre. Fina, lite dystra färger och man förstår direkt vad boken handlar om.

Recensioner av andra bloggare:
Boklysten

Köp den här: Adlibris Bokus Cdon

A Study in Scarlet (Sherlock Holmes #1) - Arthur Conan Doyle

Titel: A Study in Scarlet (Sherlock Holmes #1)
Originaltitel: A Study in Scarlet
Bokserie: Sherlock Holmes
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Originalspråk: Engelska 
Utgivningsår:1886
Genre: Klassiker/Deckare
Handling och Omdöme:
"'A Study in Scarlet' is the first published story of one of the most famous literary detectives of all time, Sherlock Holmes. Here Dr. Watson, who has just returned from a war in Afghanistan, meets Sherlock Holmes for the first time when they become flat-mates at the famous 221 B Baker Street. In 'A Study in Scarlet' Sherlock Holmes investigates a murder at Lauriston Gardens as Dr. Watson tags along with Holmes while narratively detailing his amazing deductive abilities."

Nu har jag avslutat den första boken i Sherlock Holms-serien av Arthur Conan Doyle - en klassiker som helt klart har överlevt till dagens läsare. Som några av er kanske har läst i ett tidigare inlägg här på bloggen så har jag fastnat lite för Sherlock Holms i och med BBC One's serie "Sherlock" och det glädjer mig att den serien är löst baserad på originalberättelserna. Man känner snabbt igen sig då man i boken läser hur Sherlock och dr. John Watson träffas och har svårt att hålla borta bilden av Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudet ur samma scen i serien.
Men sedan så börjar skillnaderna att uppenbara sig.
Sherlock Holms-karaktären i Doyles originalversion är mycket artigare och mindre oförskämd än den version som Cumberbatch gestaltar i serien och Dr. Watson är mer imponerad av Holmes genialitet och är till sättet mer dramatisk än Freemans mer tillbakadragna version. Ska jag vara helt ärlig så tänker jag mig mer dr. Watson som Dr. David Q. Dawson i Disneys gamla klassiker "The Great Mouse Detective" från 1986.

Angående berättelsen så är den, som jag nämnde i tidigare inlägget om Sherlock Holms, en ganska typisk 1800-tals berättelse där man får följa äventyren genom dr. Watsons anteckningar. Jag kan däremot säga att jag i mitten av boken blir glatt överraskad av en förändring i berättandet som jag inte hade väntat mig. Den är smart skriven och man märker att Doyle var en intellektuell människa med ett stort intresse för vetenskap. Karaktärerna är dock, kan man ana, inte riktigt utvecklade än och jag tror nog att de följande böckerna i serien kommer att bjuda på ett lite djupare karaktärsgalleri. Men förutom det så har jag verkligen inte mycket att klaga på och rekommenderar denna starkt till alla läsare och speciellt de som är "Sherlocked".

Arthur Conan Doyles klassiker får 4 av 5 i betyg av mig och jag ser framemot en lång vänskap med denna nyupptäckta författare.

Goodreads snittbetyg: 4.12

The fault in our stars - John Green

Titel: The fault in our stars
Författare: John Green
Ljudbok uppläsare: Kate Rudd
Förlag: Penguin books
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 2012
Genre: YA, nutid
Handling och Omdöme:
Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här recensionen. Kort och gott var boken fantastisk. Helt underbar.
Den handlar om 17 åriga Hazel Grace som har en obotlig form av lungcancer, hon har inte så många vänner utan umgås mest med sina föräldrar och sin favoritbok (som hon läst typ hundra miljoner gånger) An Imperial Affliction.
Hon går i en stödgrupp för andra barn och ungdomar med cancerdiagnoser och en dag dyker Augustus Waters upp. Augustus är friskförklarad från sin cancer och där startar en episk kärlekshistoria. Jag vill inte skriva mer om handlingen med rädsla att spoila något.

Jag lyssnade på den här boken istället för läste den, och jag är verkligen nöjd med uppläsaren Kate Rudd, hon var verkligen perfekt (speciellt som Hazel Grace). En negativ sak med ljudböcker är att det inte ger riktigt lika mycket utrymme för den egna fantasin, man får mycket serverat av uppläsaren.
Jag blev inte riktigt lika kär i Augustus Waters som de flesta andra verkar ha blivit. Jag är mer förtjust i Hazel om jag ska vara ärlig :).
The fault in our stars har inte så många olika karaktärer, men de som är med är helt underbara och jag älskar verkligen hur dom slänger käft med varandra och småretas. Den här boken är full med tänkvärda och intelligenta konversationer.

Boken är helt fantastisk och trots att man kommer en sida närmare det oundvikliga slutet är det omöjligt att sluta läsa och den är helt enkelt fantastisk.
The fault in our stars får givetvis betyget 5/5!

Goodreads snittbetyg: 4.50


Omslaget:
Omslaget är helt okej. Inte supersnyggt men det hade kunnat vara värre :)

Andra omslag:

1. Originalet. Som sagt: Helt okej men inget speciellt.
2. Svenska hardback-utgåvan. Efter att ha läst boken förstår jag referenserna i bilden och gillar den mer än jag gjorde innan. Helt okej.
3. Svensk pocketutgåva. Jättefin, ser fransk ut.

4. Portugisiskt omslag. Jättefin, men jag skulle nog tro att det var en julbok.
5. Indonesiskt omslag. Söt men nästan för söt? Ser lite barnbokig ut.
6. Holländskt omslag. Fin men kanske lite tråkig.

7. Spanskt omslag. Mjae, fin stämning i bilden men känns inte som att omslaget passar ihop med innehållet i boken. Kanske om tjejen hade haft en syrgasgrimma på sig?
8. Danskt omslag. Verkligen fin.
9. Serbiskt omslag. Den här gillar jag verkligen, lite dystra färger bara men annars bara jättefin.

Recensioner av andra bloggare:
Bokuggla
Boktokig
Schitzo-Cookie's bokblogg

Andra böcker av författaren:


Övrigt:
Den 6 juni kommer The Fault in our stars ut på bio i USA med Shailene Woodley och Ansel Elgort i huvudrollerna. Andra skådisar som är med i filmen är Willem Dafoe, Laura Dern och Sam Trammell. Det kommer utan tvekan att bli en snackis, inte minst i bokbloggs-/booktubevärlden :)

Köp den på engelska här: Adlibris Bokus Cdon The Book Depository
Och på svenska här: Adlibris Bokus Cdon